Precis ALLT, kommer jag ihåg,
En förbannelse är vad det är.
Jag skakar sönder,
Kunde inte stå emot utan tog fyra doser istället för en,
Prozac, skulle hjälpa mig sa fru doktorn
Hon ljög..
Lyssnar på Du och Jag Döden, Kents bästa album,
Kommer ihåg när den gick på repeat när vi rumlade runt på ett rosa överkast och hånglade sönder,
Jag minns alla andetag, och händer, fingrar som utforskade en tonårsromans.
Det var precis vad det var också,
Ibland kan jag önska att du var min första,
Det skulle kännas finare och bättre på nåt sätt.
Jag älskade ju dig,
Jag vill tro att, hade du varit min första,
Så hade jag inte haft en snedvriden syn på sex.
Då hade jag nog inte känt mig så fruktansvärt smutsig efteråt.
Det spelar ingen roll vem jag knullat med, jag känner så, alltid..
Punkt och slut.
Jag mår illa,
Så illa,
Hela kroppen spänner och knakar.
Det är inte det att jag vill ha dig tillbaka,
Jag känner mig sårbar, låg och ensam,
Jag har en dålig dag bara.
Jag har förträngt och ignorerat alldeles för mycket på alldeles för kort tid,
Det kommer till ytan nu,
Inte en åt gången utan alla på en och samma jävla gång.
Och jag behöver någon som kan hjälpa mig att simma till land,
Jag drunknar och orkar inte hålla huvudet över ytan själv,
Jag behöver en famn att krypa in i och få höra att allt kommer bli bra.
Tillslut kommer allt att bli bra..
Men du bara skrattar åt mig,
förminskar allt till ett skämt.
Men älskling,
vi ska alla en gång dö.
Ja, vi ska alla en gång dö
