det gör ont i mig än

Jag har vänner och jag har vänner. Jag delar olika saker med allihopa, och jag vill uppleva olika saker med allihopa. Så skärp dig och sluta sura! Du gör likadant du med och det kommer fler dagar, Men just idag ville jag dela med andra, Precis som du delar saker med andra än mig. Man behöver lite space och frihet, Man gör faktiskt det. Jag tänker göra som så många andra av mina vänner, Och bli totalt självisk och bara göra som man själv vill. Jag är trött på att bara ge och ge och ge, medan andra bara tar och tar och tar. Jag måste omvärdera allt. Självklart är jag medveten om att jag säkert inte är en perfekt människa och vän själv, jag har också brister, Men ibland så inser man bara att för fan det här funkar inte längre. De olikheter som en gång var underbara och tillförde något, Har plötsligt förvandlats till sot och skärvor som inte gör annat än ont. Jag ville inte att det skulle bli såhär, Men det är nog meningen att jag ska lära mig nåt av det här. För när jag tänker efter, så har du nog faktiskt alltid varit såhär, Och en gång var det perfekt och bra, Men nu fungerar det inte längre. Som vatten och olja kan vi nog inte blandas längre. För jag är inte längre en prioritet, så då sätter jag ner foten och vänder om och går. Är jag inte önskad så går jag hellre ensam tills jag hittar någon som vill ha mig och värderar mig högre än så. Det är inte svårare än så. Det är synd, det är jävligt synd men ibland blir det så. Människor kommer och människor går när inte ens vänner består. Vissa är gamla och vissa är nya, men det är dags att släppa taget och låt dom gå. Hans ord ekar i mig än och jag undrar om han hade rätt, om allt det där han sa på stranden den där natten jag inte kunde stå. Såhär i efterhand kan jag se att han nog hade det, så ont som det gjorde när han sa det. Sanningen gör ont. Men nu är det dags att möta den och gå stark därifrån. Jag tror att alla kan vinna på det, För älskar man verkligen någon, då låter man dom gå..

I can take a few tears now and then

Jag hör till de människor som tror att jag kommer bli lycklig bara jag ändrar på nåt,
Bara jag färgar håret, köper en ny tröja, flyttar, möblerar om, äter mindre, tränar mer etc etc
Så kommer allt att bli bättre och jag kommer inte känna såhär.

Men det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker ändra så är det ändå samma,
tills jag hittar det som är trasigt inuti och fixar det.
Tills dess springer jag runt som en skorpion i bur, redo att drick mitt eget gift när jag inser att jag är fast här..

Jag menar inte att vara sån,
Jag räcker inte till helt enkelt,
Och jag är för trött och slut och tom för att orka göra nåt åt det.

Duger jag inte så duger jag inte.