Att jag skulle kunna låtsas som att det aldrig hänt,
Men känslan ekar och gnager och ångesten lockar och ropar.
Det har varit vi i så många år,
Jag älskar dig,
Min bästa vän i hela världen.
Ja jag vet, men du är ju det,
Tänk allt vi varit med om,
Gotland bara vi när jag precis fixat körkortet, fjällvandringar, skogspromenader,
Och allt vi pratat om, alla timmar vi druckit te och bara varit.
Det känns som att du inte längre vill ha det så,
Som att jag är överflödig,
Ja förlåt men det känns som att du inte längre vill ha mig kvar som vän.
Och det är mitt fel, den här gången är det faktiskt det.
Jag blir för intensiv och kväver,
Men jag har försökt, jag har faktiskt det att inte låta mina dåliga dagar ta över.
Jag har försökt att inte vara till besvär,
Jag är så jävla rädd bara,
Jag vet inte hur det blev såhär och jag vet inte vad jag ska göra.
Förlåt, men jag behöver en klapp på kinden,
Jag behöver bara en liten kram, eller en smäll på käften,
Vad än du kan undvara.
jag vet inte vad jag ska ta mig till längre..
förlåt mig kära du, förlåt mig för allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar