I will come back..

du vet inte att det är jag. du vet inte vilken makt jag har. Jag vet inte vad jag ska göra med den. För inget jag gör kommer få mig att läka. Det började så bra mitt nya liv, sen kom febern, sen knäet, nu förlusten av viljestyrka och självdisciplin. Jag kan fortfarande vända det rätt. Jag KAN och jag SKA. Jag glömmer att ringa till folk, viktiga samtal glömmer jag bort, samtal som inte får glömmas bort. Men orken tryter och jag väljer att lägga mig i sängen en stund istället. Jag spyr, värken i magen är för stor. Jag vill också ha nån, massa fler med människor i mitt liv, en ny familj, en till familj. Jag vill älska någon. Men jag trivs med att bara behöva tänka på mig och fjanten, Jag behöver inte göra något jag inte vill i mitt nuvarande liv. Jag mår illa och måste sluta. Skärpa mig och ta mig i kragen. Ingen vill ha ett litet våp. Lättare sagt än gjort. Men jag ger mig själv tre månader. Har jag inte fixat till det här då, Då är det tack och hej leverpastej.

det gör ont i mig än

Jag har vänner och jag har vänner. Jag delar olika saker med allihopa, och jag vill uppleva olika saker med allihopa. Så skärp dig och sluta sura! Du gör likadant du med och det kommer fler dagar, Men just idag ville jag dela med andra, Precis som du delar saker med andra än mig. Man behöver lite space och frihet, Man gör faktiskt det. Jag tänker göra som så många andra av mina vänner, Och bli totalt självisk och bara göra som man själv vill. Jag är trött på att bara ge och ge och ge, medan andra bara tar och tar och tar. Jag måste omvärdera allt. Självklart är jag medveten om att jag säkert inte är en perfekt människa och vän själv, jag har också brister, Men ibland så inser man bara att för fan det här funkar inte längre. De olikheter som en gång var underbara och tillförde något, Har plötsligt förvandlats till sot och skärvor som inte gör annat än ont. Jag ville inte att det skulle bli såhär, Men det är nog meningen att jag ska lära mig nåt av det här. För när jag tänker efter, så har du nog faktiskt alltid varit såhär, Och en gång var det perfekt och bra, Men nu fungerar det inte längre. Som vatten och olja kan vi nog inte blandas längre. För jag är inte längre en prioritet, så då sätter jag ner foten och vänder om och går. Är jag inte önskad så går jag hellre ensam tills jag hittar någon som vill ha mig och värderar mig högre än så. Det är inte svårare än så. Det är synd, det är jävligt synd men ibland blir det så. Människor kommer och människor går när inte ens vänner består. Vissa är gamla och vissa är nya, men det är dags att släppa taget och låt dom gå. Hans ord ekar i mig än och jag undrar om han hade rätt, om allt det där han sa på stranden den där natten jag inte kunde stå. Såhär i efterhand kan jag se att han nog hade det, så ont som det gjorde när han sa det. Sanningen gör ont. Men nu är det dags att möta den och gå stark därifrån. Jag tror att alla kan vinna på det, För älskar man verkligen någon, då låter man dom gå..

I can take a few tears now and then

Jag hör till de människor som tror att jag kommer bli lycklig bara jag ändrar på nåt,
Bara jag färgar håret, köper en ny tröja, flyttar, möblerar om, äter mindre, tränar mer etc etc
Så kommer allt att bli bättre och jag kommer inte känna såhär.

Men det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker ändra så är det ändå samma,
tills jag hittar det som är trasigt inuti och fixar det.
Tills dess springer jag runt som en skorpion i bur, redo att drick mitt eget gift när jag inser att jag är fast här..

Jag menar inte att vara sån,
Jag räcker inte till helt enkelt,
Och jag är för trött och slut och tom för att orka göra nåt åt det.

Duger jag inte så duger jag inte.

If the sun dont shine tomorrow..

Jag är livrädd.
Jag förtränger det som kanske kan vara.
Sväljer panik och ångest.

Somnar, vaknar, vaknar, vaknar går upp
Precis som då, river ångesten runt och jag fipplar med telefonen,
vill ringa och gråta, få höra en röst fylld av värme.

Men jag kan inte göra så mot henne, min fina vän,
Man gör inte så bara,
Jag ska fixa det här också.

Överleva det här också..

Jag är bara så rädd.
Och det är varmt och kvavt här,
jag kan inte andas.

Åh gud, tänk om jag fått KOL?
varför finns google?!
"Livsrädd för att leva, dödsrädd för att dö"

Nu när livet äntligen börjar gå bra,
så kommer ångesten tillbaka,
redo att krossa alla ben i min kropp.

Om jag ändå haft nån som kunde sova nära och stryka undan tårar,
viska bort ångest och kyssa fast lugn i min kropp, andas åt mig.

Det är självbedrägeri,
men jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Jag antar att jag får skylla mig själv,
som undviker att ta ångestmedicinen,
men den gör mig så trött och jag är rädd att jag inte ska orka med jobbet om jag tar den.

Tänk om jag är allergisk mot min lilla kärleksskrutt,
det finns inte, jag kan inte tänka det.
DET FÅR INTE VARA SÅ!!

för utan henne dör jag,
utan henne vill jag inte..

not ready to let go

Jag är livrädd.
konstant.
vaknar med dödsångest och vrålar i kudden och gråter i duschen.

Jag behöver någon som kan hålla om och torka bort tårar.
Jag vill få vara liten och hjälplös, släppa allt ansvar.
för en stund, en liten stund.

Jag vet hur det låter.
Men jag är trött på att vara ensam.
inte ensam ensam är jag, men lite ensam.

Jag vågar inte sova själv längre,
Jag behöver någon som ser till att jag andas när jag vaknar,
Någon som ser till att mitt hjärta orkar med.

Jag är rädd,
Fruktansvärt jävla rädd.
(Jag går sönder under rädslan)

Jag mäktar inte med.

Jag vet att du inte är rätt.
Men jag undrar vem som är det?
Vem är rätt för mig och när kommer jag hitta honom?

Jag är rädd för att mina grannar ska kidnappa mig,
eller för att någon ska förfölja mig och lär sig mina rutiner,
jag kan inte hjälpa att bli lite paranoid och inte våga gå med huvudet högt.

kom och håll om mig.

If you fuck me mister it must mean you love me

Det är klart att det gör ont när jag ser vad han skrivit till andra,
Det gör ont att inse att jag inte dög att jag inte var bra nog,
Och jag borde sova och glömma ångest och otillräcklighet.

Men det går inte,
Det ekar och ekar och ekar
Och rösterna vägrar ge sig, vägrar tystna!

Jag håller folk på några meters avstånd,
Jag vill inte ha dom för nära,
Det är obehagligt.

För det känns som att varje gång jag släpper någon nära,
Så slutar det med att jag bittert får ångra det,
blod och stoft och sot och skärvor.

Jag är trött på det,
Så nej jag tänker inte hångla med dig eller dig eller dig eller han eller hon,
Jag tänker inte kolla dig i ögonen eller följa med dig hem.

Jag vill inte.
Jag tänker låta tiden gå
Slicka mina sår och hoppas på att dom läker med åren.

Jag litade på honom,
Jag trodde verkligen att han ville ha mig,
Jag låg inte ens med honom.

Det är nog det som gör mest ont,
Den man som sårat mig mest,
För jag trodde, av hela mitt hjärta, att han var annorlunda.

Våra familjer har känt varandra i så många år,
Och alltid har han varit trevlig,
Jag undrar vad som gick fel.

Varför jag inte fattade,
Nej jag satt bara och trodde, svarade och blev så innerligt varm i hjärtat när han brydde sig och skrev puss och kram och hoppas vi ses snart.

Sen helt plötsligt avslöjade Facebook att han minsann är i ett förhållande,
Bara sådär!
Och alla,ALLA, utom jag visste det och tydligen hade det varit så länge.

Varför är jag alltid sist att få veta?
Antingen är det jag som är extremt korkad och lättlurad eller så har jag bara oturen att träffa skitstövlar..

Men det hjälper ju föga att sitta här och tycka synd om mig själv.
Jag blir bara aningen bitter och illamående när jag tänker på att du sover med någon annan varje natt.
Att någon annan får dela din vardag, bra som dåligt.

Det ekar tyst och tomt när du aldrig hör av dig,
Det känns och låter mer än något annat.
När jag behövde dig som mest drog du.

Kukjävel!

For goodness sake! Where is my self control?!

Jag borde ha tränat lite mer,
Jag borde ha ätit bättre och mer,
Jag borde inte ha slutat ta mecicinen,

Det är mycket jag borde och lite jag gör.

Som att sluta feströka borde jag gjort,
För allt jag gör nu, ALLT!, kommer jag få betala för sen,
Och samtidigt jag lever bara det här livet en gång,
Lika bra att göra nåt av det.

Jobb har jag fixat, några timmar iaf,
Det blir nog bra det,
Hoppas på mer så jag kanske äntligen kan flytta från pappa,
Inte för att jag inte trivs men det skulle vara skönt att kunna bo själv.

Solen på våren är som droger för mig,
Då mår jag bra och allt känns rent och fint och vackert.
Men solen på sommaren däremot är döden för mig,
Den är vidrig och äcklig och snuskig och smutsig.

Solen på sommaren är en snuskig jävla pervers gubbe som stinker svett och sprit och våldtar unga flickor i stjärten på en parkering nånstans bara för att dom kan.

Dödsångesten börjar komma tillbaka,
Men jag kan inte ta medicinen igen,
För då inkräktar det på jobbet,
Jag kan inte jobba med en reaktionsförmåga som en halvdöd zombie.

Det går bara inte så det är bara att bita ihop och ta sig igenom det,
Det går, utan blod, svett och tårar.
Det är inte lätt eller smärtfritt men det GÅR!

Jag hoppas på rutiner och kontroll
Jag behöver rutiner och kontroll
Jag måste ha rutiner och kontroll.

Jag hoppas på att kunna åka till Gotland(underbara jävla Gotland) i sommar med Ingrid och Andreas,
Jag är i ett starkt behov av att åka dit och ladda mina batterier,
Vi förtjänar att åka dit alla tre, såsom vi har kämpat och jobbat på, iaf Ingrid och Andreas.
Jag längtar efter vita stränder med höga vågor och havssalt i luften.