torsdag 9 juni 2011

Just a little late, you found me

Jag skickade smset, kände att jag behövde det,
Det har gått ett och ett halvt dygn,
Fortfarande inget svar.

Vilket får mig att misstänka allt mer,
Att det är sant det som hon sa min terapeut,
Han använde mig bara som ett redskap för att visa sin tjej vad hon förlorat.

För, om han inte är med henne nu,
Varför svarar han då inte?
Visst han kanske mår dåligt men, man kan väl ändå svara?

Kanske ljög han för mig,
kanske tyckte han att det var enklare att hitta på nåt sånt än att säga sanningen,
Jag vill inte tro på det, men känslan av att det är så börjar krypa sig på.

Jag borde ha vant mig,
Det blir alltid såhär,
Det är aldrig meningen att jag ska få behålla en vän.

Som jag har saknat honom och vår vänskap!
Som jag har längtat efter att få prata med någon som varit med från början,
Som jag väntat på att få förklara och be om ursäkt för allt jag gjort mot honom förut.

Jag har väntat på en ny start, en ny början..

jag kan inte mer.
Jag är värdelös och orkar inte,
Det känns tomt och äckligt.

Förbannat ont och brännande,
fult och snuskigt och jävligt,
Jag vill inte


you found me

fredag 3 juni 2011

I wont feel like this shit

Känner mig som en hycklare,
Som en fet och högblank bankdirektör från överklassen,
Egoistisk, svinig och patetisk.

För det är inte jag som fått det svaret,
Det är inte jag som plötsligt står utan en hjärtevän,
Nej det är inte jag som har blivit av med allt.

Jag kan inte föreställa mig hur det känns för honom,
Jag kan knappt börja förstå hur det är,
Jag hoppas bara att det ordnar sig och blir bra.

Jag förlorade min vän igen,
Jag förstod aldrig att det kunde bli såhär, igen,
Ändå är allt så jävla annorlunda.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen,
Har kört i timmar,
Stannat i skogen och på ön och vandrat från soluppgång till solnedgång.

Jag har legat på paradisdelen av Andersön och bara varit,
Har försökt att inte tänka så mycket,
Utan bara lära mig att det är såhär det blir tillslut.

Om farvälet och okontakten är föralltid och evig,
Det vet jag inte,
Jag hoppashoppas inte att så är fallet.

För jag vill ha min vän tillbaka,
Jag vill vara den starka den här gången,
Jag vill hjälpa honom såsom han hjälpt mig förr.

Jag undrar om han förstår det?
Att jag bara vill hans bästa?
Undrar hur han egentligen mår.

Vad är det han inte vill säga?
Vad är det han är så rädd för?
Varför väljer han att stänga av?

Jag känner igen mig lite,
När jag inte orkar livet,
Då bryter jag kontakten med familj och vänner ett tag.

Det är enklare och bättre att må dåligt i ensamhet,
Då får man ut allt och man lär sig stå på egna ben igen,
Man lär sig att det är man själv som kommer före allt och alla andra.

Jag hoppas du läser det här någon gång,
Och hör av dig när du orkar igen,
För, jag saknar dig, min vän.

Och jag tror att vi skulle vara bra för varandra den här gången.
Jag blir inte sårad längre och skulle aldrig såra dig,
Så, du vet vart jag finns om du någonsin hittar mig i ditt huvud igen.

Jag skulle be för dig varje kväll och morgon om vore jag religiös,
Istället skickar jag helande, positiva tankar till dig och hoppas det hjälper.

Du förtjänar hela världen och kommer göra en underbar flicka väldigt lycklig en dag.

More like the "meet ya take you home and fuck you twice guy"

Jag vill inte ångra det,
Jag vill inte få ångest av det,
Jag ville aldrig att det skulle bli såhär.

Jag förstår att han vill vara ifred och slippa,
Jag förstår om han inte orkar
Tro mig, jag förstår.

Ändå gör det ont inuti och ugglan är här igen och krafsar,
Jag vill inte förlora en vän igen,
Jag klarar inte av att förlora en vän igen.

Jag ska till psykologen på onsdag,
Bra för jag litar inte på mig själv längre,
Jag har hamnat på ett nytt ställe här i landet Depression med huvudstaden Ångest.

Allt står mig upp i halsen,
Jag äter inte längre om jag kan undvika,
Jag orkar inte tugga, svälja.

Bort härifrån har jag alltid varit påväg,
Men nu börjar det bli mer akut,
Jag orkar inte livet här längre.

Jag känner mig ensam här.
Jag trodde jag hade en vän som skulle finnas här,
Men nej.

Jag isolerar mig alltmer,
Från familj och vänner,
Mest familjen.

Jag hoppas att han hör av sig när han mår bättre och orkar med livet igen,
Jag hoppas att vi kan återuppta vår vänskap då,
Jag värdesätter den högt och önskar inget hellre än att vi en dag kan bli vänner igen.

Men hans välmående och lycka går före allt,
Jag är orolig bara, att det här ska knäcka honom,
Han är stark, otroligt stark är han.

Men det här, det får mig att undra om han verkligen kommer mäkta med,
Eller om han kommer duka under i kampen,
Jag hoppas att han tar sig ur det här.

För han förtjänar hela världen,
Han förtjänar all lycka i världen,
Han förtjänar allt.

Nu ska jag åka och självmedicinera,
Lägga mig i skogen någonstans och sova,
Dränka mina sorger i vårskrik.

När vattnet når mig till midjan och omsluter mig,
Då slutar kylan att paralysera mig,
Då blir jag varm och mjuk och följer vattnet ner till Paradiset.

Det lockar mig,
Jag litar inte på mig själv,
Inte nu.

torsdag 2 juni 2011

That shit helps when I´m depressed

Allting blir så jävla komplicerat så jävla fort,
Jag fryser långt in i märg och ben,
Jag vill inte komma emellam två fina människor.

Men att jag försvinner från deras liv för gott är det enda sättet,
Då gör jag det utan att tveka,
Vänskap betyder men kärlek och förhållande kommer före.

Jag vet för jag har lärt mig det efter år av misstag,
Och kärlek behöver man mer.

Det var så fruktansvärt jävla länge sen,
Jag förstår inte hur hon kan tro att jag fortfarande vill ha och knullla honom.
Jag vill ha honom som vän, inget annat, inget mer eller mindre.

Om jag fortfarande velat det skulle jag aldrig svarat när han skrev,
Än mindre fortsatt skriva.

Visst hade det varit för några år sedan då hade jag nog försökt få honom tillbaka utan att blinka,
Men det var då jag fortfarande mådde dåligt och inte såg klart,
Jag är en annan människa nu.

Synd att varken hon eller någon annan kan inse det.

Jag hoppas hon kommer till insikt och inte förlorar honom,
Jag hoppas att det ordnar sig för dom,
För det är han värd, det är dom värda.

Jag förstår henne, visst gör jag det,
Men vem är det han älskar av hela sitt hjärta?
Vem är det han varit med de senaste åren?

Inte är det jag i alla fall.
Jag skulle inte vilja ha det så heller.




 "My girlfriend's jealous cause I talk about you 24/7
But she don't know you like I know you Slim, no one does
She don't know what it was like for people like us growin up"



Snart drar jag, det spelar ingen roll vart bara det inte är här,
Om det är mig själv eller skiten här jag vill fly från vet jag inte,
Jag bryr mig inte längre.


Jag kan bara inte stanna kvar här,
Jag mår illa, skakar av köld,
Har inte sovit på 27 timmar.


Jag ville aldrig att det skulle behöva bli såhär igen.


Men borde väl ha lärt mig att det alltid blir så,
Det ordnar sig aldrig när det handlar om mig,
Gud hatar mig, jävla gudjävel.

onsdag 1 juni 2011

Stan

Det var kul att få ses,
Efter så många år,
Jag har saknat min vän.

Men det gör ont i hjärtat att få veta att det tagit slut med hans tjej,
Han verkade så lycklig med henne,
Men han ger inte upp så jag hoppas för has skull att det ordnar sig.

För han förtjänar att må bra och vara lycklig,
"Du kan inte tänka så om ett ex"
Men tänk för att jag kan det och gör det!

Visst jag erkänner att hade det varit för ett år sedan så hade jag velat vara med honom igen,
Då mådde jag dåligt och då skulle jag nog mått sämre för att han skulle se mig,
Men nu mår jag bra och blir bara glad av tanken på att vi kan vara vänner och inget mer.

Det är det jag velat och tänkt på länge,
Det känns så fruktansvärt bra att inte få känslor av det romantiska slaget när jag ser honom,
Det pirrar och jag blir glad men det är vänskapspirr och glädje.

Han är en sjukt bra vän och jag hoppas verkligen att vi kan bli bra vänner igen.