jag ger upp,
jag vet hur det låter,
Men jag har inte mått såhär på länge.
Jag tror att ångesten kommer vinna den här gången,
Jag funderar på att åka till akuten och be dom låsa in mig tills faran är över,
Jag behöver hjälp.
Jag klarar inte det här själv,
Jag klarar inte sömnbrist, illamående och konstant andnöd,
Jag klarar inte hjärnan som går på högvarv och vägrar sluta.
Jag måste åka bort ett tag,
Vart spelar ingen roll bara jag kommer bort,
Samtidigt är jag för lat för att orka åka någonstans och börja på nåt nytt.
Det är bara mitt fel den här gången,
Jag tänkte mig inte för och gick över gränsen,
Och nu är det försent att säga förlåt och förklara.
Det sticker som av tusen nålar och knivar i kroppen,
Jag kan inte sluta skaka,
Jag är så ledsen, förlåt mig, kära du förlåt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar