Jag knullade honom,
Inte för att jag kände mig tvingad utan för att jag ville det.
Jag litade på honom,
Och jag har inte känt så på väldigt väldigt länge,
Ändå kommer ångesten.
Jag har spenderat kvällen i duschen sittandes i fosterställning och gråtit,
Jag mår illa och blir äcklad av mig själv,
Tycker synd om honom för att han knullade mig.
Väntar på ett sms eller vad som helst.
"Vi hörs sen"
Precis så sa han.
Och jag vill tro att han menar det,
Dom brukar ju säga så, männen,
Men hör man nåt av dom? Nej, inget alls.
Han sa säkert bara så för att vara snäll,
Han fick ju knulla.
Han ångrar sig säkert nu och försöker komma på nåt sätt att ta sig ur det här med värdigheten i behåll.
jag tycker om honom, jag gör ju faktiskt det.
Jag vill inte må dåligt av det här,
Jag vill inte bli förstörd av det här.
Jag vill kunna resa mig som fågel Fenix ur askan och elden,
Som ny och med en erfarenhet rikare,
Ångesten tuggade aldrig på fågel Fenix.
Självklart skulle jag kunna höra av mig,
Men tänk om han blir arg eller äcklad eller sådär kort och irriterad i sina svar?
Jag har varit där förut och jag vill inte ta den risken igen.
Hör han av sig vet jag,
Hör han av sig har jag fått mitt svar,
Och gör han inte det, nej då gör han inte det.
Men hör jag av mig först känns det som att jag pressar honom,
Samtidigt så kanske han inte vill vara den som hör av sig hela tiden,
Kanske vill han också få höra av någon först att, vill du ses igen.
Jag vet inte,
Jag fattar inte sånt här,
Jag går bara sönder.
puke and starve and cut and burn,
and hope you dont feel like this again"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar