Försöker att verka lite kultiverad, intelligent, intressant, smart.
Det är snart dags att säga hej då, tack för allt, hoppas vi ses igen.
Det går bättre nu, det gör faktiskt det.
Fastän det är lika kallt om nätterna så orkar jag andas och leva igen.
Jag har tappat bort min roll i livet, samhället.
Men någonstans är den och jag ska hitta den.
Ibland förförs jag bara.
Ibland är det så lätt att försvinna in i dimmor med järndoften som enda vän.
Ibland tappar jag fotfästet och längtar tillbaka med blod i halsen och en vilja av stål.
Det har gått av någonstans, någonstans på väg hit har någonting gått sönder.
Och viljan, självdisciplinen har bytts ut mot uppgivenhet och en slacker-personlighet.
Men snart pekar pilen neråt igen, jag SKA se till att det blir så.
Jag ska göra dom stolta, jag ska visa dom att jag kan jag med!
Bara man kämpar så går allt.
Och jag måste fixa det här, för annars går vi under..
Men Ingrid är världens bästa bästa vän, och jag är inte ensam i det här, det vet jag<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar