Where have all the good men gone?

Helgen har spenderats med finaste Ingrid i Svenstavik<3
Vi har gått på skogspromenader, kollat på film och pratat massamassa
Det känns lätt och ljust, det känns mycketmycket bättre med livet.

Hon är så Ingrid, hon får mig alltid att fokusera på det positiva och se möjligheterna när jag tappat orken.
Och vi har gjort upp planer inför framtiden, vi ska resa någonstans snart, kanske till Paris och dricka vin, kedjeröka och skriva på våra romaner.

Det låter lite klyschigt  men jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.

På bussen hem hann jag tänka mycket på livet, (jaaa jag vet så säger alla som försöker vara djupa)
Jag vet vad jag vill uppnå med mitt liv, jag vet vad jag vill ha och inte ha.
Men jag vet inte hur jag ska ta mig dit.

Jag vet bara att jag vill ha det där gulliga 40-tals huset, den stora starka mannen som kan ge mig möjligheten att vara hemmafru.
Jag vill ha den lilla fjällstugan från Död Snö.

Men mest av allt vill jag just nu ha någon att vakna upp bredvid
För det är något alldeles särskilt att sova och vakna upp bredvid en man.
Det känns tryggt, säkert och underbart.

Det låter lockande, och verkar vackert
Men huruvida jag skulle fungera i ett förhållande vet jag inte
Jag är tveksam till om det verkligen finns en man som skulle orka med mig

Jag behöver en man som klarar av när jag vaknar mitt i natten och vrålar i panik för att jag är rädd för att dö,
Jag behöver en man som inte klandrar, skyller ifrån sig eller söker tröst hos andra om jag kommer hem med nya ärr.
Jag klarar knappt av det själv, hur ska då någon annan göra det?

Det kan vara jävligt påfrestande att leva med någon annans mörker inpå sig,
Men visst har jag blivit bättre, det har jag, men jag har svårtsvårtsvårt för att släppa in någon sådär nära inpå,
Det är skrämmande att låta någon se alla fel och brister som man kämpar med att acceptera själv.

Jag vill vara perfekt för mannen, jag vill aldrig att han ska kunna hitta något att klaga på, eller en anledning till att kanske söka sällskap hos andra kvinnor.
För om det någon gång ar slut, då är det fritt fram för honom att håna och förgöra mig.

Men samtidigt så viskar rösten om att om man aldrig vågar kommer man heller aldrig få något.
Och jag älskar ju hellre och blir sårad än att aldrig älska och aldrig få uppleva känslan och ruset det ger.
Någon gång ska vara den första eller hur?

                                                        She can´t even care enough to fuck
                                                        She is cutting herself just to see if it works