whats a woman when a man makes her feel like a fool?

Jag är tacksam för att jag får bo här,
tro inget annat,
men att städa en lägenhet där det är banankartonger och gud vet allt överallt är för fan omöjligt!

Och ja jag är trött och jag ger upp.

Det är vår, jag borde vara sprudlande glad och hoppfull,
Istället ligger jag i sängen och försöker få mig själv att kliva upp och klä på mig,
Jag försöker att hitta på saker men orken försvinner och då sitter jag bara där på sängkanten, oförmögen att ens borsta tänderna.


Ja usch och fy fan vad äcklig jag är!
Tro mig, jag är ännu äckligare än du kan föreställa dig.

Jag känner mig som Bridget Jones, första filmen, fast utan det lyckliga slutet.
Jag är tjock, ful, pojkvänslös, kompislös, trött på vardagen,
Jag behöver något annat, något nytt.

Jag vill ha en egen bostad där jag får bestämma och göra som jag vill,
Jag vill kunna välja själv när jag ska göra vad och hur,
Jag vill vara ifred och själv om det ska vara såhär.

Lets face it, inte fan kommer jag få en man,
nej nej nej, varför skulle jag det?
Det är bättre att vara ensam, visst är det?

Solen skiner och det är varmt,
Jag vill sitta nere vid sjön och sola och prata med Ingrid,
Men ingen ringer, ingen frågar om jag vill följa med och hitta på nåt.

Jag känner mig utnyttjad och sviken,
Jag känner mig rotlös och hemlös,
Jag känner mig borttappad.

Jag har inte en jävla aning om vad jag vill läsa till hösten,
Jag vet inte alls om jag hellre vill jobba ett tag eller inte,
Jag vet ingenting annat än att jag vill ha allt annat än det här.

Det är barnsligt och bortskämt att tänka såhär,
Men jag vill också kunna bo hemma, utan kraven att jag måste städa si och så,
Att jag måste gör ditten och datten.

Självklart ska man hjälpa till men då blir det frivilligt och roligare,
nu är det påtvingat och jag vill inte!

Jag vill lägga mig och gråta en stund.

Jag ser på de runtom mig, hur långt de har kommit, hur lyckade de är,
Sen ser jag på mig själv, som ligger här med sminket i ränder på kinderna, med ett liv som går utför i en rasande fart, hur långt bakåt jag har ramlat.

Och då slår det mig,
Varför skulle en framgångsrik människa välja att vara med en sån förtappad människa som mig?