The End

Dagarna innan spenderade jag i ett tillstånd av förnekelse
Dagen, ja julafton alltså, satt jag i omgångar inlåst på toaletten och grät
Don't ever be ashamed to cry, You go ahead, Cause life's like a jump rope.

Dagen innan åkte jag till skattkattens grav och tände ljus, önskade god jul,
Jag frös och skakade och grät av sorg och illamående,
Någonting gick sönder inuti när jag såg huset och dess nya ägare.

Äckligare, svinigare människor får  man leta efter,
Det har varit upp och ner,
Men mest ner.

Det är väl så det är antar jag,
För att man ska uppskatta det man har i livet,
Så måste man snubbla lite och skrapa upp händer och knän ibland.

Det känns som att jag misslyckas med allt jag tar mig för,
Det är nog inte så men det är så det känns,
Jag ska till terapeuten snart, det känns bra, jag längtar.

Jag behöver hjälp nu känner jag,
NUNUNU behöver jag hjälp,
Det är svårt och det tär på mig mer än jag kunnat ana att motstå kniven och elden.

Det gnager och gnager ständigt i bröstet och jag måste banka huvudet blodigt mot badrumsgolvet för att överleva,
Jag vaknar kallsvettig och kippar efter andan för att ångestråttorna inte slutar gräva och klösa och vråla och gnaga.

Det har eskalerat och blivit värre än någonsin förut,
Och den här gången är jag inte så säker på att jag kan hålla emot..

                                                 Now you're older and the weight is on your shoulder
                                                                      Be strong
                                                                    Dont you give up hope
                                                                    It will get hard
                                                               Life´s like a jump rope
                                                There'll be a bump and there will be a bruise
                                                 There'll be a path that you will have to choose
                                                 There'll be a win and there will be a lose and
                                                      You gotta hold your head up high and 
                                                          Watch all the negative go by
                                                         Dont ever be ashamed to cry
                                                                  You go ahead
                                                        Cause life´s like a jump rope


 

Every cut and burn, Each scar and bruise, He knows them all

Det har varit tungt och grått ett tag som Winnerbäck sjunger,
Jo det har ju det,
Men visst har det funnits ljuspunkter även i mörkret, jo men visst har det det.

Ingrid och jag åkte till Tallinn över en helg,
Riktigt ordentligt mysigt var det!
Det var skönt att slippa ansvar och krav ett tag.

Att kunna vakna upp och inte känna att man MÅSTE göra massa saker som bara tär på en.
Att faktiskt få sova ut ordentligt och tills man vaknar av sig själv,
Bara det att kunna sova när man lägger huvudet på kudden, det är en lyx som jag inte haft på flera veckor.

Vi pratade om så mycket bra Ingrid och jag,
Det är en av sakerna som jag älskar henne för,
Hon är så bra på att lyssna och diskutera saker med.

Hon låter en prata till punkt och hon kommer med bra kritik,
Konstruktiv kritik, hon ger mig nya synsätt på saker och ting,
Men framförallt så ger hon mig hopp.

Jag behöver hopp och trygghet,
det är det jag verkligen vill ha och behöver just nu,
Jag känner mig fruktansvärt rotlös och bottenlös.

Det svävar liksom över mig,
Virvlar runt och viskar, vrålar om vartannat,
Det försöker få mig med ner till mörker och kyla.

Jag försöker att inte falla för frestelsen,
Men det är svårt, det är faktiskt jävligt svårt,
Att vara stark och tänka att jag behöver faktiskt inte hugga sönder huden idag för att bli lugn.

Jag har fallit tillbaka, jag erkänner det,
Det var bara en vecka sedan jag kröp ihop på badrumsgolvet och i panik lindade bandage runt armen,
Ja det var bara en vecka sedan jag föll från en stark flicka till en svag patetisk hora.

Saker och ting kan ändras och förfalla på så kort tid,
Man borde uppskatta nuet mer,
Man borde släppa det förflutna och framtiden för egentligen så spelar ingenting annat än nuet någon roll.

Jag tror inte att man om 20 år kommer se tillbaka på sitt liv och vara glad och tacksam över att man la ner så mycket tid och energi, så mycket liv på att planeraplaneraplanera framtiden och älta det som varit och hänt,
Vi får aldrig tillbaka den tid som är nu eller den som varit, det är knappt att vi kan njuta av den tid som kommer komma.

Nej vi är alltför upptagna med att hitta på långa komplicerade planer och historier om hur vi vill att våra liv ska bli, eller hur det skulle ha kunnat bli.
Vi är så upptagna med att fly undan verkligheten i hopp om att få ett bättre liv längre fram att vi glömmer bort att leva överhuvudtaget.

För om man spenderar timmar, dagar, veckor, månader och år till att tänka sig bort till ett fantasiliv,
hur vet man då när man lever det?
Ja hur vet man att man faktiskt lever alls?

                                                        So this knife will be my god,
                                                             My heart is broken,
                                                             My scars split open,
                                                        And I, I am leaving home
                                                            And if I never return
                                                       You dont have to remember me

Les Fleur Du Mal

Det närmar sig och jag har förlorat kampen,
Jag gör som jag alltid gjort,
Jag försöker leva 100 liv på en dag, försöker hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt,

Och när tiden är inne för slutkampen,
Då är jag så trött och tömd på ork och energi att det inte ens är ett skal kvar av mig,
Det som återstår är en slapp, viljelös degklump utan livsvilja eller kamplust.

Det finns de som undrat vad som är felet, varför jag är som jag är?
Jag kan bara svara, att du det undrar jag med,
för någonting är riktigt galet och etthundra procent fel.

För man kan inte se ut som jag gör och vara människoskygg eller inte söka uppmärksamhet,
Man kan inte vara så korkad och smart på samma gång,
Och man kan absolut inte knulla och hata sig själv så fruktansvärt mycket i samma liv.

Nej tydligen kan man inte vara som jag,
De egenskaper som gör mig till mig, dom är fruktansvärt missanpassade,
Det är totalt förbjudet att blanda de egenskaper jag hyser.

Och jo jag har väl alltid misstänkt att allt inte står rätt till kommer jag säga till tidningarna när dom frågar,
Att jag förstått att det är fel att hata livet men frukta döden så och ändå önska livet ur sig,
För det har jag gjort, ja har inte vi alla gjort det? önskat att vi skulle kunna sjunka genom det djupaste av hav och aldrig någonsin komma upp igen?

Jo, självklart har vi gjort det,
Vi har fantiserat om det, blivit febersvettiga och kåta av bara tanken på att få sjunka genom ett kallt grönt täcke,
Känslan av att vara viktlös och bara flyta runt, inte ha några begränsningar, ja den konsumerar oss och gör oss galna av begär.

Ikväll ska jag göra mig ett bad, ett med tända ljus och grönt, kyligt vatten,
Så håret kan få flyta och kroppen kan få släppa tyngden och skulden, skammen,
Ikväll ska jag börja måla igen.

Åh vad jag har saknat det röda, kalla, silvriga.
Vad jag har saknat dig min vän.

                                           I'm sinking to the bottom of my everything that freaks me out 
                                                    The lighthouse beam has just run out
                                                        I'm cold as cold as cold can be

EROTICA

Om jag skrämmer bort dig så ber jag om ursäkt,
Om mitt sätt är för rakt fram alltför sexuellt laddat, så ber jag om ursäkt,
Om du uppfattar mig som en hora, så ber jag om ursäkt.

Jag har lärt mig det nu,
Igår insåg jag hur det egentligen är,
Hur jag egentligen är.

Jag har alltid varit så,
Jag har alltid trott att det skulle vara så,
Att jag gjorde allt rätt.

När det istället för mystik lyser av förhoppningar i mina ögon,
När jag släpper kläderna snabbare än jag sagt hej,
Då backar du undan, det har varit fler än du, visst har det det.

Men nästan alla har tackat ja och gått framåt,
Ingen har kollat i mina ögon länge nog för att se skillnaden,
Ingen har brytt sig att hälsa när en naken kropp står till deras förfogande.

Så jag borde kanske egentligen inte bli så besviken varje gång allt rinner ut i sanden,
Jag borde ha sett slutet komma,
Men utan en början, hur kan det då finnas ett slut?

Jag ska bli bättre, jag ska det,
Våga släppa någon inpå mig,  inte bara innanför mina trosor,
Det krävs ju mer för att det ska fungera.

JAG kräver mer för att det ska fungera,
Men om jag måste välja mellan möjligheten att få knulla eller vara ensam,
Ja då väljer jag faktiskt en stund i sängen med någon.

Förlåt mig, men jag tror att du förstår,
Ingen vill ju vara ensam, eller hur?
Inte ens du vill somna ensam varje kväll.

Vad är det för skillnad mellan oss egentligen?
Är det sant det som sägs?
Att om en kille knullar många tjejer är han cool, men om en tjej knullar många pojkar så blir hon en hora?

Det är synd och skam om du tycker så,
För vi har alla drifter vi måste stilla och vi har alla ett behov av att ha någon hos oss,
Vi är inte skapta för att vara ensamma..

                                                     Just remember:
                                                        A girl on your arm wont make you a man

I cry, I cry and I dont now why this fever becomes my home

Det var sant,
Vattnet är förgiftat,
Och jag var inte immun.

Jag skakar av feber och smärta,
Klöser ut ögonen i panik över illamåendet som eskalerar,
Jag kämpar.

Jo, det gör jag.
Jag måste vara starkstarkstark,
För det här borde jag för fan klara av!

Jag är inte smart eller snygg och jag har ingen speciell talang,
Men det HÄR, det borde och ska jag klara av,
Jag måste bara slåss och kämpa och fortsätta gå framåt.

För hur länge, vet jag inte,
Jag vet bara att jag måste gå tills benen ger vika, tills jag spyr av utmattning,
Först när kroppen faller samman har jag nått mitt mål.

Åh, förlåtförlåtförlåt!
Jag gör såhär hela tiden, jag vet och jag ber om ursäkt för mitt beteende,
Men hoppet är allt jag har..

The sharper the edge, the cleaner the wound.
So, I'll be keeping it dull tonight for I deserve to hurt.
Disfigure the outside to show how ruined I am.
There's no pain and no pleasure when you're too numb to feel. 

                                                                                        

Tralala

Idag vaknade jag tidigare än jag somnade,
Idag var ingen bra dag,
Jag var hos terapeuten idag.

Och det var ju bra, ja det var det,
Men det gör ont att inse och förstå hur man är,
Och att man kanske inte är sådär jävla mystiskt som man tror.

Kan man bara språket så kan man läsa mig som en öppen bok,
Ja, så enkel och tråkig och ful är jag,
Det trodde du inte va?

Saknaden av så ytliga saker som fast föda och riktigt kranvatten,
Den övergick i en mani och saknad av hemma, (fina huset i svensta-hemma) och skattkatten,
Och jag vet att jag inte ska karva i kroppen, och det gjorde jag faktiskt inte heller, idag..

Jag grät och skrek tills jag började blöda näsblod istället,
Min tröja är inte vit längre och badrummet är fläckat av blod,
Näsblod kanske inte uppfyller kraven på coolhet, men för mig räcker det, just nu, att bara se blodet för att bli lugn.

Det är städat och fint,
Kroppen är hel och inte särskilt fin,
Jag tror inte jag förtjänar en guldstjärna idag, nej verkligen inte.

Jag måste börja med det sa hon terapeuten,
Tycka om mig själv och berömma mig om jag gör nåt bra,
För om inte jag tycker om mig då kan ingen annan göra det heller. sant, ja jo, självklart.

Men ENSAM ÄR STARKARE, ekar det i mitt huvud,
Så länge jag är ensam kan ingen annan döma mig, eller klaga på mig, bli besviken,
Nej så länge som jag är själv kan jag vara den jag är, men till vilket pris?

Jag behöver bara lite bekräftelse,
bara liite mer tid så kommer jag nog börja tycka om den jag är,
Jag behöver bara få pilen att sjunka ännu mer, sen är jag finfinfin.

Jo det blir nog bra det här med,
Synd att jag tappat bort min talang, om jag nu ens hade en talang från början,
Synd att orden inte svävar fram och bildar fina, spännande, erotiska, vackra meningar och betydelser.

Ja, det är synd att ingen kommer läsa det här,
Det är synd att ingen kommer komma ihåg det här..