Jag gör som jag alltid gjort,
Jag försöker leva 100 liv på en dag, försöker hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt,
Och när tiden är inne för slutkampen,
Då är jag så trött och tömd på ork och energi att det inte ens är ett skal kvar av mig,
Det som återstår är en slapp, viljelös degklump utan livsvilja eller kamplust.
Det finns de som undrat vad som är felet, varför jag är som jag är?
Jag kan bara svara, att du det undrar jag med,
för någonting är riktigt galet och etthundra procent fel.
För man kan inte se ut som jag gör och vara människoskygg eller inte söka uppmärksamhet,
Man kan inte vara så korkad och smart på samma gång,
Och man kan absolut inte knulla och hata sig själv så fruktansvärt mycket i samma liv.
Nej tydligen kan man inte vara som jag,
De egenskaper som gör mig till mig, dom är fruktansvärt missanpassade,
Det är totalt förbjudet att blanda de egenskaper jag hyser.
Och jo jag har väl alltid misstänkt att allt inte står rätt till kommer jag säga till tidningarna när dom frågar,
Att jag förstått att det är fel att hata livet men frukta döden så och ändå önska livet ur sig,
För det har jag gjort, ja har inte vi alla gjort det? önskat att vi skulle kunna sjunka genom det djupaste av hav och aldrig någonsin komma upp igen?
Jo, självklart har vi gjort det,
Vi har fantiserat om det, blivit febersvettiga och kåta av bara tanken på att få sjunka genom ett kallt grönt täcke,
Känslan av att vara viktlös och bara flyta runt, inte ha några begränsningar, ja den konsumerar oss och gör oss galna av begär.
Ikväll ska jag göra mig ett bad, ett med tända ljus och grönt, kyligt vatten,
Så håret kan få flyta och kroppen kan få släppa tyngden och skulden, skammen,
Ikväll ska jag börja måla igen.
Åh vad jag har saknat det röda, kalla, silvriga.
Vad jag har saknat dig min vän.
The lighthouse beam has just run out
I'm cold as cold as cold can be
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar