Dagarna innan spenderade jag i ett tillstånd av förnekelse
Dagen, ja julafton alltså, satt jag i omgångar inlåst på toaletten och grät
Don't ever be ashamed to cry, You go ahead, Cause life's like a jump rope.
Dagen innan åkte jag till skattkattens grav och tände ljus, önskade god jul,
Jag frös och skakade och grät av sorg och illamående,
Någonting gick sönder inuti när jag såg huset och dess nya ägare.
Äckligare, svinigare människor får man leta efter,
Det har varit upp och ner,
Men mest ner.
Det är väl så det är antar jag,
För att man ska uppskatta det man har i livet,
Så måste man snubbla lite och skrapa upp händer och knän ibland.
Det känns som att jag misslyckas med allt jag tar mig för,
Det är nog inte så men det är så det känns,
Jag ska till terapeuten snart, det känns bra, jag längtar.
Jag behöver hjälp nu känner jag,
NUNUNU behöver jag hjälp,
Det är svårt och det tär på mig mer än jag kunnat ana att motstå kniven och elden.
Det gnager och gnager ständigt i bröstet och jag måste banka huvudet blodigt mot badrumsgolvet för att överleva,
Jag vaknar kallsvettig och kippar efter andan för att ångestråttorna inte slutar gräva och klösa och vråla och gnaga.
Det har eskalerat och blivit värre än någonsin förut,
Och den här gången är jag inte så säker på att jag kan hålla emot..
Now you're older and the weight is on your shoulder
Be strong
Dont you give up hope
It will get hard
Life´s like a jump rope
There'll be a bump and there will be a bruise
There'll be a path that you will have to choose
There'll be a win and there will be a lose and
You gotta hold your head up high and
Watch all the negative go by
Dont ever be ashamed to cry
You go ahead
Cause life´s like a jump rope
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar