Tralala

Idag vaknade jag tidigare än jag somnade,
Idag var ingen bra dag,
Jag var hos terapeuten idag.

Och det var ju bra, ja det var det,
Men det gör ont att inse och förstå hur man är,
Och att man kanske inte är sådär jävla mystiskt som man tror.

Kan man bara språket så kan man läsa mig som en öppen bok,
Ja, så enkel och tråkig och ful är jag,
Det trodde du inte va?

Saknaden av så ytliga saker som fast föda och riktigt kranvatten,
Den övergick i en mani och saknad av hemma, (fina huset i svensta-hemma) och skattkatten,
Och jag vet att jag inte ska karva i kroppen, och det gjorde jag faktiskt inte heller, idag..

Jag grät och skrek tills jag började blöda näsblod istället,
Min tröja är inte vit längre och badrummet är fläckat av blod,
Näsblod kanske inte uppfyller kraven på coolhet, men för mig räcker det, just nu, att bara se blodet för att bli lugn.

Det är städat och fint,
Kroppen är hel och inte särskilt fin,
Jag tror inte jag förtjänar en guldstjärna idag, nej verkligen inte.

Jag måste börja med det sa hon terapeuten,
Tycka om mig själv och berömma mig om jag gör nåt bra,
För om inte jag tycker om mig då kan ingen annan göra det heller. sant, ja jo, självklart.

Men ENSAM ÄR STARKARE, ekar det i mitt huvud,
Så länge jag är ensam kan ingen annan döma mig, eller klaga på mig, bli besviken,
Nej så länge som jag är själv kan jag vara den jag är, men till vilket pris?

Jag behöver bara lite bekräftelse,
bara liite mer tid så kommer jag nog börja tycka om den jag är,
Jag behöver bara få pilen att sjunka ännu mer, sen är jag finfinfin.

Jo det blir nog bra det här med,
Synd att jag tappat bort min talang, om jag nu ens hade en talang från början,
Synd att orden inte svävar fram och bildar fina, spännande, erotiska, vackra meningar och betydelser.

Ja, det är synd att ingen kommer läsa det här,
Det är synd att ingen kommer komma ihåg det här..