tisdag 4 januari 2011

Don't ever be ashamed to cry

Det har gått så lång tid sedan sist,
Så många dagar och veckor, månader har gått sedan någon rörde vid mig,
Sedan någon faktiskt rörde vid mig på riktigt.

Jag har saknat det,
Åh vad jag saknat det,
Att känna någon annan bredvid sig och inte bara tom luft.

Men jag har lärt mig min läxa,
Det har jag verkligen, min vän,
Är man inte vacker får man inte beröring eller kyssar.

Jag skäms för att erkänna det.
Men jag vill gråta,
Jag har inte gråtit på länge.

Jag vill för en liten stund,
Krypa ihop på golvet och gråta tills inga tårar finns kvar,
Gråta ansiktet rent på smink.

Jag vet att det är oglamoröst
Och jag vet att jag inte förtjänar det,
Men just nu föredrar jag att gråta salta tårar istället för blod.

Hittills har det varit alldeles för mycket blod i mitt liv,
Alldeles för mycket blod och kaos
Jag behöver en paus, en litenliten paus bara.

Jag måste återhämta mig.
Måste inse att det inte är för mig,
Det här med män och pojkar och sex och förhållanden.

Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på min vän,
Hon som är så otroligt jävla vacker och sexig,
Hon som får män att vända på huvudet och slå varandra blodiga för att få kyssa hennes läppar.

Jag vill också vara så fin och sagolik och mystisk,
Jag vill vara ett telefonnummer på en vägg,
Ett ansikte fastbränt inuti någons huvud.

Jag är fullt medveten om att jag nog förskönar det hela,
Skulle jag vara i hennes sits skulle jag nog inte tycka om det fullt så mycket,
Nej då skulle jag nog vara less på att alltid bli sedd som ett sexobjekt av män.

Man vill väl alltid ha det man inte kan få eller vara,
Gräset är alltid grönare på andra sidan eller hur?
Det är alltid bättre att vara någon annan än sig själv, visst är det?

Det är inte lätt men ändå jävligt lätt att vara stark än att vara svag och försöka hålla tillbaka tårarna och låtsas att man är starkare än man ser ut,
Tillslut har man kämpat i så många år med att låtsas vara stark att man börjar tro att man faktiskt är det,

Men sen när något händer som faktiskt välter hela ens värld, där man har intalat sig själv att man är stark,
När man faller samman som ett korthus i en havsbris, då inser man att man faktiskt är den svaga länken.

Du förstår inte vad jag menar eller hur?
Nej, nej jag förstår det,
Det lät så jävla mycket bättre i mitt huvud det här.




                                         It´s hard to keep a secret when it´s written all over your body

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar