lördag 15 januari 2011

I´m all sewn up, Exquisite Corpse

Jag är frustrerad,
Jag känner mig sviken och lurad,
Och jag vet att jag inte borde för det är inte så det är menat, allt som skrivits och sagts.

Jag är väl egentligen mest frustrerad på mig själv,
För att jag går och tror saker hela tiden,
För att jag är så jävla svag som inte klarar av att leva i verkligheten.

Jag borde börja ta tabletterna igen,
Jag borde lära mig stå ut med den bittra smaken och bara svälja skiten,
För jag blir glad och normal och lycklig och jag kan leva i verkligheten.

De senaste dagarna har jag inte orkat ta mig ur sängen,
Jag har vaknat när solen stigit men vänt mig om och legat kvar tills den gått ner igen,
Jag har virvlat runt bland lakan och täcken och försökt fly undan allt det som jag måste göra.

Det är enklare och lättare och vackrare att stanna kvar i sängen och leva liv i huvudet,
Men ingen har väl sagt att livet ska vara enkelt och vackert,
Nej verkligen inte.

Det kanske är dags för mig att ta tag i verkligheten och börja göra något åt det här,
Ja det kanske är dags för mig att börja tycka om mig själv,
För så länge jag lever med självhatet som älskare kommer ingen annan att kunna älska mig.

Eller, jo de kan väl älska mig men de kommer inte få någon kärlek tillbaka,
Det är iaf vad alla psykologer och terapeuter säger till mig,
Och jag är trött på att inte ha en älskare av kött och blod.

Jag är trött på att somna och vakna ensam,
Jag är trött på samma jävla rutin på krogen,
Jag är trött på att bara knulla med knivar och ångest och kaos.

Ja jag är trött på att inte få känna riktig kärlek,
Varma händer som stryker mig över håret, kroppen när ångesten härjar som en löpeld i mig,
Ett varmt stort hjärta som slår ett extra slag bara för mig.

Jag vill ha allt det,
Men det kräver hårt arbete och uppoffringar från min sida,
Det krävs att jag måste släppa allt vad knivar och rakblad heter.

Jag måste börja sätta ner foten och slåss mot ångesten med knytnävar och sparkar,
Jag måste börja sätta en annan människa före mig själv när jag inte längre orkar andas,
Jag måste börja tro och lita på män.

 Jag måste börja se mig själv med andra ögon..


                                                           Oh God, I'm all sewn up
                                                             a hardened razor cut
                                                          Scar map across my body
                                                          And you can trace the lines
                                                            Through misery´s design
                                                           That map across my body
                                                                 A collage
                                                             I´m all sewn up

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar