Jag svettas
Jag kan inte andasandasandas
Det gör så fruktansvärt jävla ont.
Sitter naken insvept i farmors gamla badrock
Tårarna trängs i ögonen och halsen snörs ihop, trasslar sig,
Men inga tårar faller, inga avgrundsvrål lämnar halsen.
Det går inte,
Kroppen har glömt hur man gråter och vrålar
Jag har glömt hur man känner någonting, någonting alls.
Jag vill känna något,
Längtar efter att få känna någon annans händer på min kropp,
Längtar efter att få släppa allt, blunda och cykla lättklädd genom sommarnatten med köttsår på armar och ben.
Ja jag vet, förlåt mig kära du,
Men det finns inget som känns mer eller bättre än kall morgonluft gräva sig genom öppna sår,
Leta sin väg ända in till ben och märg.
Och skrika, krossa sönder allt som kan spåras,
Tillbaka till det som hänt det som kallas det förflutna,
Dit jag kämpar för att inte hamna men samtidigt kvävs av en längtan att falla neråt och gömma mig i starka famnar av män som inte längre andas samma luft som mig.
Det äter upp mig, det gör det,
Det gräver och äter och sliter i det som en gång varit så fint,
Det tvingar mig att vira bandage och plåster runt köttet för att inte falla sönder totalt.
Jag har numret här i handen,
Om jag ringer nu, om jag verkligen gör det,
Då kommer dom och hämtar mig inom en timme.
Dom gör det,
Dom tar mig med till vita skinande korridorer med ljudisolerade väggar och golv,
Ja, där finns det ingenstans att fly fast man är så långt borta man någonsin kan komma.
Där är man fri i fångenskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar