Och träffa Wanja imorgon,
Jag har en underbar vovve i sängen, ändå är jag nere på botten.
Det gör så förbannat jävla ont att inse att jag borde lärt mig för länge sen,
Jag har varit med förut,
Det är ju inte så att jag är helt obekant med det här.
Nej nej, tvärtom tycker jag att jag har rätt så mycket erfarenhet,
Ja av att bli lurad alltså,
Man tycker väl att jag borde ha lärt mig men icke.
Jag litar blint på vad som sägs och skrivs,
Jag tror faktiskt på riktigt att de ska hålla det dom lovat mig,
Det är mitt eget fel, att jag faller för lögnerna gång på gång.
Inte ens när tårarna faller och händerna frusit till is vågar jag erkänna det för mig själv,
Att de haft rätt precis hela tiden,
Jag är bara ett tidsfördriv.
Jag borde ha lärt mig nu, jag borde ju det.,
Men den här gången trodde jag faktiskt att det var äkta,
Jag trodde faktiskt ärligt att jag i någons ögon var vacker och värd någonting.
Jag önskar att jag hade fått veta, den här gången, att jag inte var speciell,
Jag önskar att jag inte hade låtit mina känslor lura iväg mig,
Men jag ville så gärna tro på det här, att det kunde utvecklas till något.
Kanske inte ett förhållande men en fin vänskap kanske?
Herregud varför går allt åt helvete hela tiden?
Jag klarar inte av det här mer, jag gör faktiskt inte det.
Är det så jävla svårt för dem att säga från början att det aldrig kommer tycka om mig?
Tar det emot så jävla mycket att istället för att hitta på lögner för att jag ska bli glad, bara säga sanningen?
Förtjänar jag inte att få höra sanningen, är jag värd så lite?
Jag vet inte,
Kanske sänder jag ut signaler som skrämmer folk(män),
Kanske är jag bara en vägskylt på vägen till den riktiga kvinnan eller nåt.
Det stör mig bara, att jag lät mig falla för den här skiten igen,
Jag ska aldrig mer lita på någon som säger så fina saker när jag plågas av ångest,
Åh jag borde ha förstått att det inte var på riktigt, jag menar vem skulle seriöst skriva så?
Jag får helt enkelt lära mig att klarar mig på egen hand,
När jag känner ett behov av närhet är det bara att jag greppar kniven igen och karvar bort all skönhet,
När jag är klar med mig själv den här gången...
Ja när jag har karvat klart den här gången kommer INGEN att vilja se eller röra mig igen,
Ingen kommer vara frestad att skriva snälla, fina saker
Nej INGEN kommer våga att närma sig mig igen.
Inte efter inatt,
Jag hoppas jag klarar av morgondagens möte,
Jag orkar inte falla sönder inför Wanja en gång till.
Jag ska hålla mina små sammanbrott för mig själv,
Ingen vill se,
Ingen bryr sig.
INGEN FÅR SE!
Jag försöker förtränga arbetsintervjun,
Jag kanske borde ringa och säga att nej jag kan inte komma, ja jag är sjuk, jo jag hoppas jag blir frisk snart, tack så mycket vi hörs ha det bra hej då....'
Lek inte med mig mer,
Jag må ha extra tjock hud men jag känner smärta lika starkt ändå,
Hör inte av dig igen om du ska fortsätta med ditt spel..
Till och med jag har gränser och här går min,
Jag sätter upp tullar och polisbevakning,
Full beredskap och pass krävs för att korsa den igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar