lördag 29 januari 2011

Cover up the pain

Jag kan inte rå för det men jag är fast här med en känsla av,
Ja hur ska man beskriva det, en känsla av att vara utbytbar,
Som en halvareapriset grej som man egentligen inte vill ha men köper iaf tills man hittar nåt bättre.

Jag försöker att sova och kliva upp som en ny människa,
Jag försöker och försöker och försöker att vara någon man kan tycka om,
Men det verkar som att jag bara gör alla besvikna och arga, upprörda.

Det svider i halsen av tårar påväg ut,
Det gnager i bröstet av tusentals gnagande tänder och sylvassa klor som gräver sin väg genom köttet,
Det äter upp mig, sakta men säkert inifrån att tänka sådana tankar.


Att ständigt undra, men nu då, nununu!
Kanske att jag gör rätt nu, kanske jag lyckas nu att få någon att le och vara stolt över mig,
Jag är så trött på att vara en besvikelse..

Jag bläddrar frenetiskt igenom album efter album i sökandet efter den perfekta låten,
All musik jag förut älskat gör mig så illamående och klibbig av ångest att jag raderar och tryckertryckertrycker ner Delete.

Stannar på Beethoven och fastnar, tänker på A Clockwork Orange och sluter ögonen,
Försöker sluta tänka och stänga ute alla jävla monster och minnen,
Men som piskrapp rycker jag till och kippar efter andan när jag lite i taget återvänder till verkligheten.

Jag försöker att stänga den ute,
Jag stannar i sängen, drar täcket över huvudet och flyr till en värld där jag kontrollerar allt!
Jag sjunker ner till bottnen av badkaret och håller andan så länge jag kan för att inte behöva kännas vid livet längre.

Jag vet hur det här låter,
Jo jag vet det,
Och det är inget jag är stolt över, nej absolut inte.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare, jag är bara lite lost för tillfället,
Jag behöver en kartläsare,
Någon som har varit här förut och vet hur man ska bete sig, vad man ska säga, vart man ska gå, ta vägen.

Jag kan inte fortsätta fly undan verkligheten och livet,
För när den stunden kommer då det är dags för mig att dö,
Då vill jag kunna se livet i ansiktet och tacka för allt, kyssa livet adjö och lugn och nöjd gå vidare.

Jag vill inte ångra någonting
Hur kommer jag dit?
Hur börjar jag leva?

                                                     One may think we're alright
                                                  But we need pills to sleep at night
                                            We need lies to make it through the day
                                                          We're not okay

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar