Efter timmar gömd under sängen gav jag upp kampen,
Ja, jag erkänner jag släppte taget och föll neråt.
Återigen är jag tillbaka där jag började för 7 år sedan,
Återigen är jag starkstarkstark på egna ben,
Återigen börjar jag med alla lögner och låtsasleenden.
Åh för jag är en mästare på det här,
Och när allt annat har tagits ifrån mig är det här det enda jag har kvar som är mitt,
Det gör mig inget längre att jag kommer vara kvar i kaoset en lång tid framöver.
Nej, nej självklart inte,
Jag knullar hellre döden än ingen alls,
Ja patetiskt eller hur?
Men du vet, vi kämpar alla för att överleva,
Jag överlever kanske bara på ett väldigt primitivt sätt,
Men jag dömer inte dig, jag skriker inte på dig och hatar och spottar efter dig.
Nej jag har aldrig slutat kyssa dig för att du haft köttsår på din kropp,
Nej tvärtom, har jag kysst dig mer intensivt och med mer värme när du varit trasig och öppen,
Aldrig har jag hånglat med din bästa vän bara för att du bränt dig sönder och samman på cigaretterna.
Ändå lämnade du mig när det var jag som föll,
När jag behövde kyssar på mina hål som låg öppna för alla att peta och titta i,
Då drog du, satte dig i bilen och tittade aldrig mer tillbaka.
Så jag har lärt mig att ensam är starkast,
Ensam klarar jag allt,
Ensam kan jag karva sönder mig själv bäst fan jag vill.
Det är ingen som ska kolla på mig,
Det är ingen som kommer kyssa eller hålla om mig ändå,
Det är ingen som kommer se förbi alla sår och ärr och blåsor.
Nej nu har jag gått över gränsen återigen,
Och jag kommer aldrig mer att se tillbaka,
Jag kommer inte att leta efter ditt ansikte i en folkmassa.
Jag behöver inte dig eller någon annan,
Jag behöver bara mig själv och stålet,
Jag behöver bara tid.
Jag behöver ingen som älskar mig,
Jag har självhat, ångest och vasst, kallt stål,
Kan man begära mer?
Slit my wrists, say cheese and watch it bleed
I cross my heart and hope you die
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar