So Far Away

Jag har spenderat några dagar och kvällar med finfinaste Ingrid<3
Vi har pratat och myst och bara varit,
Det är det som är så skönt med Ingrid att jag inte behöver låtsas vara någon jag inte är.

Snart fyller jag 20 också,
Då ska jag ha kalas och Ingrid ska följa med på systemet,
Sen ska vi ut någonstans och låta vodkan göra oss vackra.

Ingrid behöver inte vodka för att bli vacker men det gör jag,
Jag behöver den lite för att rena mig,
Det låter dumt men jag måste skölja bort allt som sitter fast i mitt bröst sedan månader tillbaka.

Jag vill glömma, för bara en kväll, allt det som är jag och som har med mig att göra,
För det börjar bli outhärdligt att leva såhär, att leva mitt liv,
Ja det låter emo jag vet det, men det är så det är just nu.

Jag behöver en verklighetsflykt,
Börja om från början någonstans långt härifrån,
Jag behöver en ny kropp, ett nytt psyke, ett nytt jag.

Jag måste försöka glömma allt som hänt,
Sluta älta alla misstag jag gjort och försöka gå vidare,
Det är svårt, det är ju det, jag har redan knäckt knäskålar och armbågar.

Jag måste inse att jag INTE kan få människor att se mig,
Jag kan inte tvinga hjärtan att slå extra slag för mig, bara mig,
Jag kan inte förföra någon med köttsår på armar och ben.

Man kan inte bygga ett liv tillsammans med någon som är i en "grav depressiv episod" mest hela tiden,
Man kan inte lära sig att älska någon som stänger av så fort verkligheten blir för intensiv,
Man kan inte ha tålamod nog att lära känna någon som bygger upp murar av stål omkring sig efter bara ett enda "Hej".

Nej det är så det är,
Jag måste accpetera det,
För jag kan inte sitta uppe hela nätterna och undraundraundra om någon ser mig, älskar mig hela jävla livet.

Hjärnan går på högvarv och jag klarar inte mer,
Jag är svagsvagsvag och nu säger jag nej och sätter ner foten,

Jag är redo att hoppa ner från högsta våningen, ställa mig på spåret, fylla fickorna med stenar och sjunka ner i djupet,
Jag har kommit så långt att jag kan svälja nävar och burkar fyllda med tabletter utan att blinka,
Jag kan låta stålet hugga sönder vener och viktiga blodådror.

Jag har kommit till en punkt där jag är villig att göra vad som helst bara jag slipper känna det här begäret som äter och sliter och drar mig sönder och samman, till stoft och sot och skärvor.

Jag har min blommiga klänning på mig och jag är inte längre rädd.

                                                         Sleep tight, I'm not afraid.
                                                  The ones that we love are here with me.
                                                      Lay away a place for me
                                              'Cause as soon as I'm done, I'll be on my way
                                                       To live on eternally.