nummer fem

Jag överväger att ringa ett samtal till huset med vita korridorer,
Jag överväger att klä mig i vita landstingsskjortor ett tag framöver,
Jo jag känner att det är dags att få vara liten igen.

Det äter och gnager och sliter med sylvassa näbbar och klor,
Jag har en klåda i hela kroppen med roten i bröstet,
Och den tar över, växer som cancer, okontrollerat och vilt.

"Vill du leva?" frågade pappa.
PAPPA frågade om jag vill leva!
Jag sa nästan sanningen att nej ibland vill jag faktiskt inte leva.

Jag har hållit masken så länge men jag tror att den börja falla sönder,
Jag har slutat ta medicinen för den gör mig illamående och svullen,
Jag har slutat orka bry mig.

Jag har slutat orka ta mig ur sängen på morgnarna.

Jag sover med Anne Heberleins " Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" under kudden,
Det känns tryggt, jag känner igen mig och det känns bra,
Ja att någon annan har varit där innan mig, att någon vet hur man ska göra när man inte vill andas längre.

Fast hon skriver att hon tror att hon är älskvärd och att hon kan bli älskad för att hon inte lever med ett starkt självhat,
Att hon, fast hon är nere på de djupaste av bottnar, kan älska och bli älskad trots allt,
Med andra ord, det är kört för mig.

Jag vet att det är jobbigt och ibland omöjligt att älska mig,
För jag stöter bort och hatar, jag sparkar och biter de närmast mitt hjärta när jag välkomnar döden,
Jag kan vara så jävla kall ibland att jag skrämmer mig själv.

Hur ska man älska någon som spyr hat över sig själv?
Hur ska man älska någon som sover med knivar och piller?
Hur ska man älska någon som inte kan älska sig själv?

Om du vet och om du vågar,
Ta min hand och viska sanning i mitt öra,
Kyss min kind och håll om mina axlar.

Jag behöver lite kärlek, lite ömhet i mitt liv just nu,
Jag klarar inte av att sova ensam en natt till,
det är så fruktansvärt jävla svagt, ja rentav patetiskt, men jag klarar det inte.

Jag behöver och vill ha någon som kan visa mig att allt inte är fult,
Att livet är vackert och värt att våga leva på riktigt,
Jag behöver någon som kan smeka skönhet över mina ärr.

Jag vet att det är mycket begärt,
Jag vet att det inte finns en man därute som är villig att göra allt det,
Men ibland måste man få hoppas, tro och drömma lite.

Jag önskar inget mer än att få sova på ett varmt, mjukt bröst,
Jag åtrår inget mer än att få krypa ihop nära en annan kropp,
Jag vill inget mer än att få känna ett hjärta slå för livet, för mig, för allt det som är vackert.