Så vovven och jag sitter inne i sängen, dricker te och lyssnar på gammal jazz,
Man flyter in och med och bort och hit i alla sagolika toner.
Det rinner blod ur mig, (Ja ursäkta jag vet)
Det gör ont, det liksom hugger och vrider och sliter i äggstockarna,
Jag har legat hopkrupen mest hela dagen och gnagt på händerna för att få bort smärtan.
Men några timmar i solskenet klarade vi av, vovven och jag,
Vi gick nere vid sjön och andades friskt fin härlig vinterluft,
Hon sprang lös vovven och kidnappade min vante.
Hon har blivit duktig, det har hon,
Hon kan apportera och sitta och gå lös och nästan räcka ut tungan på kommando,
Jag känner mig stolt faktiskt, det känns bra.
Hon sover på mig nu för att jag inte ska gråta sönder mig själv,
Hon buffar med nosen och låter som ett får för att ensamheten inte ska äta upp mig,
Hon hoppar upp och ner och biter mig i tårna för att smärtan inte ska slå ner mig en gång för alla.
Vi ska ut vovven och jag på alla hjärtan dag,
Ja vi ska på dejt hon och jag,
Vi ska ner till sjön och hon ska få jaga köttbullar i snön.
Hur man kan älska någon såhär mycket, det förstår jag inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar