Jag överväger att sluta med ryskan,
Jag mår dåligt och kan inte för allt i världen uppbringa den kraft som behövs för att fortsätta,
Jag vet att det är nu jag behöver något att fylla dagarna med.
Utan plikter ansvar och krav ligger jag bara i sängen och låter ångesten äta upp mig,
Den sprider sig som cancer och tar över varenda liten vrå av min hjärna,
Den dör inte, den växer sig bara starkare av strålningen, den försvinner aldrig.
Utan den är jag ingenting.
Jag förstår inte, jag gör verkligen inte det,
Hur kan det alltid gå åt helvete varenda gång jag försöker?
Är det ens möjligt? Vad är oddsen för det? Sannolikheten?
Jag borde göra en video till Kaisa och Linda,
Men vad ska jag säga?
Att jag tappat livslusten, att det gör så jävla ont att jag inte längre kan möta mina ögon i spegeln?
Ska jag vara brutalt ärlig?
Eller ska jag låtsas och hitta på att livet är rosenskimrande och fluffigt?
Jag ska till terapeuten 14 februari
Alla hjärtans dag
Passande eller hur?
Den enda dejt jag lyckas få till är med någon som jag betalar,
Jag kanske borde göra det oftare,
Hyra en manshora att sova med så att ensamheten inte dödar mig.
Jag trodde bara att den här gångn skulle det kanske vara annorlunda..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar