Half a life

när jag tappade greppet och föll,
dök en vän och hjälpande hand upp från ett oväntat håll,
Jag är tacksam, fruktansvärt tacksam, för jag är rädd att jag inte hade klarat mig genom natten utan sällskap.

Ångesten kröp fram igen framåt småtimmarna,
Den slog till med full kraft och jag gjorde det enda som kändes rätt,
Jag gick till förrådet med medicin och svalde ett par kartor.

Sen somnade jag, stenhårt,
Sov som en stock i två timmar då jag vaknade och ragglade iväg till toaletten.
Upp kom piller och hela faderullan.

Jag skakade och grät, skrek och krampade,
Två timmar senare tänkte jag att nu är det nog bra,
Jovisst så låg jag där med huvudet i toalettstolen igen.

Har inte sovit sen dess,
Men jag är inte trött,
Jag känner mig pigg och alert.

Kroppen skakar och darrar fortfarande,
Jag kan inte gå och knappt skriva och jag fryser,
Men ändå, för första gången på länge känner jag mig utvilad.

Jag måste tacka min vän för igår,
Jag trodde aldrig att det skulle bli bättre, nej just då var jag beredd att ge upp allt,
Men han kom dit och pratade om andra bra saker, och tillslut orkade jag resa mig upp igen.

                                              You shouldn't have to fight alone
                                            (you shouldn't have to fight at all)
                                             It's nobody's battle but your own

Sorry to be heavy, but heavy is the cost

FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK!
Det går inte längre, nej det gör bara inte det.
Förödmjukelsen är total..

Kul för henne, jovisst är det det att hon äntligen blivit snygg,
Mindre kul för mig som bara blir fulare och fulare,
Jag mår så illa, jag är rädd.

Det spelar ingen fucking jävla roll att jag inte skadar mig längre,
För ingen ser ingen bryr sig, ingen vill veta av,
För tjockisar är äckliga och patetiska.

Jag vet, för jag tycker så jag med!
Jag föraktar tjocka människor,
Och hejsanhoppsan, jag är en av dom nu.

"I gained 40 pounds because of you"
Jag förstår inte, jag vill inte veta,
Det gör bara så förbannat snuskigt jävla ont.

Jag klarar inte av att tänka på det,
Och det är fan inte rättvist!!
VAD HAR HON NÅGONSIN GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DET?!

Nejmen åh förlåt mig kära du,
Vad har jag gjort?
Herregud vad fan har jag gjort!

Jag vet att om jag tar dom nu, som jag sparat,
Då finns det ingen återvändo,
Jag bara undrar, är det värt det?

Jag sover inte längre,
Det går inte, jag är bara rädd,
Jag behöver gömma mig i någon,

Men någon finns inte,
Inte för mig iaf.
Surt kan man tycka men sånt är livet..

Bara skit från början till slut.
It´s true, no one can ever hate me as well as I do..

Jag måste spy jag måste spy jag måste spy jag måste bort

All the scars you celebrated

Jag går sönder,
det krasar när jag går, faller delar av mig,
Lungorna kämpar och kämpar för att få tag i luften.

Jag borde ringa till doktorn,
Söka utbildningar och jobb,
Bostad.

Men det går inte,
Det är någonting som säger stopp,
Jag kämpar inte längre emot.

Jag reser mig upp, sätter mig ner,
Upprepar samma sak om och om igen,
Städar maniskt och med rengöringsmedlen frätande i hals och näsa.

Tårarna rinner och jag saknar kniven som ligger två våningar ovanför mig,
Jag vill ha den, jag behöver den,
Men det går inte..

Ångesten förtär mig,
Som cancer gnager och slukar den mig glupskt,
Jag tror inte jag vinner den här gången..

Jag behöver en vad fan som helst,
Bara nånting som säger att det blir bättre, att det kommer sluta göra ont,
Jag är så trött, så fruktansvärt jävla trött..min vän..

dödsångesten sliter i mig om nätterna och jag sover dåligt,
Somnar på jobbet och låser in mig på toa för att gråta mot kaklet,
Jag kan inte fortsätta ljuga längre.

Jag väntar bara på dagen jag faller ihop och blir ilad till kliniken med dropp och slangar,
Väntar på den dagen då någon mycket försiktigt pusslar ihop mig igen,
Jag går snart i tusen bitar små..

Wonder Woman

Trodde att dagen skulle bli bra,
Den började bra med en 7 km springtur i skogen i regnet så tidigt på morgonen att det fortfarande är disigt ute,
Det tyckte vi om, det var balsam för själen det minsann.

Sen kom jobbet,
Då slog ångesten klorna i mig och släppte fan inte!
Jag gick och låste in mig på toan och grät ett tag.

Övervägde att dricka handsprit bara för att se om det kunde dämpa smärtan lite,
Å vad han ropade på mig då, dansade naken framför mig och lockade mig precis som Näcken,
Mr.Självskadebeteende is back in town!

Åh om jag var frestad att följa?
Vad fan tror du!
Det hade varit så lätt att följa honom med för en kväll av iskallt stål och den sensuella och trygga doften av järn.

Men icke har jag kämpat mig hit för att släppa taget och följa honom tillbaka dit ner i mörkret,
Nej den kuken har jag haft för många gånger, för länge,
Jag tänker inte ta honom tillbaka.

Ändå vet jag att han är den enda som alltidalltidalltid! finns kvar hos mig,
När alla andra går för att det är jobbigt när jag mår dåligt och bla bla bla,
Då stannar han och stryker mig ömt över pannan och viskar att det snart är över.

Han stannar hos mig när jag behöver något och någon som mest,
När alla andra försvunnit så står han kvar,
När jag vill älska livet så gör han det så förbannat svårt.

Men det är mitt fel, skulden kan inte läggas på någon annan,
Det är jag som tillåter mig själv att falla samman så totalt framför vännerna,
Det är jag som jagar bort dom och inte ger dom något annat val än att dra.

Jag vill ju berätta för Ingrid om den där kvällen,
Jag vill berätta vad som hände och vad det gjort med mig,
Men jag kan inte, jag skäms något så fruktansvärt.

Jag äcklas av mig själv och känner mig utnyttjad,
Fastän det var jag och ingen annan som tillät dom att röra vid mig,
Det var jag som gav dom all kontroll och sen var det försent..

Det är alltid försent på något underligt vis.
Jag får aldrig min oskuld tillbaka..

Bara håll om mig en liten stund,
Om du låter mig gråta mot din axel en minut eller två,
Då ger jag dig allt jag har.

Gör du detta för mig bara en enda gång,
Då gör jag vadsomhelst för dig,
Vad du än ber mig om, gör jag.

Bara du viskar att allt kommer bli bra,
Att jag kommer överleva ångesten,
Att jag är stark.

                                                       I can't be your superman

Scars

Jag har jobbat på,
Jag har låtit dom tro att allt är tipp topp,
Jag låtsas så bra jag.

Hittade korten på skattkatten,
Jag förstår inte, men på något sätt känns det som att hjärtat raderat henne för att inte gå under,
Det är mycket jag har sopat under mattan det här senaste året.

Det är så mycket som ligger och gnager under allt kött, fläsk, hud.
Det känns som när man står på en sandhög i havet och vågorna sköljer bort sanden, lite i taget,
Varje våg växer sig starkare och sliter med sig lite mer sand.

Vattnet når mig till bröstet,
Snart är jag täckt och begravd av det djupa blå, det stora blå, det mörka stora kalla havet.
Jag har glömt hur man simmar.

"Var inte så snabb med att lita på folk, inte innan du vet hur dom är, du kommer bara bli sårad om du ger för mycket av dig själv"
Jo, men jag vill inte ångra, jag blir sån, så fruktansvärt intensiv och blåögd när jag träffar nya människor.

Jag pratar om allt, snabbt och länge,
Jag river ner alla murar omkring mig och blottar mig, helt och mitt allra innersta,
Så det är ju egentligen mitt eget fel om jag blir sviken i slutet.

För dom har ju inte bett mig att öppna upp mig så,
Nej inte har dom sagt något som ens kan missuppfattas på det viset,
Det är jag och bara jag som fått för mig att det är så det kan vara.

Ändå kan jag inte sluta gråta när jag står kvar med hjärtat söndertrasat i handen,
Åh, älskling, jag har förlorat många vänner pga för mycket för snabbt,
Jag blir nästan hög på livet och glädjen när jag träffar någon ny, så jag är rädd att jag kväver gnistan med mig.

"Distans, du måste lära dig att hålla distans"
Jag vet inte vad det är,
Antingen så finns jag där eller så inte.

Jag kan inte mittemellan eller lagom,
Jag kan allt eller inget,
Svart eller vitt, nu eller aldrig, du eller jag, livet eller döden.

but I give myself three days to feel better
or else i swear I'll drive right off a fucking cliff
'cause if I can't learn to make myself feel better
how can I expect anyone else to give a shit?
and say, and lie to me, and say, and lie to me, and say
it's going to be alright 

In letting go I am so proud of what I´ve done

Jag börjar skrämma mig själv på riktigt,
För läkaren sa ju det sist, att det sitter i mitt huvud, det är bara psykiskt och ångest,
Jag kan andas och det är bra, men hjärnan lurar mig och får kroppen att inta försvarsposition.

Finaste, underbaraste Foxxy och jag klev upp tidigt igår och sprang tills lungorna inte orkade mer,
Vi gjorde saker hela dagen, jag gjorde saker för henne,
När kvällen kom med mörkret och månen då orkade inte jag mer.

Jag somnade som under narkos,
Sov tills klockan var 12 och pappa kom hem,
Hem, jag måste hitta ett sånt nu.

Jag måste skaffa jobb och utbildning, ett hem och rutiner.
Jag måste börja sätta samman mitt liv och fixa det här.
Jag känner mig bara så trött hela tiden.

Ibland sover jag hur mycket som helst,
Ibland inget alls,
Min kropp börjar göra uppror.

Allt det jag gör nu kommer jag få betala för när jag blir gammal,
Jag som inte vill dö, som fruktar det mer än något annat, jag gör så mycket som för mig närmre döden för varje steg och andetag.

Jag älskar ju livet!
Det är bara det att jag inte riktigt vet hur man gör med det, hur man gör för att klara av det,
Man behöver inte skära sig för att skada sig själv...

En tjej hon skrev så bra om det där,
Att hon inte knullade 10 killar i veckan, nej inte ens på ett år, men ändå knullade mer än de flesta,
Att när hon var i ett förhållande är hon trogen, always.

Jag skär mig inte längre, jag bränner inte, slår inte,
Jag knullar.
Jag ger all makt, kontroll till någon annan.

Det är ju liksom bara det att en man är ju en man,
Och har han fått den makten och kontrollen, då släpper han inte taget,
Man säger inte nej till en man, herregud nej!

Man gör som han vill, tackar och bockar, nickar, suger, sväljer,
Ja allt det gör man för att slippa vara den som kör för en gångs skull,
Allt det för att slippa känna, för att få lite bekräftelse.

Hur det känns efteråt?
Hur tror du?
Även fast jag själv och medvetet gett honom kontrollen så ångrar jag det,

Skulden, skammen, det lägger sig på mig,
Trycker ner mitt ansikte i skiten och tvingar mig att kräla och be om nåd,
Det går inte längre.

Jag kan inte hålla på såhär längre.
Jag kan inte skada mig själv på det här sättet längre,
För när jag hittar någon som faktiskt VILL och KAN älska mig.

Ja då vill jag kunna älska mig själv också för att kunna älska honom och ge honom allt det som är jag,
Det bra och det dåliga, det vackra och det fula, det gamla och det nya, allt.
Jag är så trött på sex och kärlek.

Varför ska det alltid handla om kuk i fitta?
Eller hjärtan som går i kras för att någon knullar en annan eller inte räcker till?
Varför utsätter vi oss för det gång på gång?

Jag vill inte ångra mitt liv när jag står där framför döden,
Men jag vill heller inte leva ett liv fullt med sådan smärta att jag inte kan kliva upp på morgonen,
I slutet handlar allt ändå om ömsesidig respekt och kärlek.

Vart den finns, ja det undrar jag med
Men tills jag hittar den ska jag leva ett drägligt liv,
Ingen vill knulla en hora.

Ingen vill kyssa en slampa som sugit mer kukar än det finns människor i den här jävla stan.
Man måste vara ren och oskuldsfull,
Fin och söt och liten och skör.

                                                        please forgive me
                                                              for not being pretty
                                                                   or sexy
                                                       but god never blessed me
                                                           here's what you'll find
                                                  next time you undress me...

                                                      

                                                                   naked and disfigured
                                                                          and then he came
                                                                    now sister's not a virgin anymore
                                                                                  her sex is violent...

I would say that I´m doin just fine

Det ekar så tyst,
Hjärnan går på högvarv,
Jag har varit här förut.

Jag vill göra något för att glömma allt som gör ont och tär,
Jag vill bli så full att jag inte kommer ihåg mitt namn eller adress,
Jag vill till ett annat ställe.

"Gör saker för dig"
Jag gjorde ju det, igår, åkte till ön och gick runt runt runt,
Det var så fruktansvärt vackert där att jag kände, ska man dö så kan man dö här.

Men ångesten gnagde,
Det var som att något tomgångskörde inuti mig,
Något som inte ville stanna.

Alla jobbar eller så ska dom flytta eller så ska dom ha en mysiiig hemmakväll med sin herr eller fru,
Och här sitter jag och sitter av tiden tills helgen är slut och jobbet börjar igen,
Jag är ju iaf inte ensam på jobbet.

Jag älskar henne mer än livet själv och kan inte leva utan henne,
Men jag börjar tvivla på det alltmer,
Och det dödar mig att det är såhär.

Det våldtar mig att jag inte klarar av det,
Jag vill ju så mycket och jag älskar som en galning,
Men jag tror inte att det räcker den här gången.

För hon känner att jag inte har orken kvar,
Hon ser på mig att jag inte klarar av vardagen,
Och då kryper hon ihop i mitt knä och bara ligger där, tyst och snäll och ledsen.

Det är mitt fel att hon mår dåligt,
Det är jag som förstört henne,
Men jag kan inte ge upp henne.

Jag kan inte förlora henne.

Men jag vet inte om jag har det som krävs för att ge henne allt det hon behöver och vill ha..

Jag mår illa, det står mig upp i halsen.
Jag borde städa, diska,handla och färga håret, tvätta.
Men allt jag gör är att ligga kvar i sängen med kläderna på och stirra upp i taket.

                                                       It hurts to see you struggle

You so funny man

Var hos terapeuten idag.
Jag måste lära mig att sätta mig före allt annat,
Jag är 20 år och redan utbränd, sönderstressad och deprimerad.

Jag sa att jag känner mig så fucking jävla misslyckad när det gäller Foxxy,
Jag känner mig otillräcklig och dålig som mår dåligt så ofta,
Jag känner mig så jävla dum som inte har mer tid åt henne nu.

Jag har levt på i sådan fart att jag glömt bort mig själv,
Sagt sen sen, aldrig nu,
Jag hinner vila i helgen men det blir aldrig så.

Stressen äter på mig som Pacman,
Ångesten vrålar och slår och jag orkar inte längre stå,
Jag lägger mig och tar sparkar och slag.

Jag mår så illa när jag tänker tillbaka,
Hur kunde jag göra så, mot mig själv?
Va! hur fan kunde jag knulla så bara för att mitt nej inte hördes?

Vad är det för fel på mig?
Varför utsätter jag mig själv för sånt?
Varför varför varför?

Så många frågor,
Så få jävla svar,
Jag kan inte bryta ihop nu.

Nej, bit ihop och skratta, le högre bredare vitare gladare
SKRATTA DÅ FÖR I HELVETE!
Det går inte att sluta orka nu.

Livet har bara börjat och jag är utmattad,
Vem ringer man när man inte orkar mer?
Vem ringer man när man behöver någon som håller ens huvud ovanför ytan en stund?

Ingen.
Alltså jag har ingen att ringa och även om jag hade det så skulle jag aldrig, aldrig..
Man utsätter inte vänner för det, nej det gör man bara inte.

"But you´re neither friend nor foe,
I just cant seem to let you go"
Jag har kniven i en låda på vinden.

Jag vet vart den är,
Jag vet att jag kan hämta den när jag vill,
Jag vet.

Men jag vill inte dit,
Nej inte nu längre,
För det gör inte skiten bättre eller lättare att uthärda.

Jag är frestad,
Ja självklart,
Men jag ger inte upp så lätt.

Inte längre.

Det börjar bli lättare att andas,
Litelite släpper den taget för nu, ångesten,
Kanske behöver den inte mig på ett tag.

Men jag undrar när jag behöver den igen?

And give myself to anyone who wants to take me home

Det har regnat och åskat,
Det passar dagen,
Det känns tungt och grått inuti någonstans.

Det glädjer mig att Ingrid och Andreas ska flytta och plugga,
Jag blir lycklig när jag tänker på Kaisa och Linda som flyttat till Umeå och hittat drömutbildningen,
Ja, när jag får äta middag hos Victoria och Glenn blir jag varm i hjärtat av att se dom.

Det sticker bara till lite ibland, när jag inser att jag inte har gjort ett skit av mitt liv,
Nej jag sitter kvar här, tjock och ful ,en hora som knullar för att glömma och få känna lite närhet,
Jag har fastnat här och vågar inte längre gå utanför lägenheten.

Tänk om dom vet vart jag bor,männen?
Tänk om dom följer efter?
Jag springer med blodsmak i halsen till porten och fumlar med nycklar och lås, springer springer springer men kommer ingenstans.

Jag har bara mig själv att skylla,
Och det är det som gör så ont,
Att jag gör såhär mot mig själv gång på gång.

Jag skär mig inte längre, jag bränner inte, slår eller biter,
Men jag super, slåss, knullar,
Jag kör bil alldeles för fort i mörkret och undrar ibland om jag vågar släppa ratten och bara flyga ner i sjön, ner för berget, in i trädet.

Jag sitter ute i sjön om natten i timmar och bara stirrar,
Det trängs i mig alltihop, livet, ångesten, depressionen, tankarna, känslorna,
Fastän jag är så stor kan jag inte rymma allt det.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen när det blir för mycket,
Jag kan tänka att om livet ska vara såhär, så vet jag inte längre,
Det tär på mig är jag rädd, det sliter och växer, förökar sig något fruktansvärt.

Jag vill ta mig härifrån,
Jag måste orka simma ända in till land utan att sjunka,
Men orken är borta.

Jag vill träna så ofta jag kan men kroppen lyder inte och vill inte kliva upp på morgonen,
Jag släpar oss till jobbet för att låta den falla ihop i stolen,
Jag sliter och skriker åt den att inte somna där, att jobba på, att KÄMPA!

Jag klarar inte av depressionen längre,
den tynger ner mig, trycker mitt huvud under ytan, kväver mig,
Jag är trött på att hångla med Herr Depression och knulla Mr Ångest.

Jag behöver få ta en paus och vara ensam,
Men hur lämnar man något som varit en del av en så länge?
Vågar jag gå ensam och aldrig se mig om?

För det är allt eller inget nu,
Nu eller aldrig,
Framåt eller bakåt.

Går jag nu kommer jag aldrig ta dom tillbaka i mitt liv,
Lämnar jag dom nu kommer jag aldrig mer dela säng med någon,
Smyger jag ut nu kan jag börja leva på riktigt.

Jag tror jag tar en åktur,
Det rensar alltid tankarna,
Att köra, trycka ner kopplingen, växla, gasa, fokusera.

Jag måste få åka så långt jag kan ikväll,
Jag måste få ett försprång,
Jag måste få åka, älskade älskade ni.

                                                       It makes her sick,
                                                       It makes her throw up.
                                                       "I bet, with every inch of his manhood"

Why do good girls like bad guys?

Jag  borde nog ta medicinen som doktorn ordinerat,
Men jag mår ju så jävla bra ändå,
Trodde jag och gick dit, sa ja fast jag menade nej.

Kom hem med en klump i magen och ångest i halsen,
Skrubbade och tvättade kropp, hud, kött, kläder,
Jag spyr på mig själv.

Kom hem från jobbet,
Skakade, kallsvettades, kippade efter andan,
Denna förbannade fucking jävla ångesten som vägrar försvinna!

Det blir så mycket och jag vet inte vart jag ska ta vägen,
Jag skäms, men ibland undrar jag hur det skulle vara att vara inlåst på en klinik,

Där får man vara galen, släppa all kontroll och vråla tills lungorna krampar och läpparna blivit blå,
Där på kliniken finns män och kvinnor i vit uniform som tar hand om mig och smeker min febersvettiga panna,
Där finns det ingen som ser, hör eller dömer när man inte orkar andas ens för sig själv.

Men man måste kämpa för sin överlevnad, inte vara ett offer,
Åh nej inte vill jag vara ett offer heller,
Jag är ju en flicka som är stark..

Speciellt när jag står på balkongen och undrar hur det skulle kännas att flyga inatt,
Eller när jag knullar svettiga gamla män och kukar,
När jag förstör för alla runtom mig och sen kommer hem och gråter över min egen spillra.

Om pappa visste, skulle han aldrig låta mig gå ut ensam igen,
Om pappa visste skulle han få mig tvångsinlagd,
Om pappa visste skulle han gå sönder och gråta precis som den dagen han såg mig på sjukhuset med blodet rinnandes nerför armarna och stygn och bandage.

Finaste lilla pappa som skulle ge mig hela världen om han kunde,
Förlåt mig för allt jag gjort,
Förlåt mig för det jag kommer göra i framtiden.

Hon har blivit smal och vacker och fin och söt,
Man ska inte jämföra sig, men hon har ju faktiskt, förlåt mig, varit fulare än mig så jag har aldrig känt mig sämre,
Förän nu

Kul för henne, verkligen..
Kanske att jag är fulare och tjockare,
Men jag har andra saker hon inte har.

Det börjar vända,
Det går inte fort och jag spenderar mer dagar med mörkret än ljuset,
Men jag vet att jag kan klara det den här gången.

Det finns inte något annat sätt nu,
Jag kan inte falla och försvinna i mörkret,
Jag måste ta mig härifrån.

Det är nu eller aldrig.
Jag är så fruktansvärt jävla trött på att må såhär,
Jag vill inte längre slåss mot demoner och ångest, kukar och knivar.

Nej jag vill börja leva det liv jag förtjänar,
Jag kan göra så mycket, jag är en alldeles fantastisk person om man bara lär känna mig,
Jag ska fixa det den här gången.

Jag förtjänar det.
För att leva såhär, det är inget liv.
Jag har spenderat så många år med att försöka överleva att jag glömt bort hur man lever.

"After she tried to kill herself the first time, Dolores told me she... 
she had an insect living inside her brain. She could feel it clicking across her skull, just... 
pulling the wires, just for fun. 
She told me that. She told me that but I didn't listen. I loved her so much"