det krasar när jag går, faller delar av mig,
Lungorna kämpar och kämpar för att få tag i luften.
Jag borde ringa till doktorn,
Söka utbildningar och jobb,
Bostad.
Men det går inte,
Det är någonting som säger stopp,
Jag kämpar inte längre emot.
Jag reser mig upp, sätter mig ner,
Upprepar samma sak om och om igen,
Städar maniskt och med rengöringsmedlen frätande i hals och näsa.
Tårarna rinner och jag saknar kniven som ligger två våningar ovanför mig,
Jag vill ha den, jag behöver den,
Men det går inte..
Ångesten förtär mig,
Som cancer gnager och slukar den mig glupskt,
Jag tror inte jag vinner den här gången..
Jag behöver en vad fan som helst,
Bara nånting som säger att det blir bättre, att det kommer sluta göra ont,
Jag är så trött, så fruktansvärt jävla trött..min vän..
dödsångesten sliter i mig om nätterna och jag sover dåligt,
Somnar på jobbet och låser in mig på toa för att gråta mot kaklet,
Jag kan inte fortsätta ljuga längre.
Jag väntar bara på dagen jag faller ihop och blir ilad till kliniken med dropp och slangar,
Väntar på den dagen då någon mycket försiktigt pusslar ihop mig igen,
Jag går snart i tusen bitar små..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar