Jag borde nog ta medicinen som doktorn ordinerat,
Men jag mår ju så jävla bra ändå,
Trodde jag och gick dit, sa ja fast jag menade nej.
Kom hem med en klump i magen och ångest i halsen,
Skrubbade och tvättade kropp, hud, kött, kläder,
Jag spyr på mig själv.
Kom hem från jobbet,
Skakade, kallsvettades, kippade efter andan,
Denna förbannade fucking jävla ångesten som vägrar försvinna!
Det blir så mycket och jag vet inte vart jag ska ta vägen,
Jag skäms, men ibland undrar jag hur det skulle vara att vara inlåst på en klinik,
Där får man vara galen, släppa all kontroll och vråla tills lungorna krampar och läpparna blivit blå,
Där på kliniken finns män och kvinnor i vit uniform som tar hand om mig och smeker min febersvettiga panna,
Där finns det ingen som ser, hör eller dömer när man inte orkar andas ens för sig själv.
Men man måste kämpa för sin överlevnad, inte vara ett offer,
Åh nej inte vill jag vara ett offer heller,
Jag är ju en flicka som är stark..
Speciellt när jag står på balkongen och undrar hur det skulle kännas att flyga inatt,
Eller när jag knullar svettiga gamla män och kukar,
När jag förstör för alla runtom mig och sen kommer hem och gråter över min egen spillra.
Om pappa visste, skulle han aldrig låta mig gå ut ensam igen,
Om pappa visste skulle han få mig tvångsinlagd,
Om pappa visste skulle han gå sönder och gråta precis som den dagen han såg mig på sjukhuset med blodet rinnandes nerför armarna och stygn och bandage.
Finaste lilla pappa som skulle ge mig hela världen om han kunde,
Förlåt mig för allt jag gjort,
Förlåt mig för det jag kommer göra i framtiden.
Hon har blivit smal och vacker och fin och söt,
Man ska inte jämföra sig, men hon har ju faktiskt, förlåt mig, varit fulare än mig så jag har aldrig känt mig sämre,
Förän nu
Kul för henne, verkligen..
Kanske att jag är fulare och tjockare,
Men jag har andra saker hon inte har.
Det börjar vända,
Det går inte fort och jag spenderar mer dagar med mörkret än ljuset,
Men jag vet att jag kan klara det den här gången.
Det finns inte något annat sätt nu,
Jag kan inte falla och försvinna i mörkret,
Jag måste ta mig härifrån.
Det är nu eller aldrig.
Jag är så fruktansvärt jävla trött på att må såhär,
Jag vill inte längre slåss mot demoner och ångest, kukar och knivar.
Nej jag vill börja leva det liv jag förtjänar,
Jag kan göra så mycket, jag är en alldeles fantastisk person om man bara lär känna mig,
Jag ska fixa det den här gången.
Jag förtjänar det.
För att leva såhär, det är inget liv.
Jag har spenderat så många år med att försöka överleva att jag glömt bort hur man lever.
"After she tried to kill herself the first time, Dolores told me she...
she had an insect living inside her brain. She could feel it clicking across her skull, just...
pulling the wires, just for fun.
She told me that. She told me that but I didn't listen. I loved her so much"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar