I got my gun

Jag ville inte,
Nej jag var verkligen inte alls på humör,
Jag kände för att lägga mig i sängen med täcket över huvudet och, ja. dö.

Efter en stressig dag med stress och slit och ingen sömn de senaste dygnen,
Så stressade jag runt stan och köpte mat, lämnade Foxxy hos hundvakten,
Åkte hem, åt, klädde på och av mig ett antal gånger.

Sen gick jag till Victoria och Glenn med inställningen att inte fan kan det bli värre och med en sjuttis i väskan kan jag i värsta fall lägga mig någonstans och glömma allt jävligt.

Men jag hade faktiskt kul,
Jag hade väldigt roligt,
Jag mådde bra för första gången på väldigt länge.

Det gjorde lite ont när alla på förfesten kom dit med någon,
Det var som en parmiddag där jag blev inbjuden mest bara för att dom ville vara snälla och kanske ha någon att roa sig åt.

Men allteftersom  att timmarna gick och alla blev lite fullare,
Så kändes det bättre, uthärdligt, och roligt,
Jag glömde alla problem och bekymmer för några timmar, och det var så skönt.

Vi tog taxi ner till krogen,
Det har jag aldrig gjort förut så det var spännande!

Tydligen var det reggaekväll på Marité,
Det var mysigt, jo men jag är inte så värst intresserad av reggae,
Det går att lyssna på ibland och ja man kan dansa till det utan att känna sig som en total idiot.

Men när jag såg mig omkring och studerade de människor som var där,
Så kunde jag inte låta bli att undra vad det var för ena sunkiga sunkers som bara röker på,
Nu vet jag ju att ALLA inte är så, men de flesta har nog den uppfattningen och livsfilosofin.

Jag hörde om och om igen killar med rödsprängda ögon och sunkkläder ropa till varandra:
Eyy, Pelle haru braj eller? haru papper? jag tänker fan inte röka på i nån jävla aluminiumfolie!.
Och tjejerna var väl inte mycket bättre dom.

För mig, om man ska analysera texterna som banden som spelade har,
Så tycker jag att reggae mer handlar om världens orättvisor och att man ska bekämpa dom med kärlek och gemenskap och fred.

Så med det i beräkningen kan jag inte för allt i världen förstå vart fan knark kommer in i bilden,
Jag menar hur ska du kunna engagera dig och bekämpa fel och orättvisor i världen om du springer runt och är konstant hög och mos i huvudet?

Och hur man kan vara så fruktansvärt jävla dum i huvudet att man ens överväger att röka på, det kommer jag aldrig att förstå.

Jag kan tycka att det är jävligt synd att så många reggaelyssnande människor väljer att röka sönder sina liv och leva i en konstant dimma,
Jag kan inte förstå hur man kan vilja umgås med såna människor.

Jag var inte rädd men jag var på min vakt hela tiden,
livrädd för att någon skulle ha knark på sig och typ lägga det i min väska eller nåt,
Eller typ röka på i lokalen och få alla höga.

I mina ögon går det inte ihop det där,
Nej det gör inte det,
Och väljer man ändå att hålla på med sånt, ja då är man, i min värld, inte värt något alls.

Tillslut så tog musiken slut och vi gick därifrån,
Jag fick veta att Dregen från Backyard Babies hade spelat på O´learys samtidigt som jag varit på Marité,
Jag blev gråtfärdig men samtidigt så kan jag inte ångra kvällen heller för jag fick umgås med mina fina vänner och då spelar inte musiken så stor roll.

Victoria och Glennis och jag tog taxi hem till dom,
Sen skulle jag gå från dom och hem, inte långt alls är det,
Men Victoria var rädd att jag skulle bli våldtagen eller nerslagen.

Jag förstår hennes oro men samtidigt så,
Vem skulle vilja våldta mig?
Jag ser ju inte ut som ett "typiskt" våldtäktsoffer, men iofs vem gör det?

Men precis då gick nån kompis till Glennis förbi så han lovade att gå med mig hem,
Det var jättesnällt, jovisst var det det,
Men åh pojkar förväntar sig saker och jag vill inte.

Jag har tappat lusten för pojkar just nu,
Det blir bara problem och missförstånd,
Som att man pratar ett tag och är trevliga och sen plötsligt slutar pojken att höra av sig.

Jag får inget svar på varför, jag vet inte vad jag gjort för fel men nåt måste jag gjort eller så är det bara fel på mig,
Och jag tycker inte om sånt för det krossar mig och jag är alltför trasig för att klara sånt just nu.

Vill man inte prata med mig så behöver man inte det,
Tror man att jag vill mer än att bara vara vänner så tycker jag att man ska vara man nog att säga det så man kan reda ut situationen så att ingen går runt och tror en massa knas.

i alla fall så följde han mig hem, Patrik tror jag han hette,
"Så ska vi fortsätta höras eller var det är allt typ?"
-Nej men klart vi kan höras, det vore ju trevligt, sa jag.

Jag tog hans nummer och sa att jag hör av mig,
Inte fan kommer jag göra det,
Väldigt taskigt av mig men jag vågade inte säga nej tack men det går så bra ändå.

Jag måste börja våga att stå på mig,
Och säga emot män och säga nej när jag inte vill,
För den enda som mår dåligt av att jag säger ja fast menar nej är ju jag, eller ja i de flesta fall iaf.

Nu ska jag ta lite medicin för min ångest och hoppas på att få sova lite inatt,
Tro mig jag behöver det,
Kanske syns vi aldrig mer men jag hoppas att det inte innebär slutet, det här, min vän.

Jag vill inte knulla eller kyssa dig,
Jag vill bara att vi ska vara vänner och kunna prata ärligt om saker,
Att du ska kunna trösta mig bara om du själv vill och menar det du säger.

Om inte män vore så jävla macho vore allt mycket enklare,
Säg vad du menar, det värsta som kan hända är att jag gråter, och det går ju över.
Bara, var dig själv och var ärlig mot mig om du nu nån gång skriver igen.

För ärligt talat har jag inte levt på riktigt sen du slutade vara trevlig och började bete dig som ett svin,
Det gör jävligt ont och jag tänker alldeles för mycket på alla mina fel när du beter dig såhär,
Om du tror att jag menar nåt annat än vad jag säger eller nåt, så säg det bara.