Pillerill och trasseltanten

Jag har nått botten,
Det går inte längre,
Nej livet har fallit samman och jag har tappat greppet.

Jag mår illa, har alltid huvudvärk,
det gnager i bröstet dag och natt, varje minut och sekund,
det är röster som vrålar i mitt huvud.

Det enda bra som jag gjort i mitt liv,
det enda som någon kommer minnas av´mig,
Det är mitt projektarbete.

Alla grät, ja till och med Anton som aldrig ens ler,
han grät nästan, han sa det att det var jättebra, att han verkligen blev rörd av det,
av mitt liv, någon blev rörd av mitt liv.

synd bara att han inte tyckte om mig utan min vän,
Det verkar vara så,
Att alla är lättare att älska än mig.

Det gör ju lite ont, ja visst gör det det,
Men mest ont gör det när jag inser,
igen, att jag blivit lurad.

Att alla ord som männen vräker ur sig bara är lögner,
Som min dejt till balen,
Jag trodde vi var vänner men när vi knullat så var det hejdå sen.

Inte ett jävla ord har han skrivit efter det,
Mitt första riktiga förhållande med R.
Ja inte fan fick man nåt utav honom efter vi hade älskat där i vinternatten i hans epa.

Jag tog hans oskuld, var det därför han inte hörde av sig sen?
Och nu då, när jag äntligen lärt mig att lita på någon igen,
Och faktiskt våga tro på det han skriver.

Att jo jag är ju faktiskt värd att må bra,
Jag är ju lite fin ändå,
Och ja det vore väldigt roligt att hitta på nåt.

Men vad händer?
Blir det nåt, blir vi vänner, hittar vi på nåt?
Nej, ingenting är vad det blir!

Och jag är så jävla less på att alltif vara nummer två,
Att alltid bli lämnad när något bättre dyker upp,
Jag kan också bli sårad, precis som alla andra.

men visst förstår jag också att det kanske inte är så jävla sexigt att knulla med någon som har ärr på kroppen och är ful och tjock,
Jag förstår att det kanske inte är så jävla roligt eller intressant eller lätt att vara med någon som har konstant ångest,
Men tror ni att det är så jävla enkelt för mig då?

Hur tror ni att det känns att bli lämnad gång på gång på gång?
Det är inte lätt att hantera svek efter svek när man ofrivilligt när ett starkt självhat vid sin barm,
Det är för fan inte lätt att bli lämnad varje gång man tvingat sig själv att våga lita på någon, på livet.

Självklart önskar jag också att jag inte var såhär ful och tjock och fel,
Jag skulle vilja vara attraktiv och fin och intressant,
Men tyvärr så har jag levt mig genom de senaste åren på mediciner och destruktiva vanor.

det var därför jag slutade ta min medicin, därför att jag gick upp i vikt av den,
Många kilon lades på mig i takt med att doserna ökade och mitt välmående blev bättre,
ett litet pris att betala för att vara lyckliga säger läkarna.

men jag tycker nog tvärtom jag,
Jag är faktiskt hellre smal och olycklig,
än tjock och lycklig.

Är man smal och fin då får man ord och kyssar efter sex,
Ja då får man vänner och någon som vill sitta bredvid en på bion,
Kanske får man till och med blommor på alla hjärtans dag.

Jag gillar inte dig just nu,
Fastän jag grät imorse efter drömmen jag hade,
den där du var döende.

Jag har inte råd att tycka om dig eller någon annan just nu,
för det kommer leda mig till döden,
förlåt men det är så det ser ut just nu.

Jag har inte mycket mark kvar under fötterna och jag tvivlar inte längre på att kliva lite längre fram och hoppa över kanten,
det finns inte längre några skyddsräcken eller vakter runtomkring,
Nej det är bara jag och ångestmonstren kvar nu.

Det är mörkt och stjärnorna har slocknat,
Jag skulle sakna dig om det inte vore för hur ont det gör,
Jag kan gå vidare till nästa liv utan någon.

Kanske gör det inte lika ont då,
Kanske lyckas jag bättre nästa gång,
Kanske har ärren bleknat tills dess.