How long will I be picking up my heart?

Har hamnat i ett tillstånd av ständig låghet, igen,
Det blir ju så för alla på vintern säger ni, ja jo jasså visst är det så,
Men alla upplever inte låghet på samma sätt.

Och jag är less på att det blir såhär, varje jävla sommar och vinter och höst och vår,
Jag är så trött och less och fy fan på att känna tomhet och djup smärta,
Jag vill må bra och skratta och leva som alla andra normala människor.

"Maybe life´s not for everyone"

Det tar emot att vakna och kliva upp,
Jag kan stå i timmar framför spegeln utan att orka lyfta handen och göra nåt,
Om jag inte var tvungen så skulle jag inte duscha och tvätta håret heller.

Ångesten ökar och förföljer mig,
Ibland kan jag inte ens gå på stan utan att sluta andas och börja gråta,
Nej ibland är det ett helvete faktiskt.

Men jag måste orka för Foxxy,
Hon MÅSTE få komma ut och leka och bajsa,
Hon MÅSTE få leva och vara och växa till en underbar individ.

Och då kan jag inte sitta inne på min feta röv och må dåligt,
Nej, det fungerar inte så,
Det gör ju inte det.

Jag försöker att göra mitt bästa,
Jag försöker verkligen att göra henne glad och ge henne ett bra liv,
Men jag känner att min energi och ork börjar ta slut.

Och jag är så jävla rädd för att det kommer sluta med att jag ligger i badkaret och karvar och hugger in ord och sår på kroppen,
Jag är fruktansvärt rädd för att mörkret kommer komma tillbaka till mig.

        

                                                           But I don't feel perfect at all 
                                                                Sad and insecure flaw
                                                           Sometimes I feel like weeping 
                                                               Awake and when I'm sleeping 
                                                           Perfecting how to put a game face on 

                                                           How long will I be picking up pieces 
                                                           How long will I be picking up my heart 

                                                           It feels like my heart is made of pure steel 
                                                                  It's just so heavy all the time   
             
                                                                 Yea I'm scared of death 
                                                                And I'm scared of living 

                                                                  But I still walk on

I gained 40 pounds because of you

Ibland längtar jag tillbaka,
Åh det förflutna drar i mig, smeker mig försiktigt över kinden,
ber mig att komma tillbaka.

Och jag vill tillbaka,
Ja, även fast jag sitter här med en finfin hund och fina vänner,
Jag vet att det är otacksamt men jag vill hugga sönder hud igen.

Jag måste erkänna att jag fylls av vrede, en frätande jävla avundsjuka när jag ser ärr värre än mina,
För jag förtjänar de där stora, feta ärren, faktiskt förtjänar jag dem,
Jag skäms, åh som jag skäms för att jag tycker så, men det är sanningen min vän.

Jag förstår varför ingen vill hålla om mig när jag har nya tjocka hål på kroppen,
För det är äckligt och fult,
Jag förstår varför folk aktar sig för det.

Men nu är huden stängd och jag har inga nya sår,
Ändå är det ingen som viskar vackra ord i mitt öra,
Ändå är det ingen som lägger armen om mig i mörkret och kylan.

Det har börjat komma tillbaka,
Jomen visst har det kommit tillbaka kära du,
Och jag fastän jag inte har nåt val så väljer jag ändå.

Jag är hellre ensam med köttsår och hjärnspöken,
Än ensam med läkt hud och falska leenden,
För den ensamheten är inte lika ensam.

                                                        Det har varit tungt och grått,
                                                        Jag är frusen än

                                                   You were bigger and brighter than the snow<3

I will insist with perfect scars upon my wrists

Det är klart att det gör ont ibland,
Och visst blir det bättre med tiden,
Men i nuet är det outhärdligt.

Igår började första dagen i resten av mitt nya liv,
Igår var det slut på all skit,
Igår fyllde jag hål och skåp och dörrar med renhet.

Det är svårt, men viljan är starkare än vad jag trott,
Några få veckor, månader, år ja sen är jag klar,
Snartsnart min vän är jag redo att stå på egna ben.

Kanske reser jag någonstans då,
Kanske träffar jag någon,
Jag kanske knullar någon meningslös och ful bara för att ha nåt att göra.

Men bara någon åtrår mig, det är jag villig att göra vad som helst för,
Att för en gångs skull se att någon ser på mig med beundran,kåthet i blicken istället för avsmak,
Det är jag villig att ge allt för.

Bekräftelse kan jag leva länge på,
Jag är ingen hora, nej tro inte det,
Jag har bara svårt att säga nej till män.

Man säger inte nej till en man,
Nej, man gör bara inte det.
Män har rätt, och dom har RÄTT att ta vad och vem dom vill ha.

Så är det bara,
Fastän jag inte är nätt och vacker så tar det emot att säga nej när en man kommer med befallningar,
Fastän jag faktiskt är rätt så ful så sätter jag mig inte upp emot en man.

Nej jag nickar och tackar, tar emot och håller käft,
Man ska inte prata när man knullar, nej det är helt och hållet fel och förbjudet,
Så länge mannen är nöjd när han går, då är det okej, då har jag uppfyllt min uppgift.

För det är bara att inse, till mig kommer dom bara när dom inte kan få tag på nån annan.
Jag är ett sistahandsval  och inte någon man kysser eller vidrör om man är nykter,
Nej, mig går dom till när dom är så jävla packad att dom knappt kan stå.

Det är väl enkelt, jag kräver inte så mycket egentligen,
Dom behöver inte höra av sig efteråt,
Nej, jag kräver inte det.

Men självklart gör det ont att ligga öm och naken i svettiga lakan dagen efter,
Och höra dörren stängas och stegen eka bort,
Det river inuti när det går dagar, veckor utan att höra ett ord från dom, förutom när dom är kåt.

Det är tack och hej leverpastej,
en engångsgrej och inget mer,
inga känslor, nej självklart inte.

Men snart börjar en ny era i mitt liv,
Ja snart så blir jag ett förstahandsval,
Någon man vill ha, på riktigt.

                                            He said it was a one night stand
                                                But the alcohol didn't let her understand
                                               Yeah, he said it was a one night stand
                                                            A one night stand

I wanna leave

Jag har tänkt på det här, mycket och ofta den senaste tiden,
Det här med män och vilken sorts män man egentligen vill ha i sitt liv,
Det finns så många olika och vi kvinnor är otroligt omständiga i vårat val.

Dom säger ju det att man vill ha en riktig bad boy,
En sån som röker, super, knarkar, knullar och slåss,
En man som verkligen har levt sitt liv och varit med om mycket.

Men man vill ju bara ha en sån man för att man någonstans tror att man kan förändra honom,
Man vill ta honom ifrån hans bad boy image och ta honom bort från hans destruktiva livsstil,
För att göra honom till en familjeman, en trygg man som kan skydda en och dela ens drömmar och livslust.

Man reflekterar ju aldrig om det att det inte kommer fungera i praktiken,
För en knarkare är, enligt min åsikt alltid en knarkare,
På samma sätt som en anorektiker alltid kommer vara en anorektiker och jag alltid kommer vara en självskadare.

Det spelar ingen roll om man håller sig ifrån det destruktiva i 1 år eller 10,
Man kommer alltid att ha kvar det i sitt blod och man kommer alltid längta efter det,
Någon gång kommer man att få återfall och någon gång kommer man att falla platt till marken och det kommer ta tid och pengar och ork för att ta sig tillbaka till det fina livet man byggt upp.

Egentligen så vill man ju ha en man som redan har allting på plats,
Man vill ha en man som redan är trygg och har ett bra liv,
En man som är redo för att bilda familj.

Jag vill inte ljuga och låtsas som att jag inte dras till bad boys för det gör jag,
Men när jag ligger där i sängen på kvällarna och funderar,
Så dyker bilden på en helt vanlig man upp.

En man som kanske inte ser ut som han är tagen ur Gudfadern eller Fight Club,
Men en man som är så mycket starkare men samtidigt mjuk,
En man som man bara kan börja leva med på en gång.

Jag vill ha och behöver en man som är trygg, riktigt riktigt trygg.
En man som redan har levt sitt vilda liv men för den delen kanske inte har supit, knarkat eller slagits 365 dagar om året sedan han var 13 år.

Jag vill ha en man som är stark och trygg i sig själv och som kan hantera en mindre stabil partner,
En man som inte blir rädd när han ser in i ögon som stirrar tillbaka fyllda med panik och dödslängtan,
En man som kan lägga om sår och kyssa kärlek på den kropp jag själv hyser stark hat och förakt för.

Jag drömmer om en man som ser ut som Marlon Brando,
Men jag behöver en man som ser ut som Toby Jacobs i Girl Interrupted.
Jag behöver en fast punkt i livet att hålla fast i och kämpa för när världen faller samman och jag snurrar neråt i en rasande fart.

                                          Kvinnor kanske tänder på en man som Marlon,

                                          Men kvinnor vill ha en man som Toby

And there will come a time with no more tears

Det är isande kallt inte bara i mitt rum utan även inuti mig,
Jag har skakande legat på golvet och vrålat ut gråten,
Jag saknar huset, jag saknar tryggheten där och jag saknar skattkatten.

Jag går under, förlorar bitar av mig själv lite i taget,
Jag ser liksom ingen mening i saker längre,
Och jag borde ju göra det, jag borde ju det.

För jag har så mycket att vara tacksam för,
Och missuppfatta mig inte, jag är tacksam för allt jag har,
Det är bara det att något saknas.

Föräldrarna  var och tömde huset idag,
Undrade om jag ville följa med,
Nej, sa jag, jag kan inte förmå mig själv att åka tillbaka dit.

Inte när jag vet vilka jävla äckel det är som bor där nu,
HAN, det satansjävlanorskasvinet, han bor i det hos där jag tog mina första stapplande steg,
Där jag satt i flera år och skar sönder mig själv, där jag svalde piller i hopp om att kanske, kanske sluta andas.

Ja, han bor där nu och han har förstört allt!
Jag spyr när jag hör hans röst,
Jag spyr och dör och går under. Försvinner.

But life without love is no life at all

Ibland undrar jag om det verkligen är värt det att älska en annan människa,
Men så tänker jag att det är fruktansvärt ensamt att inte älska alls,
Det är ju bara det, att kärlek inte är för alla.

Visst skulle det vara fint att vakna upp bredvid någon,
Att ha någon att gå ut med soporna med,
bara det att ha någon som stannar hos en när man vrålar i panik och har köttsår på kroppen,

ja, bara det skulle vara fantastiskt.

Ibland behöver jag mycket, ja jag tartartar,
Men jag ger också hela mig själv och mitt liv till den som förtjänar det,
Jag ger mer än vad jag har för att inte förlora ett hjärta nära mig.

Jag känner nu när allt har rasat samman på så kort tid,
att jag behöver någon nu mer än någonsin,
Men jag vet inte om jag är redo.

Jag vill ha det där livet,
Men det är enklare att stänga av, krypa ihop och stanna inne,
Att inte släppa in någon inpå sig är inte lika läskigt och man riskerar inte att bli sårad.

Men att leva med rädslan som chaufför, ja det är att inte leva alls.

                                                    Its getting harder to see the skin between the lines,
                                                    Oh, and they are getting much deeper

So when I got away, I only kept my scars

Nej nu har jag tappat allt och fått nog igen,
Och det är inte så att jag sitter här och skriver och faktiskt TROR att någon på riktigt kommer läsa den här skiten,
Nej nej, så höga tankar har jag faktiskt inte om mig själv.

Det lockar, det gör ju det
Jag vill ha det nära, inpå mig
Jag vill kyssa och smeka mörkret.

Jag vill knulla döden igenigenigen.
Aldrig har jag saknat det så mycket som nu,
Jag vill skära och bränna och hugga sönder allt som finns på det som ska vara min kropp.

Jag kommer på mig själv med att planera fram en mörk plan,
På nätterna blir bilderna klarare och starkare,
Som att suga av gevärspipan och sen fyllas med rött kladd och tungt bly.

Det har blivit så jävla romantiserat det här, det har ju det.
Och det är inte så det ska vara.
För det är fegt och fel och inte rätt alls.

Men jag förstår dom, åh visst gör jag det.
Men aldrig att det ska bli jag, tänker jag.
Nej för stackars mamma och stackars pappa och stackars alla jävlar som blir lämnade kvar.

Jag ska dämpa åtrån och längtan, ja kåtheten för mörkret.
Jag ska sätta mig i kylan på balkongen och röka bort de onda andarna,
Ja, det är precis det jag ska göra, det hjälper för tillfället.

Ja, men bara för tillfället.

                                             En flicka som är stark,stark,stark,stark,stark

You keep me from breaking apart

Förkylningen håller på att ge med sig,
Brabrabra är det,
Ändå är det något som gnager i bröstet.

Har suttit en stund på balkongen med finfinaste Ingrid och rökt och pratat,
Pratat om livet och studier,
Jag kan inte hjälpa att känna mig lite vilsen, omotiverad och rotlös.

Skattkatten är död och huset sålt.
Ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen.
Det är väl bra iofs, men jag har fruktansvärt svårt för förändringar.

Jag hade ju en sån fin plan för mitt liv,
Jag skulle ju börja plugga ryska och börja mitt liv,
Men sen föll allting samman och nu har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra med mitt liv.

Jag vill ju börja nu och skaffa mig ett fint litet hus och en man,
Jag önskar jag visste nununu vad jag vill jobba med som vuxen,
Jag vill ha ett jobb jag kan ha i resten av mitt liv.

Det som känns viktigast just nu är julen blir bra,
Julen är trygghet och harmoni för mig.
det bara måste bli bra, det bra måste

I wanna be so skinny that I rot from view

Finfinaste Ingrid är här och tar hand om mig<3
Igår kollade vi på The Grinch och drack nyponsoppa,
Sen somnade jag i sängen och sov bort lite feber.

Halsen river fortfarande som skärvor av glas så fort jag äter något som måste tuggas,
Och det känns ju faktiskt lite bra att nyponsoppan hjälpt mig få pilen att sjunka,
Jag känner mig optimistisk och fin.

Och snartsnart kommer jag att smälta fram den riktigt vackra människan som finns bakom allt det här,
Det är skönt att inte känna hunger och det är skönt att kunna välja bort maten,
Det känns underbart och härligt att jag äntligen börjat hitta vägen tillbaka.

Foxxy har börjat tappa sina mjölktänder,
Usch hon växer så snabbt min bebis,
Men hon är finfinfin, min kärleksboll<3

Snart kommer Ingrid tillbaka från Arbetsförmedlingen,
Och då ska vi krypa ihop i sängen  och kolla på julfilmer i massor,
och dricka glögg<3

                                                       I want to walk in the snow
                                                       And not leave a footprint
                                                       I want to walk in the snow
                                                       And not soil its purity
                                                       My vision´s getting blurred
                                                       But I can see my ribs and I feel fine

Its hard to know that you still care

Det snöar, på riktigt och jag känner mig som ett monster,
Jag sov tills tio idag, vaknade upp med feber,svullen hals och en dunkande huvudvärk,
Foxxy fick inte springa runt i snön lika länge som hon förtjänar pga att jag blivit sjuk.

Jag ska försöka orka ta mig ut en stund ikväll så hon får leka i den magiska snön,
Ingrid kommer ikväll, hon är sjuk hon med så vi ska ta hand om varandra
Det känns skönt att slippa vara ensam när det är såhär.

Såg en bild på fettot idag och det dödar mig för hon såg faktiskt smal ut på den bilden,
Vi har alltid tävlat hon och jag, om vem som kan vara smalast, smartast, snyggast,
Och nu gnager det i mig, för tänk om hon vunnit?

Hon har ju börjat plugga och hon har en massa nya killkompisar och hon kanske har börjat träna på riktigt?
Det är väl bra om det går bra för henne, jag borde tycka det men det är fel för, förlåt mig, men hon förtjänar inte det.

Hon behandlar alltid andra som skit, hon utnyttjar dom och ska ALLTID ha sin vilja igenom.
Och hittills så har jag vunnit, jag skaffade körkort före henne, jag tränade stenhårt och blev snygg och smal, jag pluggade konstant och fick bra betyg, jag knullade fler killar som faktiskt inte ångrade sig.

Men alltsedan studenten och skattkatten dog har jag släppt allt,
Jag tränar inte längre, jag gav upp universitetet och jag knullar inte längre,
Det är mitt eget fel och jag får skylla mig själv, men det gör ont ändå.

Jag kanske kommer ikapp en dag, men det är ändå alltid försent och alltid en andraplats..
                              

                                                          

                                                          My dark places make me feel ugly
                                                 Please forgive me for not being pretty or sexy,
                                                             But God never blessed me
                                                Here´s what you´ll find next time you undress me:
                                                                      Scars
                                                                        Wounds
                                                                    I´m bruised
                                                                      Watch me bleed

Sex will change you

Om du tror att åren och tiden fått mig att glömma dig har du fel
Jag älskar dig inte längre, men jag krossas fortfarande av dina ord,
Bilden på dig är fastbränd på min näthinna.

Det MÅSTE vara du på det där kortet, det bara måste vara det,
Om inte så har du en dubbelgångare med lika hård mage som du.
Jag skulle inte tacka nej men jag skulle inte ropa hej heller.

Jag tror att du ljuger när du säger att du aldrig tänker på mig nuförtiden,
för det vet jag att du gör,
Jag tog faktiskt din oskuld, jag gjorde faktiskt det och lite cred borde jag få för det.

Det var JAG som gjord dig till MAN,
Inte hon utan JAG, det var jag som öppnade upp hela din värld och gav dig det förhållande du har med henne idag.

Självklart saknar jag dig ibland, även fast jag gått vidare så minns jag det vi hade,
Särskilt nu när hela kroppen skakar av feber och varenda jävla muskel gör uppror,
Det är klart att det skulle vara mysigt att ha en stor, stark man som tog hand om mig.

Svalkade min panna med en iskall handduk, kokade te och stoppade om mig bland tusentals filtar och täcken,
Att slippa sova ensam när mardrömmarna blir intensivare och mörkare av febern,
Att inte behöva släpa sig till badrummet för att halka in i badkaret.

Jag tror att vi alla är lika på det planet.
När ensamheten blir äckligt påtaglig då minns och saknar vi tider som varit,
Män och kvinnor som vi annars inte tänker på invaderar vårt huvud och tvingar oss att drömma och tänka omomom.

Men ensamheten är min äldsta vän,
den lämnar mig aldrig med huvudet i toalettstolen,
Ensamheten skulle aldrig drömma om att hugga hål i min hud..



Jag behöver inte dig, jag vill faktiskt inte ens ha dig.
Jag vill bara ha någon som tar hand om mig om så bara för en timme eller minut.

                                                             Come lie next to me
                                                                    Know why?
                                                             You and me are one                

When panic grips your body and your heart´s a hummingbird

Foxxy och jag var ute och lekte i glittersnön imorse,
Luften var kall och dimman låg tät,
Farmors pälsmössa gömde hela mig.

Sen åkte jag till psykologen,
Fick veta att jag måste börja leva mitt liv som jag vill,
för tydligen så slösar jag bort tiden som det är nu

Och fortsätter det såhär så kommer jag att hamna ännu längre ner,
Det kommer bara bli värre sa farfar.
Hon kan prata med de döda min psykolog, hon kan det.

Jag känner ju själv att det är ohållbart att fortsätta såhär,
Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig från tomheten och ut till verkligheten,
Foxxy hjälper och puttar på mig så mycket hon kan.

Vi tog en liten powernap i typ 3 timmar idag,
Kroppen protesterade och jag har feber ont i muskler och skelett.
Rösten är härligt mörk och raspig och kylan sprider sig.

Det är dagar som dessa jag önskar att jag inte var ensam,
Jag vill bara bli litelite ompysslad, bara så att jag vet att någon bryr sig,
En kall hand på en febrig panna, bara det skulle ta bort värken.

Men för att överleva i tvåsamhet måste man veta vad man ska säga och göra,
man måste kompromissa och öppna upp sig själv,
Man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan, man måste det.

                                          Raven thoughts blacken your mind
                                          'Til you're breathing in reverse
                                          All your friends and sedatives mean well
                                          But make it worse
                                          Every reassurance just magnifies the doubt
                                          Better find yourself a place to level out

I feel so far away from what I used to be

Dörrar öppnas och stängs, nycklar sätts i lås som rostar sönder av ålderdom
Fötter springer över golv och händer stryker över väggar,
Vrålen göms bakom stängda dörrar och det blir bara värre och värre.

Ensamheten smyger sig på om nätterna,
Och nu börjar en månad av kyla och tomhet,
Kanske kommer finfinaste Ingrid och bor med mig tills december<3

Vi ska till Tallinn i tre dagar i december, Ingrid och jag<3
Jag längtarlängtarlängtar tills hon kommer hit, tills vi åker.
Jag måste göra något, behöver en förändring.

Jag är så jävla trött på att leva såhär,
Så äcklad och trött på hur jag ser ut och är
Jag måste göra NÅGONTING, vadsomhelst, för att ändra radikalt och extremt och permanent.

Ibland vill jag falla bakåt och återgå i gamla mönster
Ibland vill jag släppa taget och bli mörk och trasig och äcklig igen
(ibland vill jag skära och bränna sönder mig själv, ångrar att jag aldrig haft modet att pröva gå in i mörkret)

Jag leker med tanken, åtrår den och planerar nästa attack mot mig själv
För ingen kan förgöra mig som jag

                                                     And as the skin rips off
                                                     I cherish the revolting thought:
                                  That even if I quit there´s not a chance in hell I´d STOP!

I can never go home, I no longer have one

Imorgon sätter jag mig i bilen och flyr till Ingrid och trollskogen.
Jag måste få vila, sova på riktigt.
Jag är så trött, så fruktansvärt jävla trött, hela hela tiden.

Jag behöver komma bort från alla dumma kommentarer,
alla blickar och dömande ord.
Jag behöver en paus från verkligheten.

Jag sover 9 timmar om natten men jag sover inte,
Det är för mycket som gnager och springer och vrålar och river.
Gråmögel frodas i mitt bröst och jag kan inte längre andas själv.

Igår tillbringade jag en timme inlåst i badrummet bara för att få klippa och gräva sönder huden på tummen,
Jag har hällt väteperoxid på den bara för att känna den frätande, brännande smärtan tingla runt i kroppen,
Jag har bränt såret med tändstickor och gnuggat in aska för att få känna något annat.

Jag är aldrig trött då, aldrigaldrigaldrig

Jag saknar Svenstavik, jag saknar huset, jag saknar skogen och jag saknar skattkatten.
Men jag sticker hellre fingrarna i halsen än att åka tillbaka till huset.
Nu bor HAN där, jo han gör det.

Jag hörde en man och kvinna idag på stan som pratade precis som HAN.
Illamåendet sköljde över mig och jag kände alla energi och ork bara rinna ur mig.
Jag klarar inte av det här en gång till, jag gör fan inte det.

Jag vill bara hitta hem, jag vill hemhemhem!

                                                     Roses in the hospital
                                                     Stub cigarettes out on my arm
                                                     Roses in the hospital
                                                     Want to feel something of value
                                                     Roses in the hospital
                                                     Nothing really makes me happy

Driven by a depserate need to feel

Natten har varit lång och varm,
Mörk och kall om vartannat,
Jag har vridit och vänt mig i kallsvettiga lakan, vaknat upp ur nattsvarta mardrömmar.

Det gör ontontont inuti och jag undrar varför det alltid slutar med kaos och svek
Kanske blir jag alltför ivrig, gör upp drömmar och planer innan jag ens sagt hej,
Eller också är jag bara inte gjord för sånt här.

Jag har fastnat i en nedåtgående spiral igen,
Det känns tomt och meningslöst med att skaffa jobb, utbildning, familj, ett liv
När jag inte längre ser någon mening i att sminka mig på morgonen, då vet jag att det är illa, så väldigt illa.

Det enda som känns vettigt är att gå ut med Foxxy, men jag börjar inse att min energi knappt räcker till det,
Och det är inte snällt mot henne, JAG är inte snäll mot henne när jag knappt orkar andas själv,
Kanske borde jag ge bort henne till någon som har båda fötterna på jorden, men vad har jag då kvar själv?

Jag borde nog tvätta håret och sätta på mig en BH innan någon kommer hit och ser mig såhär,
Ja, jag bordebordeborde nog börja orka andas igen.

                                          I never saw her do it, I only saw the scars
                                          I never could imagine what could make her go that far
                              
                                          I wonder was she driven by a desperate need to feel
                               To find out she was really living, To discover that her life was real

                                          Or was it that the pain, slicing through her like a knife
                                           Was easier to take, 
                                                     Than the emptiness of life

Is It Over Yet?

Det kommer krypandes, smygandes över axeln
Det gömmer sig i mörkret och andas, väntarväntarväntar på att jag ska snubbla,
Det glömmer mig aldrig och låter mig inte vara lycklig

Jag saknar finfina Ingrid,
Men på fredag ska jag träffa henne och gå runt i trollskogen,
På lördag ska Ingrid och jag diska på ett födelsedagskalas.

Det är ju den tiden på året, det är ju det.
Och jag måste fortsätta orka bara en vecka till
Sen kan jag falla, krocka, smälta bäst fan jag vill.

Jag måstemåstemåste få hjälp med det nununu
Det känns omöjligt, oöverstigligt på egen hand,
Jag måste få svar på alla mina frågor.

Så många jävla måsten, men så litelite tid.
Så många misstag att rätta till, men brist på energi,
Det är knepigt när man tror att nåt är bra och man får fjärilar i magen, också plötsligt vänder det och fjärilarna får klor och klöser sig ut ur bröstet.

                                                       Pour salt into theopen wound
                                                       Is it over yet?

I hope that you dont laugh

Idag har jag städatstädatstädat
Andats damm och smutsigt, geggigt vatten
Det har blivit fint, javisst har det blivit så fint så fint.

Foxxy och jag gick på skogspromenad och gick förbi mannen med hunden
Den fina mannen med den stora hunden
Man måste få drömma, det måste man faktiskt få.

Det tog mig några timmar men tillslut klädde jag på mig fint och målade ansiktet till oigenkännlighet
På stan fikade jag med Kaisa och Linda<3
Kaisa fyller 19 på torsdag så vi firade lite i förväg och kollade på Scott Pilgrim vs The World.

Orden gnager och gnager och jag HATAR honom,
Hatar hela hans äckliga jävla pundarpersonlighet
Jag äcklas över mig själv och hur jag bara satt där och nickade.

Jag förstår inte hur man inte kan ha några gränser
Herregud, gubben är ju för fan nästan 50!
Visst min norska är dålig, men såå dålig är den faktiskt inte.

Jag förstår nog mer än vad han tror,
Och att han kränkte och förolämpade mig, det kan jag leva med,
Men att en sådan ÄCKLIG JÄVLA SNUSKGUBBE säger såna saker, det får mig att vilja spy.

Barndomshemmet är sålt, till nån som HAN!
Min bebis grav ligger på den mark där HAN kommer sätta sina äckliga jävla fötter,
Jag spyrspyrpsyr inombords, jag dördördör av äckel

Jag önskar att jag satt ner foten och vrålat, spottat honom i ansiktet,
Sagt att det fan INTE ÄR OKEJ ATT RAGGA PÅ SMÅFLICKOR!
men skulle han ha lyssnat?

Män är ju män och pojkar är ju pojkar, har alltid varit och kommer alltid att vara
jag borde vänja mig, jag borde ju det
Och egentligen borde jag vara glad, för all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, och det finns inte så många som skulle knulla nån som mig iaf.

Så jag borde prisa Gud, tacka Herren Jesus Kristus för att NÅGON ser mig,
visst borde jag?

                                          He wore a hole in her skin, now all the boys look in
                                          Is there anybody in there?

All along the watchtower

Vi har varit ute på helveteslånga skogspromenader Foxxy och jag
Städat bland damm och smuts och minnen i timmar.
Hon har varit så sprudlande och glad och jag har knappt varit alls.

Idag har jag fört krig mot spegeln
Vi har inte kommit överens och jag har gömt ansiktet i plastpåsar
Den vill inte och jag vill inte och ingen vill

Ikväll ska jag jobba, själv, i mörker och tystnad
Ikväll ska jag sjunka genom jorden och radera bort allt
Ikväll ska jag börja om på nytt i en annan stad med ett annat namn och annan frisyr.

Inte för att det blir bättre för att jag sitter här och skriver om töntiga emo-saker
Nej man måste ju ta itu med problemet själv, man måste liksom det
meniblandärdetsåjävlakukigtsvårtattlyftahuvudetfrånkudden

Det börjar bli mörkt ute igen
Och kylan kommer den med
In genom fönstret och ner i sängen och där stannar den.

Och jag vill fly kung och fosterland
Jag vill bort långtlångt härifrån
jag målar kroppen med blåmärken och hål för att överleva.

                                                          Jag vet hur man överlever
                                                           men jag vet inte hur man lever