Ibland längtar jag tillbaka,
Åh det förflutna drar i mig, smeker mig försiktigt över kinden,
ber mig att komma tillbaka.
Och jag vill tillbaka,
Ja, även fast jag sitter här med en finfin hund och fina vänner,
Jag vet att det är otacksamt men jag vill hugga sönder hud igen.
Jag måste erkänna att jag fylls av vrede, en frätande jävla avundsjuka när jag ser ärr värre än mina,
För jag förtjänar de där stora, feta ärren, faktiskt förtjänar jag dem,
Jag skäms, åh som jag skäms för att jag tycker så, men det är sanningen min vän.
Jag förstår varför ingen vill hålla om mig när jag har nya tjocka hål på kroppen,
För det är äckligt och fult,
Jag förstår varför folk aktar sig för det.
Men nu är huden stängd och jag har inga nya sår,
Ändå är det ingen som viskar vackra ord i mitt öra,
Ändå är det ingen som lägger armen om mig i mörkret och kylan.
Det har börjat komma tillbaka,
Jomen visst har det kommit tillbaka kära du,
Och jag fastän jag inte har nåt val så väljer jag ändå.
Jag är hellre ensam med köttsår och hjärnspöken,
Än ensam med läkt hud och falska leenden,
För den ensamheten är inte lika ensam.
Det har varit tungt och grått,
Jag är frusen än
You were bigger and brighter than the snow<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar