Jag måste få vila, sova på riktigt.
Jag är så trött, så fruktansvärt jävla trött, hela hela tiden.
Jag behöver komma bort från alla dumma kommentarer,
alla blickar och dömande ord.
Jag behöver en paus från verkligheten.
Jag sover 9 timmar om natten men jag sover inte,
Det är för mycket som gnager och springer och vrålar och river.
Gråmögel frodas i mitt bröst och jag kan inte längre andas själv.
Igår tillbringade jag en timme inlåst i badrummet bara för att få klippa och gräva sönder huden på tummen,
Jag har hällt väteperoxid på den bara för att känna den frätande, brännande smärtan tingla runt i kroppen,
Jag har bränt såret med tändstickor och gnuggat in aska för att få känna något annat.
Jag är aldrig trött då, aldrigaldrigaldrig
Jag saknar Svenstavik, jag saknar huset, jag saknar skogen och jag saknar skattkatten.
Men jag sticker hellre fingrarna i halsen än att åka tillbaka till huset.
Nu bor HAN där, jo han gör det.
Jag hörde en man och kvinna idag på stan som pratade precis som HAN.
Illamåendet sköljde över mig och jag kände alla energi och ork bara rinna ur mig.
Jag klarar inte av det här en gång till, jag gör fan inte det.
Jag vill bara hitta hem, jag vill hemhemhem!
Stub cigarettes out on my arm
Roses in the hospital
Want to feel something of value
Roses in the hospital
Nothing really makes me happy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar