Mörk och kall om vartannat,
Jag har vridit och vänt mig i kallsvettiga lakan, vaknat upp ur nattsvarta mardrömmar.
Det gör ontontont inuti och jag undrar varför det alltid slutar med kaos och svek
Kanske blir jag alltför ivrig, gör upp drömmar och planer innan jag ens sagt hej,
Eller också är jag bara inte gjord för sånt här.
Jag har fastnat i en nedåtgående spiral igen,
Det känns tomt och meningslöst med att skaffa jobb, utbildning, familj, ett liv
När jag inte längre ser någon mening i att sminka mig på morgonen, då vet jag att det är illa, så väldigt illa.
Det enda som känns vettigt är att gå ut med Foxxy, men jag börjar inse att min energi knappt räcker till det,
Och det är inte snällt mot henne, JAG är inte snäll mot henne när jag knappt orkar andas själv,
Kanske borde jag ge bort henne till någon som har båda fötterna på jorden, men vad har jag då kvar själv?
Jag borde nog tvätta håret och sätta på mig en BH innan någon kommer hit och ser mig såhär,
Ja, jag bordebordeborde nog börja orka andas igen.
I never could imagine what could make her go that far
I wonder was she driven by a desperate need to feel
To find out she was really living, To discover that her life was real
Or was it that the pain, slicing through her like a knife
Was easier to take,
Than the emptiness of life
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar