Jag älskar dig inte längre, men jag krossas fortfarande av dina ord,
Bilden på dig är fastbränd på min näthinna.
Det MÅSTE vara du på det där kortet, det bara måste vara det,
Om inte så har du en dubbelgångare med lika hård mage som du.
Jag skulle inte tacka nej men jag skulle inte ropa hej heller.
Jag tror att du ljuger när du säger att du aldrig tänker på mig nuförtiden,
för det vet jag att du gör,
Jag tog faktiskt din oskuld, jag gjorde faktiskt det och lite cred borde jag få för det.
Det var JAG som gjord dig till MAN,
Inte hon utan JAG, det var jag som öppnade upp hela din värld och gav dig det förhållande du har med henne idag.
Självklart saknar jag dig ibland, även fast jag gått vidare så minns jag det vi hade,
Särskilt nu när hela kroppen skakar av feber och varenda jävla muskel gör uppror,
Det är klart att det skulle vara mysigt att ha en stor, stark man som tog hand om mig.
Svalkade min panna med en iskall handduk, kokade te och stoppade om mig bland tusentals filtar och täcken,
Att slippa sova ensam när mardrömmarna blir intensivare och mörkare av febern,
Att inte behöva släpa sig till badrummet för att halka in i badkaret.
Jag tror att vi alla är lika på det planet.
När ensamheten blir äckligt påtaglig då minns och saknar vi tider som varit,
Män och kvinnor som vi annars inte tänker på invaderar vårt huvud och tvingar oss att drömma och tänka omomom.
Men ensamheten är min äldsta vän,
den lämnar mig aldrig med huvudet i toalettstolen,
Ensamheten skulle aldrig drömma om att hugga hål i min hud..
Jag behöver inte dig, jag vill faktiskt inte ens ha dig.
Jag vill bara ha någon som tar hand om mig om så bara för en timme eller minut.
Know why?
You and me are one
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar