The End

Dagarna innan spenderade jag i ett tillstånd av förnekelse
Dagen, ja julafton alltså, satt jag i omgångar inlåst på toaletten och grät
Don't ever be ashamed to cry, You go ahead, Cause life's like a jump rope.

Dagen innan åkte jag till skattkattens grav och tände ljus, önskade god jul,
Jag frös och skakade och grät av sorg och illamående,
Någonting gick sönder inuti när jag såg huset och dess nya ägare.

Äckligare, svinigare människor får  man leta efter,
Det har varit upp och ner,
Men mest ner.

Det är väl så det är antar jag,
För att man ska uppskatta det man har i livet,
Så måste man snubbla lite och skrapa upp händer och knän ibland.

Det känns som att jag misslyckas med allt jag tar mig för,
Det är nog inte så men det är så det känns,
Jag ska till terapeuten snart, det känns bra, jag längtar.

Jag behöver hjälp nu känner jag,
NUNUNU behöver jag hjälp,
Det är svårt och det tär på mig mer än jag kunnat ana att motstå kniven och elden.

Det gnager och gnager ständigt i bröstet och jag måste banka huvudet blodigt mot badrumsgolvet för att överleva,
Jag vaknar kallsvettig och kippar efter andan för att ångestråttorna inte slutar gräva och klösa och vråla och gnaga.

Det har eskalerat och blivit värre än någonsin förut,
Och den här gången är jag inte så säker på att jag kan hålla emot..

                                                 Now you're older and the weight is on your shoulder
                                                                      Be strong
                                                                    Dont you give up hope
                                                                    It will get hard
                                                               Life´s like a jump rope
                                                There'll be a bump and there will be a bruise
                                                 There'll be a path that you will have to choose
                                                 There'll be a win and there will be a lose and
                                                      You gotta hold your head up high and 
                                                          Watch all the negative go by
                                                         Dont ever be ashamed to cry
                                                                  You go ahead
                                                        Cause life´s like a jump rope


 

Every cut and burn, Each scar and bruise, He knows them all

Det har varit tungt och grått ett tag som Winnerbäck sjunger,
Jo det har ju det,
Men visst har det funnits ljuspunkter även i mörkret, jo men visst har det det.

Ingrid och jag åkte till Tallinn över en helg,
Riktigt ordentligt mysigt var det!
Det var skönt att slippa ansvar och krav ett tag.

Att kunna vakna upp och inte känna att man MÅSTE göra massa saker som bara tär på en.
Att faktiskt få sova ut ordentligt och tills man vaknar av sig själv,
Bara det att kunna sova när man lägger huvudet på kudden, det är en lyx som jag inte haft på flera veckor.

Vi pratade om så mycket bra Ingrid och jag,
Det är en av sakerna som jag älskar henne för,
Hon är så bra på att lyssna och diskutera saker med.

Hon låter en prata till punkt och hon kommer med bra kritik,
Konstruktiv kritik, hon ger mig nya synsätt på saker och ting,
Men framförallt så ger hon mig hopp.

Jag behöver hopp och trygghet,
det är det jag verkligen vill ha och behöver just nu,
Jag känner mig fruktansvärt rotlös och bottenlös.

Det svävar liksom över mig,
Virvlar runt och viskar, vrålar om vartannat,
Det försöker få mig med ner till mörker och kyla.

Jag försöker att inte falla för frestelsen,
Men det är svårt, det är faktiskt jävligt svårt,
Att vara stark och tänka att jag behöver faktiskt inte hugga sönder huden idag för att bli lugn.

Jag har fallit tillbaka, jag erkänner det,
Det var bara en vecka sedan jag kröp ihop på badrumsgolvet och i panik lindade bandage runt armen,
Ja det var bara en vecka sedan jag föll från en stark flicka till en svag patetisk hora.

Saker och ting kan ändras och förfalla på så kort tid,
Man borde uppskatta nuet mer,
Man borde släppa det förflutna och framtiden för egentligen så spelar ingenting annat än nuet någon roll.

Jag tror inte att man om 20 år kommer se tillbaka på sitt liv och vara glad och tacksam över att man la ner så mycket tid och energi, så mycket liv på att planeraplaneraplanera framtiden och älta det som varit och hänt,
Vi får aldrig tillbaka den tid som är nu eller den som varit, det är knappt att vi kan njuta av den tid som kommer komma.

Nej vi är alltför upptagna med att hitta på långa komplicerade planer och historier om hur vi vill att våra liv ska bli, eller hur det skulle ha kunnat bli.
Vi är så upptagna med att fly undan verkligheten i hopp om att få ett bättre liv längre fram att vi glömmer bort att leva överhuvudtaget.

För om man spenderar timmar, dagar, veckor, månader och år till att tänka sig bort till ett fantasiliv,
hur vet man då när man lever det?
Ja hur vet man att man faktiskt lever alls?

                                                        So this knife will be my god,
                                                             My heart is broken,
                                                             My scars split open,
                                                        And I, I am leaving home
                                                            And if I never return
                                                       You dont have to remember me

Les Fleur Du Mal

Det närmar sig och jag har förlorat kampen,
Jag gör som jag alltid gjort,
Jag försöker leva 100 liv på en dag, försöker hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt,

Och när tiden är inne för slutkampen,
Då är jag så trött och tömd på ork och energi att det inte ens är ett skal kvar av mig,
Det som återstår är en slapp, viljelös degklump utan livsvilja eller kamplust.

Det finns de som undrat vad som är felet, varför jag är som jag är?
Jag kan bara svara, att du det undrar jag med,
för någonting är riktigt galet och etthundra procent fel.

För man kan inte se ut som jag gör och vara människoskygg eller inte söka uppmärksamhet,
Man kan inte vara så korkad och smart på samma gång,
Och man kan absolut inte knulla och hata sig själv så fruktansvärt mycket i samma liv.

Nej tydligen kan man inte vara som jag,
De egenskaper som gör mig till mig, dom är fruktansvärt missanpassade,
Det är totalt förbjudet att blanda de egenskaper jag hyser.

Och jo jag har väl alltid misstänkt att allt inte står rätt till kommer jag säga till tidningarna när dom frågar,
Att jag förstått att det är fel att hata livet men frukta döden så och ändå önska livet ur sig,
För det har jag gjort, ja har inte vi alla gjort det? önskat att vi skulle kunna sjunka genom det djupaste av hav och aldrig någonsin komma upp igen?

Jo, självklart har vi gjort det,
Vi har fantiserat om det, blivit febersvettiga och kåta av bara tanken på att få sjunka genom ett kallt grönt täcke,
Känslan av att vara viktlös och bara flyta runt, inte ha några begränsningar, ja den konsumerar oss och gör oss galna av begär.

Ikväll ska jag göra mig ett bad, ett med tända ljus och grönt, kyligt vatten,
Så håret kan få flyta och kroppen kan få släppa tyngden och skulden, skammen,
Ikväll ska jag börja måla igen.

Åh vad jag har saknat det röda, kalla, silvriga.
Vad jag har saknat dig min vän.

                                           I'm sinking to the bottom of my everything that freaks me out 
                                                    The lighthouse beam has just run out
                                                        I'm cold as cold as cold can be

EROTICA

Om jag skrämmer bort dig så ber jag om ursäkt,
Om mitt sätt är för rakt fram alltför sexuellt laddat, så ber jag om ursäkt,
Om du uppfattar mig som en hora, så ber jag om ursäkt.

Jag har lärt mig det nu,
Igår insåg jag hur det egentligen är,
Hur jag egentligen är.

Jag har alltid varit så,
Jag har alltid trott att det skulle vara så,
Att jag gjorde allt rätt.

När det istället för mystik lyser av förhoppningar i mina ögon,
När jag släpper kläderna snabbare än jag sagt hej,
Då backar du undan, det har varit fler än du, visst har det det.

Men nästan alla har tackat ja och gått framåt,
Ingen har kollat i mina ögon länge nog för att se skillnaden,
Ingen har brytt sig att hälsa när en naken kropp står till deras förfogande.

Så jag borde kanske egentligen inte bli så besviken varje gång allt rinner ut i sanden,
Jag borde ha sett slutet komma,
Men utan en början, hur kan det då finnas ett slut?

Jag ska bli bättre, jag ska det,
Våga släppa någon inpå mig,  inte bara innanför mina trosor,
Det krävs ju mer för att det ska fungera.

JAG kräver mer för att det ska fungera,
Men om jag måste välja mellan möjligheten att få knulla eller vara ensam,
Ja då väljer jag faktiskt en stund i sängen med någon.

Förlåt mig, men jag tror att du förstår,
Ingen vill ju vara ensam, eller hur?
Inte ens du vill somna ensam varje kväll.

Vad är det för skillnad mellan oss egentligen?
Är det sant det som sägs?
Att om en kille knullar många tjejer är han cool, men om en tjej knullar många pojkar så blir hon en hora?

Det är synd och skam om du tycker så,
För vi har alla drifter vi måste stilla och vi har alla ett behov av att ha någon hos oss,
Vi är inte skapta för att vara ensamma..

                                                     Just remember:
                                                        A girl on your arm wont make you a man

I cry, I cry and I dont now why this fever becomes my home

Det var sant,
Vattnet är förgiftat,
Och jag var inte immun.

Jag skakar av feber och smärta,
Klöser ut ögonen i panik över illamåendet som eskalerar,
Jag kämpar.

Jo, det gör jag.
Jag måste vara starkstarkstark,
För det här borde jag för fan klara av!

Jag är inte smart eller snygg och jag har ingen speciell talang,
Men det HÄR, det borde och ska jag klara av,
Jag måste bara slåss och kämpa och fortsätta gå framåt.

För hur länge, vet jag inte,
Jag vet bara att jag måste gå tills benen ger vika, tills jag spyr av utmattning,
Först när kroppen faller samman har jag nått mitt mål.

Åh, förlåtförlåtförlåt!
Jag gör såhär hela tiden, jag vet och jag ber om ursäkt för mitt beteende,
Men hoppet är allt jag har..

The sharper the edge, the cleaner the wound.
So, I'll be keeping it dull tonight for I deserve to hurt.
Disfigure the outside to show how ruined I am.
There's no pain and no pleasure when you're too numb to feel. 

                                                                                        

Tralala

Idag vaknade jag tidigare än jag somnade,
Idag var ingen bra dag,
Jag var hos terapeuten idag.

Och det var ju bra, ja det var det,
Men det gör ont att inse och förstå hur man är,
Och att man kanske inte är sådär jävla mystiskt som man tror.

Kan man bara språket så kan man läsa mig som en öppen bok,
Ja, så enkel och tråkig och ful är jag,
Det trodde du inte va?

Saknaden av så ytliga saker som fast föda och riktigt kranvatten,
Den övergick i en mani och saknad av hemma, (fina huset i svensta-hemma) och skattkatten,
Och jag vet att jag inte ska karva i kroppen, och det gjorde jag faktiskt inte heller, idag..

Jag grät och skrek tills jag började blöda näsblod istället,
Min tröja är inte vit längre och badrummet är fläckat av blod,
Näsblod kanske inte uppfyller kraven på coolhet, men för mig räcker det, just nu, att bara se blodet för att bli lugn.

Det är städat och fint,
Kroppen är hel och inte särskilt fin,
Jag tror inte jag förtjänar en guldstjärna idag, nej verkligen inte.

Jag måste börja med det sa hon terapeuten,
Tycka om mig själv och berömma mig om jag gör nåt bra,
För om inte jag tycker om mig då kan ingen annan göra det heller. sant, ja jo, självklart.

Men ENSAM ÄR STARKARE, ekar det i mitt huvud,
Så länge jag är ensam kan ingen annan döma mig, eller klaga på mig, bli besviken,
Nej så länge som jag är själv kan jag vara den jag är, men till vilket pris?

Jag behöver bara lite bekräftelse,
bara liite mer tid så kommer jag nog börja tycka om den jag är,
Jag behöver bara få pilen att sjunka ännu mer, sen är jag finfinfin.

Jo det blir nog bra det här med,
Synd att jag tappat bort min talang, om jag nu ens hade en talang från början,
Synd att orden inte svävar fram och bildar fina, spännande, erotiska, vackra meningar och betydelser.

Ja, det är synd att ingen kommer läsa det här,
Det är synd att ingen kommer komma ihåg det här..

How long will I be picking up my heart?

Har hamnat i ett tillstånd av ständig låghet, igen,
Det blir ju så för alla på vintern säger ni, ja jo jasså visst är det så,
Men alla upplever inte låghet på samma sätt.

Och jag är less på att det blir såhär, varje jävla sommar och vinter och höst och vår,
Jag är så trött och less och fy fan på att känna tomhet och djup smärta,
Jag vill må bra och skratta och leva som alla andra normala människor.

"Maybe life´s not for everyone"

Det tar emot att vakna och kliva upp,
Jag kan stå i timmar framför spegeln utan att orka lyfta handen och göra nåt,
Om jag inte var tvungen så skulle jag inte duscha och tvätta håret heller.

Ångesten ökar och förföljer mig,
Ibland kan jag inte ens gå på stan utan att sluta andas och börja gråta,
Nej ibland är det ett helvete faktiskt.

Men jag måste orka för Foxxy,
Hon MÅSTE få komma ut och leka och bajsa,
Hon MÅSTE få leva och vara och växa till en underbar individ.

Och då kan jag inte sitta inne på min feta röv och må dåligt,
Nej, det fungerar inte så,
Det gör ju inte det.

Jag försöker att göra mitt bästa,
Jag försöker verkligen att göra henne glad och ge henne ett bra liv,
Men jag känner att min energi och ork börjar ta slut.

Och jag är så jävla rädd för att det kommer sluta med att jag ligger i badkaret och karvar och hugger in ord och sår på kroppen,
Jag är fruktansvärt rädd för att mörkret kommer komma tillbaka till mig.

        

                                                           But I don't feel perfect at all 
                                                                Sad and insecure flaw
                                                           Sometimes I feel like weeping 
                                                               Awake and when I'm sleeping 
                                                           Perfecting how to put a game face on 

                                                           How long will I be picking up pieces 
                                                           How long will I be picking up my heart 

                                                           It feels like my heart is made of pure steel 
                                                                  It's just so heavy all the time   
             
                                                                 Yea I'm scared of death 
                                                                And I'm scared of living 

                                                                  But I still walk on

I gained 40 pounds because of you

Ibland längtar jag tillbaka,
Åh det förflutna drar i mig, smeker mig försiktigt över kinden,
ber mig att komma tillbaka.

Och jag vill tillbaka,
Ja, även fast jag sitter här med en finfin hund och fina vänner,
Jag vet att det är otacksamt men jag vill hugga sönder hud igen.

Jag måste erkänna att jag fylls av vrede, en frätande jävla avundsjuka när jag ser ärr värre än mina,
För jag förtjänar de där stora, feta ärren, faktiskt förtjänar jag dem,
Jag skäms, åh som jag skäms för att jag tycker så, men det är sanningen min vän.

Jag förstår varför ingen vill hålla om mig när jag har nya tjocka hål på kroppen,
För det är äckligt och fult,
Jag förstår varför folk aktar sig för det.

Men nu är huden stängd och jag har inga nya sår,
Ändå är det ingen som viskar vackra ord i mitt öra,
Ändå är det ingen som lägger armen om mig i mörkret och kylan.

Det har börjat komma tillbaka,
Jomen visst har det kommit tillbaka kära du,
Och jag fastän jag inte har nåt val så väljer jag ändå.

Jag är hellre ensam med köttsår och hjärnspöken,
Än ensam med läkt hud och falska leenden,
För den ensamheten är inte lika ensam.

                                                        Det har varit tungt och grått,
                                                        Jag är frusen än

                                                   You were bigger and brighter than the snow<3

I will insist with perfect scars upon my wrists

Det är klart att det gör ont ibland,
Och visst blir det bättre med tiden,
Men i nuet är det outhärdligt.

Igår började första dagen i resten av mitt nya liv,
Igår var det slut på all skit,
Igår fyllde jag hål och skåp och dörrar med renhet.

Det är svårt, men viljan är starkare än vad jag trott,
Några få veckor, månader, år ja sen är jag klar,
Snartsnart min vän är jag redo att stå på egna ben.

Kanske reser jag någonstans då,
Kanske träffar jag någon,
Jag kanske knullar någon meningslös och ful bara för att ha nåt att göra.

Men bara någon åtrår mig, det är jag villig att göra vad som helst för,
Att för en gångs skull se att någon ser på mig med beundran,kåthet i blicken istället för avsmak,
Det är jag villig att ge allt för.

Bekräftelse kan jag leva länge på,
Jag är ingen hora, nej tro inte det,
Jag har bara svårt att säga nej till män.

Man säger inte nej till en man,
Nej, man gör bara inte det.
Män har rätt, och dom har RÄTT att ta vad och vem dom vill ha.

Så är det bara,
Fastän jag inte är nätt och vacker så tar det emot att säga nej när en man kommer med befallningar,
Fastän jag faktiskt är rätt så ful så sätter jag mig inte upp emot en man.

Nej jag nickar och tackar, tar emot och håller käft,
Man ska inte prata när man knullar, nej det är helt och hållet fel och förbjudet,
Så länge mannen är nöjd när han går, då är det okej, då har jag uppfyllt min uppgift.

För det är bara att inse, till mig kommer dom bara när dom inte kan få tag på nån annan.
Jag är ett sistahandsval  och inte någon man kysser eller vidrör om man är nykter,
Nej, mig går dom till när dom är så jävla packad att dom knappt kan stå.

Det är väl enkelt, jag kräver inte så mycket egentligen,
Dom behöver inte höra av sig efteråt,
Nej, jag kräver inte det.

Men självklart gör det ont att ligga öm och naken i svettiga lakan dagen efter,
Och höra dörren stängas och stegen eka bort,
Det river inuti när det går dagar, veckor utan att höra ett ord från dom, förutom när dom är kåt.

Det är tack och hej leverpastej,
en engångsgrej och inget mer,
inga känslor, nej självklart inte.

Men snart börjar en ny era i mitt liv,
Ja snart så blir jag ett förstahandsval,
Någon man vill ha, på riktigt.

                                            He said it was a one night stand
                                                But the alcohol didn't let her understand
                                               Yeah, he said it was a one night stand
                                                            A one night stand

I wanna leave

Jag har tänkt på det här, mycket och ofta den senaste tiden,
Det här med män och vilken sorts män man egentligen vill ha i sitt liv,
Det finns så många olika och vi kvinnor är otroligt omständiga i vårat val.

Dom säger ju det att man vill ha en riktig bad boy,
En sån som röker, super, knarkar, knullar och slåss,
En man som verkligen har levt sitt liv och varit med om mycket.

Men man vill ju bara ha en sån man för att man någonstans tror att man kan förändra honom,
Man vill ta honom ifrån hans bad boy image och ta honom bort från hans destruktiva livsstil,
För att göra honom till en familjeman, en trygg man som kan skydda en och dela ens drömmar och livslust.

Man reflekterar ju aldrig om det att det inte kommer fungera i praktiken,
För en knarkare är, enligt min åsikt alltid en knarkare,
På samma sätt som en anorektiker alltid kommer vara en anorektiker och jag alltid kommer vara en självskadare.

Det spelar ingen roll om man håller sig ifrån det destruktiva i 1 år eller 10,
Man kommer alltid att ha kvar det i sitt blod och man kommer alltid längta efter det,
Någon gång kommer man att få återfall och någon gång kommer man att falla platt till marken och det kommer ta tid och pengar och ork för att ta sig tillbaka till det fina livet man byggt upp.

Egentligen så vill man ju ha en man som redan har allting på plats,
Man vill ha en man som redan är trygg och har ett bra liv,
En man som är redo för att bilda familj.

Jag vill inte ljuga och låtsas som att jag inte dras till bad boys för det gör jag,
Men när jag ligger där i sängen på kvällarna och funderar,
Så dyker bilden på en helt vanlig man upp.

En man som kanske inte ser ut som han är tagen ur Gudfadern eller Fight Club,
Men en man som är så mycket starkare men samtidigt mjuk,
En man som man bara kan börja leva med på en gång.

Jag vill ha och behöver en man som är trygg, riktigt riktigt trygg.
En man som redan har levt sitt vilda liv men för den delen kanske inte har supit, knarkat eller slagits 365 dagar om året sedan han var 13 år.

Jag vill ha en man som är stark och trygg i sig själv och som kan hantera en mindre stabil partner,
En man som inte blir rädd när han ser in i ögon som stirrar tillbaka fyllda med panik och dödslängtan,
En man som kan lägga om sår och kyssa kärlek på den kropp jag själv hyser stark hat och förakt för.

Jag drömmer om en man som ser ut som Marlon Brando,
Men jag behöver en man som ser ut som Toby Jacobs i Girl Interrupted.
Jag behöver en fast punkt i livet att hålla fast i och kämpa för när världen faller samman och jag snurrar neråt i en rasande fart.

                                          Kvinnor kanske tänder på en man som Marlon,

                                          Men kvinnor vill ha en man som Toby

And there will come a time with no more tears

Det är isande kallt inte bara i mitt rum utan även inuti mig,
Jag har skakande legat på golvet och vrålat ut gråten,
Jag saknar huset, jag saknar tryggheten där och jag saknar skattkatten.

Jag går under, förlorar bitar av mig själv lite i taget,
Jag ser liksom ingen mening i saker längre,
Och jag borde ju göra det, jag borde ju det.

För jag har så mycket att vara tacksam för,
Och missuppfatta mig inte, jag är tacksam för allt jag har,
Det är bara det att något saknas.

Föräldrarna  var och tömde huset idag,
Undrade om jag ville följa med,
Nej, sa jag, jag kan inte förmå mig själv att åka tillbaka dit.

Inte när jag vet vilka jävla äckel det är som bor där nu,
HAN, det satansjävlanorskasvinet, han bor i det hos där jag tog mina första stapplande steg,
Där jag satt i flera år och skar sönder mig själv, där jag svalde piller i hopp om att kanske, kanske sluta andas.

Ja, han bor där nu och han har förstört allt!
Jag spyr när jag hör hans röst,
Jag spyr och dör och går under. Försvinner.

But life without love is no life at all

Ibland undrar jag om det verkligen är värt det att älska en annan människa,
Men så tänker jag att det är fruktansvärt ensamt att inte älska alls,
Det är ju bara det, att kärlek inte är för alla.

Visst skulle det vara fint att vakna upp bredvid någon,
Att ha någon att gå ut med soporna med,
bara det att ha någon som stannar hos en när man vrålar i panik och har köttsår på kroppen,

ja, bara det skulle vara fantastiskt.

Ibland behöver jag mycket, ja jag tartartar,
Men jag ger också hela mig själv och mitt liv till den som förtjänar det,
Jag ger mer än vad jag har för att inte förlora ett hjärta nära mig.

Jag känner nu när allt har rasat samman på så kort tid,
att jag behöver någon nu mer än någonsin,
Men jag vet inte om jag är redo.

Jag vill ha det där livet,
Men det är enklare att stänga av, krypa ihop och stanna inne,
Att inte släppa in någon inpå sig är inte lika läskigt och man riskerar inte att bli sårad.

Men att leva med rädslan som chaufför, ja det är att inte leva alls.

                                                    Its getting harder to see the skin between the lines,
                                                    Oh, and they are getting much deeper

So when I got away, I only kept my scars

Nej nu har jag tappat allt och fått nog igen,
Och det är inte så att jag sitter här och skriver och faktiskt TROR att någon på riktigt kommer läsa den här skiten,
Nej nej, så höga tankar har jag faktiskt inte om mig själv.

Det lockar, det gör ju det
Jag vill ha det nära, inpå mig
Jag vill kyssa och smeka mörkret.

Jag vill knulla döden igenigenigen.
Aldrig har jag saknat det så mycket som nu,
Jag vill skära och bränna och hugga sönder allt som finns på det som ska vara min kropp.

Jag kommer på mig själv med att planera fram en mörk plan,
På nätterna blir bilderna klarare och starkare,
Som att suga av gevärspipan och sen fyllas med rött kladd och tungt bly.

Det har blivit så jävla romantiserat det här, det har ju det.
Och det är inte så det ska vara.
För det är fegt och fel och inte rätt alls.

Men jag förstår dom, åh visst gör jag det.
Men aldrig att det ska bli jag, tänker jag.
Nej för stackars mamma och stackars pappa och stackars alla jävlar som blir lämnade kvar.

Jag ska dämpa åtrån och längtan, ja kåtheten för mörkret.
Jag ska sätta mig i kylan på balkongen och röka bort de onda andarna,
Ja, det är precis det jag ska göra, det hjälper för tillfället.

Ja, men bara för tillfället.

                                             En flicka som är stark,stark,stark,stark,stark

You keep me from breaking apart

Förkylningen håller på att ge med sig,
Brabrabra är det,
Ändå är det något som gnager i bröstet.

Har suttit en stund på balkongen med finfinaste Ingrid och rökt och pratat,
Pratat om livet och studier,
Jag kan inte hjälpa att känna mig lite vilsen, omotiverad och rotlös.

Skattkatten är död och huset sålt.
Ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen.
Det är väl bra iofs, men jag har fruktansvärt svårt för förändringar.

Jag hade ju en sån fin plan för mitt liv,
Jag skulle ju börja plugga ryska och börja mitt liv,
Men sen föll allting samman och nu har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra med mitt liv.

Jag vill ju börja nu och skaffa mig ett fint litet hus och en man,
Jag önskar jag visste nununu vad jag vill jobba med som vuxen,
Jag vill ha ett jobb jag kan ha i resten av mitt liv.

Det som känns viktigast just nu är julen blir bra,
Julen är trygghet och harmoni för mig.
det bara måste bli bra, det bra måste

I wanna be so skinny that I rot from view

Finfinaste Ingrid är här och tar hand om mig<3
Igår kollade vi på The Grinch och drack nyponsoppa,
Sen somnade jag i sängen och sov bort lite feber.

Halsen river fortfarande som skärvor av glas så fort jag äter något som måste tuggas,
Och det känns ju faktiskt lite bra att nyponsoppan hjälpt mig få pilen att sjunka,
Jag känner mig optimistisk och fin.

Och snartsnart kommer jag att smälta fram den riktigt vackra människan som finns bakom allt det här,
Det är skönt att inte känna hunger och det är skönt att kunna välja bort maten,
Det känns underbart och härligt att jag äntligen börjat hitta vägen tillbaka.

Foxxy har börjat tappa sina mjölktänder,
Usch hon växer så snabbt min bebis,
Men hon är finfinfin, min kärleksboll<3

Snart kommer Ingrid tillbaka från Arbetsförmedlingen,
Och då ska vi krypa ihop i sängen  och kolla på julfilmer i massor,
och dricka glögg<3

                                                       I want to walk in the snow
                                                       And not leave a footprint
                                                       I want to walk in the snow
                                                       And not soil its purity
                                                       My vision´s getting blurred
                                                       But I can see my ribs and I feel fine

Its hard to know that you still care

Det snöar, på riktigt och jag känner mig som ett monster,
Jag sov tills tio idag, vaknade upp med feber,svullen hals och en dunkande huvudvärk,
Foxxy fick inte springa runt i snön lika länge som hon förtjänar pga att jag blivit sjuk.

Jag ska försöka orka ta mig ut en stund ikväll så hon får leka i den magiska snön,
Ingrid kommer ikväll, hon är sjuk hon med så vi ska ta hand om varandra
Det känns skönt att slippa vara ensam när det är såhär.

Såg en bild på fettot idag och det dödar mig för hon såg faktiskt smal ut på den bilden,
Vi har alltid tävlat hon och jag, om vem som kan vara smalast, smartast, snyggast,
Och nu gnager det i mig, för tänk om hon vunnit?

Hon har ju börjat plugga och hon har en massa nya killkompisar och hon kanske har börjat träna på riktigt?
Det är väl bra om det går bra för henne, jag borde tycka det men det är fel för, förlåt mig, men hon förtjänar inte det.

Hon behandlar alltid andra som skit, hon utnyttjar dom och ska ALLTID ha sin vilja igenom.
Och hittills så har jag vunnit, jag skaffade körkort före henne, jag tränade stenhårt och blev snygg och smal, jag pluggade konstant och fick bra betyg, jag knullade fler killar som faktiskt inte ångrade sig.

Men alltsedan studenten och skattkatten dog har jag släppt allt,
Jag tränar inte längre, jag gav upp universitetet och jag knullar inte längre,
Det är mitt eget fel och jag får skylla mig själv, men det gör ont ändå.

Jag kanske kommer ikapp en dag, men det är ändå alltid försent och alltid en andraplats..
                              

                                                          

                                                          My dark places make me feel ugly
                                                 Please forgive me for not being pretty or sexy,
                                                             But God never blessed me
                                                Here´s what you´ll find next time you undress me:
                                                                      Scars
                                                                        Wounds
                                                                    I´m bruised
                                                                      Watch me bleed

Sex will change you

Om du tror att åren och tiden fått mig att glömma dig har du fel
Jag älskar dig inte längre, men jag krossas fortfarande av dina ord,
Bilden på dig är fastbränd på min näthinna.

Det MÅSTE vara du på det där kortet, det bara måste vara det,
Om inte så har du en dubbelgångare med lika hård mage som du.
Jag skulle inte tacka nej men jag skulle inte ropa hej heller.

Jag tror att du ljuger när du säger att du aldrig tänker på mig nuförtiden,
för det vet jag att du gör,
Jag tog faktiskt din oskuld, jag gjorde faktiskt det och lite cred borde jag få för det.

Det var JAG som gjord dig till MAN,
Inte hon utan JAG, det var jag som öppnade upp hela din värld och gav dig det förhållande du har med henne idag.

Självklart saknar jag dig ibland, även fast jag gått vidare så minns jag det vi hade,
Särskilt nu när hela kroppen skakar av feber och varenda jävla muskel gör uppror,
Det är klart att det skulle vara mysigt att ha en stor, stark man som tog hand om mig.

Svalkade min panna med en iskall handduk, kokade te och stoppade om mig bland tusentals filtar och täcken,
Att slippa sova ensam när mardrömmarna blir intensivare och mörkare av febern,
Att inte behöva släpa sig till badrummet för att halka in i badkaret.

Jag tror att vi alla är lika på det planet.
När ensamheten blir äckligt påtaglig då minns och saknar vi tider som varit,
Män och kvinnor som vi annars inte tänker på invaderar vårt huvud och tvingar oss att drömma och tänka omomom.

Men ensamheten är min äldsta vän,
den lämnar mig aldrig med huvudet i toalettstolen,
Ensamheten skulle aldrig drömma om att hugga hål i min hud..



Jag behöver inte dig, jag vill faktiskt inte ens ha dig.
Jag vill bara ha någon som tar hand om mig om så bara för en timme eller minut.

                                                             Come lie next to me
                                                                    Know why?
                                                             You and me are one                

When panic grips your body and your heart´s a hummingbird

Foxxy och jag var ute och lekte i glittersnön imorse,
Luften var kall och dimman låg tät,
Farmors pälsmössa gömde hela mig.

Sen åkte jag till psykologen,
Fick veta att jag måste börja leva mitt liv som jag vill,
för tydligen så slösar jag bort tiden som det är nu

Och fortsätter det såhär så kommer jag att hamna ännu längre ner,
Det kommer bara bli värre sa farfar.
Hon kan prata med de döda min psykolog, hon kan det.

Jag känner ju själv att det är ohållbart att fortsätta såhär,
Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig från tomheten och ut till verkligheten,
Foxxy hjälper och puttar på mig så mycket hon kan.

Vi tog en liten powernap i typ 3 timmar idag,
Kroppen protesterade och jag har feber ont i muskler och skelett.
Rösten är härligt mörk och raspig och kylan sprider sig.

Det är dagar som dessa jag önskar att jag inte var ensam,
Jag vill bara bli litelite ompysslad, bara så att jag vet att någon bryr sig,
En kall hand på en febrig panna, bara det skulle ta bort värken.

Men för att överleva i tvåsamhet måste man veta vad man ska säga och göra,
man måste kompromissa och öppna upp sig själv,
Man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan, man måste det.

                                          Raven thoughts blacken your mind
                                          'Til you're breathing in reverse
                                          All your friends and sedatives mean well
                                          But make it worse
                                          Every reassurance just magnifies the doubt
                                          Better find yourself a place to level out

I feel so far away from what I used to be

Dörrar öppnas och stängs, nycklar sätts i lås som rostar sönder av ålderdom
Fötter springer över golv och händer stryker över väggar,
Vrålen göms bakom stängda dörrar och det blir bara värre och värre.

Ensamheten smyger sig på om nätterna,
Och nu börjar en månad av kyla och tomhet,
Kanske kommer finfinaste Ingrid och bor med mig tills december<3

Vi ska till Tallinn i tre dagar i december, Ingrid och jag<3
Jag längtarlängtarlängtar tills hon kommer hit, tills vi åker.
Jag måste göra något, behöver en förändring.

Jag är så jävla trött på att leva såhär,
Så äcklad och trött på hur jag ser ut och är
Jag måste göra NÅGONTING, vadsomhelst, för att ändra radikalt och extremt och permanent.

Ibland vill jag falla bakåt och återgå i gamla mönster
Ibland vill jag släppa taget och bli mörk och trasig och äcklig igen
(ibland vill jag skära och bränna sönder mig själv, ångrar att jag aldrig haft modet att pröva gå in i mörkret)

Jag leker med tanken, åtrår den och planerar nästa attack mot mig själv
För ingen kan förgöra mig som jag

                                                     And as the skin rips off
                                                     I cherish the revolting thought:
                                  That even if I quit there´s not a chance in hell I´d STOP!

I can never go home, I no longer have one

Imorgon sätter jag mig i bilen och flyr till Ingrid och trollskogen.
Jag måste få vila, sova på riktigt.
Jag är så trött, så fruktansvärt jävla trött, hela hela tiden.

Jag behöver komma bort från alla dumma kommentarer,
alla blickar och dömande ord.
Jag behöver en paus från verkligheten.

Jag sover 9 timmar om natten men jag sover inte,
Det är för mycket som gnager och springer och vrålar och river.
Gråmögel frodas i mitt bröst och jag kan inte längre andas själv.

Igår tillbringade jag en timme inlåst i badrummet bara för att få klippa och gräva sönder huden på tummen,
Jag har hällt väteperoxid på den bara för att känna den frätande, brännande smärtan tingla runt i kroppen,
Jag har bränt såret med tändstickor och gnuggat in aska för att få känna något annat.

Jag är aldrig trött då, aldrigaldrigaldrig

Jag saknar Svenstavik, jag saknar huset, jag saknar skogen och jag saknar skattkatten.
Men jag sticker hellre fingrarna i halsen än att åka tillbaka till huset.
Nu bor HAN där, jo han gör det.

Jag hörde en man och kvinna idag på stan som pratade precis som HAN.
Illamåendet sköljde över mig och jag kände alla energi och ork bara rinna ur mig.
Jag klarar inte av det här en gång till, jag gör fan inte det.

Jag vill bara hitta hem, jag vill hemhemhem!

                                                     Roses in the hospital
                                                     Stub cigarettes out on my arm
                                                     Roses in the hospital
                                                     Want to feel something of value
                                                     Roses in the hospital
                                                     Nothing really makes me happy

Driven by a depserate need to feel

Natten har varit lång och varm,
Mörk och kall om vartannat,
Jag har vridit och vänt mig i kallsvettiga lakan, vaknat upp ur nattsvarta mardrömmar.

Det gör ontontont inuti och jag undrar varför det alltid slutar med kaos och svek
Kanske blir jag alltför ivrig, gör upp drömmar och planer innan jag ens sagt hej,
Eller också är jag bara inte gjord för sånt här.

Jag har fastnat i en nedåtgående spiral igen,
Det känns tomt och meningslöst med att skaffa jobb, utbildning, familj, ett liv
När jag inte längre ser någon mening i att sminka mig på morgonen, då vet jag att det är illa, så väldigt illa.

Det enda som känns vettigt är att gå ut med Foxxy, men jag börjar inse att min energi knappt räcker till det,
Och det är inte snällt mot henne, JAG är inte snäll mot henne när jag knappt orkar andas själv,
Kanske borde jag ge bort henne till någon som har båda fötterna på jorden, men vad har jag då kvar själv?

Jag borde nog tvätta håret och sätta på mig en BH innan någon kommer hit och ser mig såhär,
Ja, jag bordebordeborde nog börja orka andas igen.

                                          I never saw her do it, I only saw the scars
                                          I never could imagine what could make her go that far
                              
                                          I wonder was she driven by a desperate need to feel
                               To find out she was really living, To discover that her life was real

                                          Or was it that the pain, slicing through her like a knife
                                           Was easier to take, 
                                                     Than the emptiness of life

Is It Over Yet?

Det kommer krypandes, smygandes över axeln
Det gömmer sig i mörkret och andas, väntarväntarväntar på att jag ska snubbla,
Det glömmer mig aldrig och låter mig inte vara lycklig

Jag saknar finfina Ingrid,
Men på fredag ska jag träffa henne och gå runt i trollskogen,
På lördag ska Ingrid och jag diska på ett födelsedagskalas.

Det är ju den tiden på året, det är ju det.
Och jag måste fortsätta orka bara en vecka till
Sen kan jag falla, krocka, smälta bäst fan jag vill.

Jag måstemåstemåste få hjälp med det nununu
Det känns omöjligt, oöverstigligt på egen hand,
Jag måste få svar på alla mina frågor.

Så många jävla måsten, men så litelite tid.
Så många misstag att rätta till, men brist på energi,
Det är knepigt när man tror att nåt är bra och man får fjärilar i magen, också plötsligt vänder det och fjärilarna får klor och klöser sig ut ur bröstet.

                                                       Pour salt into theopen wound
                                                       Is it over yet?

I hope that you dont laugh

Idag har jag städatstädatstädat
Andats damm och smutsigt, geggigt vatten
Det har blivit fint, javisst har det blivit så fint så fint.

Foxxy och jag gick på skogspromenad och gick förbi mannen med hunden
Den fina mannen med den stora hunden
Man måste få drömma, det måste man faktiskt få.

Det tog mig några timmar men tillslut klädde jag på mig fint och målade ansiktet till oigenkännlighet
På stan fikade jag med Kaisa och Linda<3
Kaisa fyller 19 på torsdag så vi firade lite i förväg och kollade på Scott Pilgrim vs The World.

Orden gnager och gnager och jag HATAR honom,
Hatar hela hans äckliga jävla pundarpersonlighet
Jag äcklas över mig själv och hur jag bara satt där och nickade.

Jag förstår inte hur man inte kan ha några gränser
Herregud, gubben är ju för fan nästan 50!
Visst min norska är dålig, men såå dålig är den faktiskt inte.

Jag förstår nog mer än vad han tror,
Och att han kränkte och förolämpade mig, det kan jag leva med,
Men att en sådan ÄCKLIG JÄVLA SNUSKGUBBE säger såna saker, det får mig att vilja spy.

Barndomshemmet är sålt, till nån som HAN!
Min bebis grav ligger på den mark där HAN kommer sätta sina äckliga jävla fötter,
Jag spyrspyrpsyr inombords, jag dördördör av äckel

Jag önskar att jag satt ner foten och vrålat, spottat honom i ansiktet,
Sagt att det fan INTE ÄR OKEJ ATT RAGGA PÅ SMÅFLICKOR!
men skulle han ha lyssnat?

Män är ju män och pojkar är ju pojkar, har alltid varit och kommer alltid att vara
jag borde vänja mig, jag borde ju det
Och egentligen borde jag vara glad, för all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, och det finns inte så många som skulle knulla nån som mig iaf.

Så jag borde prisa Gud, tacka Herren Jesus Kristus för att NÅGON ser mig,
visst borde jag?

                                          He wore a hole in her skin, now all the boys look in
                                          Is there anybody in there?

All along the watchtower

Vi har varit ute på helveteslånga skogspromenader Foxxy och jag
Städat bland damm och smuts och minnen i timmar.
Hon har varit så sprudlande och glad och jag har knappt varit alls.

Idag har jag fört krig mot spegeln
Vi har inte kommit överens och jag har gömt ansiktet i plastpåsar
Den vill inte och jag vill inte och ingen vill

Ikväll ska jag jobba, själv, i mörker och tystnad
Ikväll ska jag sjunka genom jorden och radera bort allt
Ikväll ska jag börja om på nytt i en annan stad med ett annat namn och annan frisyr.

Inte för att det blir bättre för att jag sitter här och skriver om töntiga emo-saker
Nej man måste ju ta itu med problemet själv, man måste liksom det
meniblandärdetsåjävlakukigtsvårtattlyftahuvudetfrånkudden

Det börjar bli mörkt ute igen
Och kylan kommer den med
In genom fönstret och ner i sängen och där stannar den.

Och jag vill fly kung och fosterland
Jag vill bort långtlångt härifrån
jag målar kroppen med blåmärken och hål för att överleva.

                                                          Jag vet hur man överlever
                                                           men jag vet inte hur man lever

Where have all the good men gone?

Helgen har spenderats med finaste Ingrid i Svenstavik<3
Vi har gått på skogspromenader, kollat på film och pratat massamassa
Det känns lätt och ljust, det känns mycketmycket bättre med livet.

Hon är så Ingrid, hon får mig alltid att fokusera på det positiva och se möjligheterna när jag tappat orken.
Och vi har gjort upp planer inför framtiden, vi ska resa någonstans snart, kanske till Paris och dricka vin, kedjeröka och skriva på våra romaner.

Det låter lite klyschigt  men jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.

På bussen hem hann jag tänka mycket på livet, (jaaa jag vet så säger alla som försöker vara djupa)
Jag vet vad jag vill uppnå med mitt liv, jag vet vad jag vill ha och inte ha.
Men jag vet inte hur jag ska ta mig dit.

Jag vet bara att jag vill ha det där gulliga 40-tals huset, den stora starka mannen som kan ge mig möjligheten att vara hemmafru.
Jag vill ha den lilla fjällstugan från Död Snö.

Men mest av allt vill jag just nu ha någon att vakna upp bredvid
För det är något alldeles särskilt att sova och vakna upp bredvid en man.
Det känns tryggt, säkert och underbart.

Det låter lockande, och verkar vackert
Men huruvida jag skulle fungera i ett förhållande vet jag inte
Jag är tveksam till om det verkligen finns en man som skulle orka med mig

Jag behöver en man som klarar av när jag vaknar mitt i natten och vrålar i panik för att jag är rädd för att dö,
Jag behöver en man som inte klandrar, skyller ifrån sig eller söker tröst hos andra om jag kommer hem med nya ärr.
Jag klarar knappt av det själv, hur ska då någon annan göra det?

Det kan vara jävligt påfrestande att leva med någon annans mörker inpå sig,
Men visst har jag blivit bättre, det har jag, men jag har svårtsvårtsvårt för att släppa in någon sådär nära inpå,
Det är skrämmande att låta någon se alla fel och brister som man kämpar med att acceptera själv.

Jag vill vara perfekt för mannen, jag vill aldrig att han ska kunna hitta något att klaga på, eller en anledning till att kanske söka sällskap hos andra kvinnor.
För om det någon gång ar slut, då är det fritt fram för honom att håna och förgöra mig.

Men samtidigt så viskar rösten om att om man aldrig vågar kommer man heller aldrig få något.
Och jag älskar ju hellre och blir sårad än att aldrig älska och aldrig få uppleva känslan och ruset det ger.
Någon gång ska vara den första eller hur?

                                                        She can´t even care enough to fuck
                                                        She is cutting herself just to see if it works

I remember when I lost my mind

Jag vet att du inte kommer läsa det här,
Små meningslösa, ihop kletade nerklottrade smetiga ord,
Som beskriver galenskap bättre än kärlek och liv.

Det är inte sexigt eller åtråvärt.
Och det är inte vackert och fint
Nej, det är fult och förbjudet. det passar sig inte i fina jävla sverige

jagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvetjagvet..ingenting

Och det gnager i hjärtat, bröstet, halsen
Det gör så förbannat jävla äckligt ont
och jag vill inte skrika i kudden mer

Nej jag vill vråla högt, tills lungorna ramlar ut
Jag vill kasta mig av från klippor och höga berg, ner i djupa hav och bottenlösa hål
Jag vill trycka ansiktet mot en platta och höra huden smälta

Ibland vill jag skjuta sönder allt det som är jag
Ingen kan utplåna mig som jag

åh, hållommighållommigHÅLLOMMIG..

När jag inget får veta förrän det är försent
När jag får höra allt dagen efter när allt redan gått åt helvete
Då går jag sönder litelite till..

               

                                                             And I'll find strength in pain
                                                             And I will change my ways
                                                     I'll know my name as it's called again          

HELA JÄVLA PUNGEN I MUN

Idag klev jag och skrutten upp tidigt för att åka till Hackås och byta till vinterdäck.
Sen åkte vi till Svensta och träffade finfina Ingrid<3
Varje dag, timme, minut, sekund med Ingrid sätter en guldkant på tillvaron och gör livet roligare och vackrare.

Dunderpatrullen lyssnade vi på, Ingrid och jag
Hela jävla pungen i mun är nya favoriten<3

Det börjar kännas lättare, bättre med allt.
Jag har sökt jobb, jag har faktiskt gjort det nu.
Dagarna börjar med en skogspromenad med Foxxy<3

Den borttappade identiteten till trots så börjar jag gilla det här livet, MITT liv.
Jag börjar göra planer igen, storslagna, hänförande planer.
Jag vill börja leva mitt liv på riktigt nu.

Jag vill ha det där fina lilla huset, den där trygga, stora starka mannen.
Jag vill göra ett hem till mitt, jag vill älska en man av hela mitt hjärta.
Åh vad jag längtarlängtarlängtar tills alla bitar faller på plats och drömmen blir sann.

Jag har en bit kvar, en lång väg att vandra, men just nu tänker jag springa så snabbt jag kan,
Nu tänker jag bestiga berg och simma över hav för att komma närmare drömmen om ett fint liv.
Jag är redo nu.
     

                                                          I love you Bitch<3

Dead Hearts

Jag tror inte att det är meningen att jag ska henne kvar.
Jag passar nog inte som mamma till henne.
Jag misslyckas gång på gång på gång...
Hon är redan 5 månader och jag har inte lyckats lära henne någonting, hon är fortfarande inte rumsren.

Och det är egentligen bara själviskt av mig att behålla henne bara för att JAG inte kan sova ensam om nätterna.
Hon förtjänar att få vara med någon som kan ge henne hela världen, och lära henne saker, låta henne leva upp till sin fulla potential.
Det kan inte jag göra..

Det här var nog ett misstag från början.
Men jag ville så gärna, ville verkligen, av hela mitt hjärta att det här skulle fungera.
Jag går under utan någon att älska och leva för..

        


                                                 "They moved forward, my heart died
                                                  Now they're all dead hearts to you."

Sorry to be heavy, but heavy is the cost

Det är ju bättre, det är ju faktiskt det..
Stundvis, tidvis..
Men nu är en annan tid, en annan stund och världen faller, sakta men säkert sönder och samman.
Allting landar i ett kaos av damm och skärvor.
Någonstans där på marken ser jag mig själv kravlandes i smutsen.

Jag försöker pussla ihop allting igen, men plåster och silvertejp håller inte världen på plats längre än nån minut.
Jag gömmer mig bland garner och tyger, klistrar upp foton i album och städarstädarstädar maniskt.
Det är tröttsamt och slitsamt att vara uppochner och ut och in på en och samma gång.

Tårarna faller, smäller, dunsar nerför kinderna.
Benen är orakade, håret otvättat, sminket gammalt och huden smutsig och sårad efter år i strid med samma jävla mörker.
Naglarna är långa, ovårdade, äckliga...

Men värst av allt är egentligen kroppen som har förfallit till en deg.
BLEKFETÄCKLIGJÄVLADEG!

Imorgon hoppas jag att utflykten med finaste hjärtat blir av.
Jag längtar efter att få ligga i skogen, titta på himlen, dricka te och bara vara.