I can try to pretend, try to forget

Var hos Herr Doktorn idag för det gick inte längre,
Vi kom fram till att jag ska höja dosen på Prozac,
Också fick jag Atarax mot akut ångest.

Vi pratade länge och jag förklarade allt,
Berättade om självmordsförsöken, självskadebeteendet och bakslagen,
Jag försökte sätta ord på ångesten.

Det känns bra,
Att äntligen ha fått hjälp,
Jag behövde verkligen det här.

Terapin fungerar men jag behöver mediciner utöver det,
en hjälp på traven och en stöttning i rätt riktning,
För det är svårt, jävligt svårt det här.

Skulle på julfest på gamla jobbet,
Tog två Atarax innan för jag höll på att falla sönder,
Två timmar senare somnade jag nästan vid matbordet.

Men nu är jag pigg och ångesten är inte lika jävlig som den brukar,
Jag måste verkligen fixa till det här,
För jag vill inte ha sån här ångest längre.

Jag vill inte vända ut och in på mig själv bara för att jag knullade nån som inte hör av sig fast han sa att han skulle,
Hör han inte av sig så gör han inte det.

Jävligt tråkigt kan jag tycka,
Men det är sånt som händer och jag måste helt enkelt lära mig att acceptera sånt också,
Alla kan ju inte älska mig.

Jag kan tycka att det är lite synd,
Jag kan till och med bli förbannad,
Varför säger och lovar han saker han ändå inte kommer hålla?

Är det så svårt att bara säga "Jag vill bara ha sex"
Eller "Jag vill mer än bara ha sex"
Fatta vad mycket jävla slit och ångest och tid man sparar då?

Om det är raka puckar från början,
Jag skulle klara det tror jag,
Då vet man ju liksom då vad man ger sig in på.

Inte som nu då han verkar så jävla fin coh snäll och omtänksam,
Och sen så fort han fått snopp i puppa så skiter han i att höra av sig,
Och jag ligger och skakar av gråt och ångest.

Jag vill inte göra mig själv till ett jävla offer,
Men jag fattar bara inte varför det blir så?
Jag fattar verkligen inte varför?

Är jag så jävla omöjlig att tycka om och älska mer än bara för natten?
Är jag så jävla ful och äcklig?
Vad har jag gjort som är så fel, jag hånglade inte ens den här gången.

Jag ska mina tabletter och gå och lägga mig,
Hoppas på en bättre morgondag,
Vuxenpsyks telefonjour finns ju alltid..

What Are Words

Jag gjorde det,
Jag knullade honom,
Inte för att jag kände mig tvingad utan för att jag ville det.

Jag litade på honom,
Och jag har inte känt så på väldigt väldigt länge,
Ändå kommer ångesten.

Jag har spenderat kvällen i duschen sittandes i fosterställning och gråtit,
Jag mår illa och blir äcklad av mig själv,
Tycker synd om honom för att han knullade mig.

Väntar på ett sms eller vad som helst.
"Vi hörs sen"
Precis så sa han.

Och jag vill tro att han menar det,
Dom brukar ju säga så, männen,
Men hör man nåt av dom? Nej, inget alls.

Han sa säkert bara så för att vara snäll,
Han fick ju knulla.
Han ångrar sig säkert nu och försöker komma på nåt sätt att ta sig ur det här med värdigheten i behåll.

jag tycker om honom, jag gör ju faktiskt det.
Jag vill inte må dåligt av det här,
Jag vill inte bli förstörd av det här.

Jag vill kunna resa mig som fågel Fenix ur askan och elden,
Som ny och med en erfarenhet rikare,
Ångesten tuggade aldrig på fågel Fenix.

Självklart skulle jag kunna höra av mig,
Men tänk om han blir arg eller äcklad eller sådär kort och irriterad i sina svar?
Jag har varit där förut och jag vill inte ta den risken igen.

Hör han av sig vet jag,
Hör han av sig har jag fått mitt svar,
Och gör han inte det, nej då gör han inte det.

Men hör jag av mig först känns det som att jag pressar honom,
Samtidigt så kanske han inte vill vara den som hör av sig hela tiden,
Kanske vill han också få höra av någon först att, vill du ses igen.

Jag vet inte,
Jag fattar inte sånt här,
Jag går bara sönder.

                                                      "Calling me ugly, stupid, bitch, whore.
                                                       puke and starve  and cut and burn,
                                                     and hope you dont feel like this again"

only the strong survive

jag ger upp,
jag vet hur det låter,
Men jag har inte mått såhär på länge.

Jag tror att ångesten kommer vinna den här gången,
Jag funderar på att åka till akuten och be dom låsa in mig tills faran är över,
Jag behöver hjälp.

Jag klarar inte det här själv,
Jag klarar inte sömnbrist, illamående och konstant andnöd,
Jag klarar inte hjärnan som går på högvarv och vägrar sluta.

Jag måste åka bort ett tag,
Vart spelar ingen roll bara jag kommer bort,
Samtidigt är jag för lat för att orka åka någonstans och börja på nåt nytt.

Det är bara mitt fel den här gången,
Jag tänkte mig inte för och gick över gränsen,
Och nu är det försent att säga förlåt och förklara.

Det sticker som av tusen nålar och knivar i kroppen,
Jag kan inte sluta skaka,
Jag är så ledsen, förlåt mig, kära du förlåt mig.

beware of the cutter

Jag är här igen. Det var länge sedan sist.
Välkommen tillbaka Fröken M.! som vi saknat dig och dina skrik, men äntligen är du tillbaka, säg hur känns det? 

Det känns väl bra eller nåt,
Jag vet inte, jag kunde liksom bara inte sluta när jag väl börjat,
Jag har gått vilse i mörkret igen.


  Jag vill åka hem,
Jag vill slita bort all hud, kött och senor,
Jag vill att han ska kunna se mig för den jag verkligen är.

Inte bara tuttar och ett vänligt ansikte,
Som om jag har en stor röd jävla neonskylt i pannan där det står SEX i blinkande bokstäver,
Jag hatar sex, jag vill få bort den där fucking jävla förbannelsen.

Jag har inte sovit på dagar, mår konstant illa och orkar inte äta,
Kroppen skakar och darrar,
Och jag kan inte.

"I´ve got a bad taste in my mouth"


Jag har saknat dig min kära vän,
Äntligen är jag tillbaka hos dig, och den här gången kommer jag inte gå,
Jag älskar dig, silvriga starka vassa fina underbara du.

the thought of ending it soon

Jag kan inte lita på en man,
Jag kan knappt lita på mig själv,
Det finns några få underbara människor som jag verkligen kan lita på och prata med om allt, som I. min allra bästabästa vän<3

Men jag undrar lite, hur ska jag någonsin kunna älska och lita på någon annan, man,
om jag inte ens kan älska eller lita på mig själv,
Jag vågar inte släppa in någon så nära.

För du vet då ser dom allt det där jag kämpar så hårt för att dölja,
All ångest, besattheter, brister, fulheter,
Allt blottas naket för dom att se och peta i och på, håna.

Jag vet att jag saboterar för mig själv när det kommer till män, pojkar, relationer och sex,
Jag skrattar bort komplimanger och ömhet,
Jag väljer att förinta mig själv med sex med människor jag inte känner och aldrig kommer träffa mer,

Jag gör det för att skada mig själv, för att känna något,
För sex med någon jag tycker om, det finns inte för mig, har inte funnits på väldigt länge,
Det slutade i tårar och ångest, skam och äckel det med, så nu är det ingen skillnad längre.

Sex är alltid lika äckligt och fult,
Spelar ingen roll vem det är med,
Egentligen vill jag inte knulla heller men jag gör det för att man ska, för att slippa undan, eller nåt.

Det är faktiskt nästan värre när man gör det med någon man tycker om,
Allt, förändras då, precis ALLT, man blottar sig så mycket att det är omöjligt att någonsin känna sig påklädd igen,

Jag vet inte vad jag tycker om det,
"I only want you to see my favorite part of me,
And not my ugly side."


Jag vet inte om jag klarar det, faktiskt för att vara riktigt ärlig,
Jag vill kunna det, jag vill verkligen kunna visa mig, perfekt och operfekt för någon men jag tror inte att det går faktiskt.

Det tär för mycket, tar för mycket kraft och ork som jag egentligen inte har,
Jag behöver någon som är stark nog att hålla om mig ändå,
Någon som orkar slåss mot mina monster och demoner.

Någon som för varje nej ger mig tio ja,
Någon som kan se förbi allt det fula och älska mig ändå,
Någon som kan kyssa mig när jag är nyvaken och utan smink

Älska mig i all min fulhet och äckelhet,
älska mig när jag krälar i smutsen och suger och sväljer för att kunna andas rent,
Älska mig då och jag är din för alltid.

Hjärnan går på högvarv,
Jag har sorterat mina piller i fina små högar, fyllt dosetten,
Jag har en utväg, en starkt lysande grön jävla EXIT-skylt.

Vad har du?

kom nu, jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs

Jag minns allt,
Precis ALLT, kommer jag ihåg,
En förbannelse är vad det är.

Jag skakar sönder,
Kunde inte stå emot utan tog fyra doser istället för en,
Prozac, skulle hjälpa mig sa fru doktorn

Hon ljög..


Lyssnar på Du och Jag Döden, Kents bästa album,
Kommer ihåg när den gick på repeat när vi rumlade runt på ett rosa överkast och hånglade sönder,
Jag minns alla andetag, och händer, fingrar som utforskade en tonårsromans.

Det var precis vad det var också,
Ibland kan jag önska att du var min första,
Det skulle kännas finare och bättre på nåt sätt.

Jag älskade ju dig,
Jag vill tro att, hade du varit min första,
Så hade jag inte haft en snedvriden syn på sex.

Då hade jag nog inte känt mig så fruktansvärt smutsig efteråt.
Det spelar ingen roll vem jag knullat med, jag känner så, alltid..
Punkt och slut.

Jag mår illa,
Så illa,
Hela kroppen spänner och knakar.

Det är inte det att jag vill ha dig tillbaka,
Jag känner mig sårbar, låg och ensam,
Jag har en dålig dag bara.

Jag har  förträngt och ignorerat alldeles för mycket på alldeles för kort tid,
Det kommer till ytan nu,
Inte en åt gången utan alla på en och samma jävla gång.

Och jag behöver någon som kan hjälpa mig att simma till land,
Jag drunknar och orkar inte hålla huvudet över ytan själv,
Jag behöver en famn att krypa in i och få höra att allt kommer bli bra.

Tillslut kommer allt att bli bra..

 

                                                      Jag minns allt som naglarna mot glas
                                                            Men du bara skrattar åt mig,
                                                                 förminskar allt till ett skämt.
                                                       Men älskling,
                                                             vi ska alla en gång dö.
                                                         Ja, vi ska alla en gång dö

When I am weak

Om några timmar drar jag till gymmet,
Pallar inte att sitta här längre,
Pallar inte att kvävas av ångesten.

Jag vill skära, hugga och bränna,
Jag vill svälja tabletter och aldrig mera vakna,
Jag vill inte mer.

Jag orkar inte förklara,
Det bara är så,
Förlåt mig kära du men fyfan jag spyr på mig själv.

Jag kan inte sluta gråta,
Det var så länge sen men smutsen sitter kvar,
Och jag måste dit imorgon och det finns ingen här att hålla min hand.

                                                        ......

Go Alone

Om jag fick bestämma skulle jag inte kliva upp på morgonen,
Om jag kunde skulle jag släppa allt ansvar, om jag kunde skulle jag sluta på jobbet,
Om jag fick bestämma skulle jag gå under.

Jag känner mig utmattad mest hela tiden,
När jag väl hittar orken räcker den precis till att gå ut på helveteslånga promenader i skogen med Foxxyfjanten,
Vi går dit ingen annan människa hittar.

Vi går dit vi får vara ifred,
För jag klarar inte av andra människor riktigt,
Dom stirrar och skrattar och hånar och glor med fulla ögon.

Det är så skönt att sova,
"Sleeping my day away"
Men jag vet att det är livet jag sover bort.

Jag älskar ju livet!
Jag orkar bara inte med det just nu
Jag orkar liksom inte med nånting..

Spenderade en underbar helg med ingrid i Härnösand,
Orken fanns där då, mestadels iaf,
Jag får mer ork och energi av att vara med ingrid.

Jag kan se på livet med andra ögon,
Men sen när jag kommer hem så liksom rinner allt det ur mig,
Och jag vet inte riktigt hur jag ska få det tillbaka, orken, energin.

Jag har ett viktigt beslut att fatta,
Och jag måste fatta det snabbt.

Jag måste erkänna att, kliniken den lockar allt mer och mer

                                                       I take a look at the day turns & stay in bed
                                                             Open my eyes when the day have died
                                                                      I turned the world and I slept allright

I´ll fuck it up so it´ll never beat again

Jag trodde att det blivit bättre,
Att jag skulle kunna låtsas som att det aldrig hänt,
Men känslan ekar och gnager och ångesten lockar och ropar.

Det har varit vi i så många år,
Jag älskar dig,
Min bästa vän i hela världen.

Ja jag vet, men du är ju det,
Tänk allt vi varit med om,
Gotland bara vi när jag precis fixat körkortet, fjällvandringar, skogspromenader,
Och allt vi pratat om, alla timmar vi druckit te och bara varit.

Det känns som att du inte längre vill ha det så,
Som att jag är överflödig,
Ja förlåt men det känns som att du inte längre vill ha mig kvar som vän.

Och det är mitt fel, den här gången är det faktiskt det.
Jag blir för intensiv och kväver,
Men jag har försökt, jag har faktiskt det att inte låta mina dåliga dagar ta över.

Jag har försökt att inte vara till besvär,
Jag är så jävla rädd bara,
Jag vet inte hur det blev såhär och jag vet inte vad jag ska göra.

Förlåt, men jag behöver en klapp på kinden,
Jag behöver bara en liten kram, eller en smäll på käften,
Vad än du kan undvara.

jag vet inte vad jag ska ta mig till längre..


                  förlåt mig kära du, förlåt mig för allt

                                                     

                                 Cause I´m more scarred, more scarred then my wrists is.
                                           I´ve been trying too long with too dull of a knife.
                                      But tonight I made sure I sharpened it twice,
                                              A stomach full of pills didn´t work again.
                                                       Like a bird so high,
                                                    Oh I might just try"

All you did was save my life

Började dagen med att gråta i duschen,
Ibland behövs det också och det var ett tag sen jag grät på riktigt,
Gick upp på vinden och hittade massa gamla skivor sen tonåren.

Skrutten och jag har städat och legat i soffan och lyssnat på allt från Rise Against, Alkaline Trio till Goo Goo Dolls och Bayside.
Ibland är det skönt att minnas allt som hänt och vad det har gjort med mig.

Ibland blir jag starkare av det,
Kniven fick stanna på vinden,
Jag vill inte idag.

Nu ljög jag, förlåt,
Självklart vill jag,
Men jag kan inte, får inte.

Det är kallt och jag har ingen att leka med,
Eller sitta på balkongen och dricka te och prata med,
Det gör ju lite ont.

Samtidigt som jag vet att det säkert finns nån som vill göra det med mig,
Jag måste bara orka hitta denna nån,
Måste bara orka skratta litegrann.

Skrutten var duktig på hundkursen igår,
Och det värmde mitt hjärta,
Hon var så glad och skuttig och snäll och duktig.

Sen gick vi till Glenn och Victoria för att rensa kantareller,
Glenn blev kär i skrutten,
Dom är så fina Glenn och Victoria.

Och jag är så glad att dom finns i mitt liv,
det är bara det att det finns saker jag behöver prata om som jag inte kan prata med dom om.
Men det kommer väl det också..antagligen, förhoppningsvis..

Jag mår bara lite illa,
Känner mig lite svag och misslyckad,
Det brukar bli så när jag läser tjockisens blogg.

Hon babblar på om hur fucking jävla duktig hon är och alla killar som vill ha henne och alla projekt hon har på gång och bla bla bla!

Man ska inte missunna folk lycka, jag vet, men seriöst,
Hon förtjänar det inte..
Nej inte alls...

 Kalla mig bitter,
Du har ingen aning om vad jag varit med om,
Vad jag har tvingats gå igenom för att finnas här idag.

Kampen är inte över än,
Efter 15 år är kampen ännu inte över,
Mina vapen börjar bli gamla och rostiga.

Jag har inget grannland som hjälper mig eller skickar vapen och soldater,
Nej jag står ensam kvar på trasiga knän,
Suger och sväljer och förintar mig själv så ingen annan ska hinna före.

                                                             I remember feeling low,
                                                             I remember losing hope,
                                                             I remember all the feelings and the day they stopped

I was a heavy heart to carry

Det går ett tag,
Det går bra en stund,
Jag behöver inte kolla upp dig på facebook varje jävla dag.

Jag kan leva mitt liv i stillhet och ensamhet,
Jag gör det, jag lever,
Jo faktiskt, nästan, typ, eller kanske liksom.

Två veckor gav jag mig själv att fixa livet på,
Två veckor då jag kan sovasovasova,
Två veckor sen är det nog, sen får det bära eller brista.

Jag trivs med att vara ensam, ibland.
Jag kan glida runt hemma i sunkiga kläder,
Jag behöver inte kompromissa om vilken film man ska hyra eller blablabal.

Nej jag bara gör det jag vill,
Fast jag saknar det, självklart, att få kunna glädja någon annan med små små ord,
Att få en klapp på huvudet och någon som viskar "det kommer bli bra, älskling, det kommer bli bra"

Jag och skrutten har börjat gå på långa skogspromenader,
Hon får springa lös och jag kommer stapplandes efter,
Jag är utmattad igen, jag erkänner det min vän,

Att jag klarar fan inte en sån vinter till,
Nej jag klarar det inte om jag faller dit igen,
Kroppen har sagt ifrån på skarpen nu.

Testerna kom på posten idag,
Måste göra det imorgon, det var tydligen bäst att göra det på morgonen,
Hoppashoppashoppas på negativt.

Jag har tappat hoppet om att finna mannen med stort M,
För det finns bara ett visst antal bra män kvar därute och jag tror att mitt skepp seglat,
Lets face it, det krävs en riktigt fucking jävla MAN för att palla mig när jag är på botten.

Inte för att jag hade planerat att stanna här nere föralltid,
Men när ångesten kryper fram och våldtar igen och igen och igen,
Och jag tillslut ger upp och gör som den säger,

Då krävs det att han, mannen, orkar ställa sig upp och ryta ifrån,
Skrika NEJ NEJ NEJ! nu får det fan vara nog och sparka ångesten i röven och slänga ut den,
Jag behöver någon som kan slåss på min sida, för mig, nån gång ibland.

Det är mycket begärt jag vet det, tro mig jag vet,
Men jag betalar tillbaka med mitt liv,
Jag ger allt jag har att ge och älskar så hjärtat nästan dör av kärleksöverdos.

                                                              I was a heavy heart to carry
                                                          My beloved was weighed down
                                                           My arms around his neck
                                                          And is it worth the wait
                                                       All this killing time?
                                                        Are you strong enough to stand
                                                    Protecting both your heart and mine?

                                                           Who is the betrayer?
                                                    Who's the killer in the crowd?

                                                   I was a heavy heart to carry
                                                    But he never let me down
                                                  When he had me in his arms
                                             My feet never touched the ground
                                             I'm so heavy, heavy in your arms.

Half a life

när jag tappade greppet och föll,
dök en vän och hjälpande hand upp från ett oväntat håll,
Jag är tacksam, fruktansvärt tacksam, för jag är rädd att jag inte hade klarat mig genom natten utan sällskap.

Ångesten kröp fram igen framåt småtimmarna,
Den slog till med full kraft och jag gjorde det enda som kändes rätt,
Jag gick till förrådet med medicin och svalde ett par kartor.

Sen somnade jag, stenhårt,
Sov som en stock i två timmar då jag vaknade och ragglade iväg till toaletten.
Upp kom piller och hela faderullan.

Jag skakade och grät, skrek och krampade,
Två timmar senare tänkte jag att nu är det nog bra,
Jovisst så låg jag där med huvudet i toalettstolen igen.

Har inte sovit sen dess,
Men jag är inte trött,
Jag känner mig pigg och alert.

Kroppen skakar och darrar fortfarande,
Jag kan inte gå och knappt skriva och jag fryser,
Men ändå, för första gången på länge känner jag mig utvilad.

Jag måste tacka min vän för igår,
Jag trodde aldrig att det skulle bli bättre, nej just då var jag beredd att ge upp allt,
Men han kom dit och pratade om andra bra saker, och tillslut orkade jag resa mig upp igen.

                                              You shouldn't have to fight alone
                                            (you shouldn't have to fight at all)
                                             It's nobody's battle but your own

Sorry to be heavy, but heavy is the cost

FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK!
Det går inte längre, nej det gör bara inte det.
Förödmjukelsen är total..

Kul för henne, jovisst är det det att hon äntligen blivit snygg,
Mindre kul för mig som bara blir fulare och fulare,
Jag mår så illa, jag är rädd.

Det spelar ingen fucking jävla roll att jag inte skadar mig längre,
För ingen ser ingen bryr sig, ingen vill veta av,
För tjockisar är äckliga och patetiska.

Jag vet, för jag tycker så jag med!
Jag föraktar tjocka människor,
Och hejsanhoppsan, jag är en av dom nu.

"I gained 40 pounds because of you"
Jag förstår inte, jag vill inte veta,
Det gör bara så förbannat snuskigt jävla ont.

Jag klarar inte av att tänka på det,
Och det är fan inte rättvist!!
VAD HAR HON NÅGONSIN GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DET?!

Nejmen åh förlåt mig kära du,
Vad har jag gjort?
Herregud vad fan har jag gjort!

Jag vet att om jag tar dom nu, som jag sparat,
Då finns det ingen återvändo,
Jag bara undrar, är det värt det?

Jag sover inte längre,
Det går inte, jag är bara rädd,
Jag behöver gömma mig i någon,

Men någon finns inte,
Inte för mig iaf.
Surt kan man tycka men sånt är livet..

Bara skit från början till slut.
It´s true, no one can ever hate me as well as I do..

Jag måste spy jag måste spy jag måste spy jag måste bort

All the scars you celebrated

Jag går sönder,
det krasar när jag går, faller delar av mig,
Lungorna kämpar och kämpar för att få tag i luften.

Jag borde ringa till doktorn,
Söka utbildningar och jobb,
Bostad.

Men det går inte,
Det är någonting som säger stopp,
Jag kämpar inte längre emot.

Jag reser mig upp, sätter mig ner,
Upprepar samma sak om och om igen,
Städar maniskt och med rengöringsmedlen frätande i hals och näsa.

Tårarna rinner och jag saknar kniven som ligger två våningar ovanför mig,
Jag vill ha den, jag behöver den,
Men det går inte..

Ångesten förtär mig,
Som cancer gnager och slukar den mig glupskt,
Jag tror inte jag vinner den här gången..

Jag behöver en vad fan som helst,
Bara nånting som säger att det blir bättre, att det kommer sluta göra ont,
Jag är så trött, så fruktansvärt jävla trött..min vän..

dödsångesten sliter i mig om nätterna och jag sover dåligt,
Somnar på jobbet och låser in mig på toa för att gråta mot kaklet,
Jag kan inte fortsätta ljuga längre.

Jag väntar bara på dagen jag faller ihop och blir ilad till kliniken med dropp och slangar,
Väntar på den dagen då någon mycket försiktigt pusslar ihop mig igen,
Jag går snart i tusen bitar små..

Wonder Woman

Trodde att dagen skulle bli bra,
Den började bra med en 7 km springtur i skogen i regnet så tidigt på morgonen att det fortfarande är disigt ute,
Det tyckte vi om, det var balsam för själen det minsann.

Sen kom jobbet,
Då slog ångesten klorna i mig och släppte fan inte!
Jag gick och låste in mig på toan och grät ett tag.

Övervägde att dricka handsprit bara för att se om det kunde dämpa smärtan lite,
Å vad han ropade på mig då, dansade naken framför mig och lockade mig precis som Näcken,
Mr.Självskadebeteende is back in town!

Åh om jag var frestad att följa?
Vad fan tror du!
Det hade varit så lätt att följa honom med för en kväll av iskallt stål och den sensuella och trygga doften av järn.

Men icke har jag kämpat mig hit för att släppa taget och följa honom tillbaka dit ner i mörkret,
Nej den kuken har jag haft för många gånger, för länge,
Jag tänker inte ta honom tillbaka.

Ändå vet jag att han är den enda som alltidalltidalltid! finns kvar hos mig,
När alla andra går för att det är jobbigt när jag mår dåligt och bla bla bla,
Då stannar han och stryker mig ömt över pannan och viskar att det snart är över.

Han stannar hos mig när jag behöver något och någon som mest,
När alla andra försvunnit så står han kvar,
När jag vill älska livet så gör han det så förbannat svårt.

Men det är mitt fel, skulden kan inte läggas på någon annan,
Det är jag som tillåter mig själv att falla samman så totalt framför vännerna,
Det är jag som jagar bort dom och inte ger dom något annat val än att dra.

Jag vill ju berätta för Ingrid om den där kvällen,
Jag vill berätta vad som hände och vad det gjort med mig,
Men jag kan inte, jag skäms något så fruktansvärt.

Jag äcklas av mig själv och känner mig utnyttjad,
Fastän det var jag och ingen annan som tillät dom att röra vid mig,
Det var jag som gav dom all kontroll och sen var det försent..

Det är alltid försent på något underligt vis.
Jag får aldrig min oskuld tillbaka..

Bara håll om mig en liten stund,
Om du låter mig gråta mot din axel en minut eller två,
Då ger jag dig allt jag har.

Gör du detta för mig bara en enda gång,
Då gör jag vadsomhelst för dig,
Vad du än ber mig om, gör jag.

Bara du viskar att allt kommer bli bra,
Att jag kommer överleva ångesten,
Att jag är stark.

                                                       I can't be your superman

Scars

Jag har jobbat på,
Jag har låtit dom tro att allt är tipp topp,
Jag låtsas så bra jag.

Hittade korten på skattkatten,
Jag förstår inte, men på något sätt känns det som att hjärtat raderat henne för att inte gå under,
Det är mycket jag har sopat under mattan det här senaste året.

Det är så mycket som ligger och gnager under allt kött, fläsk, hud.
Det känns som när man står på en sandhög i havet och vågorna sköljer bort sanden, lite i taget,
Varje våg växer sig starkare och sliter med sig lite mer sand.

Vattnet når mig till bröstet,
Snart är jag täckt och begravd av det djupa blå, det stora blå, det mörka stora kalla havet.
Jag har glömt hur man simmar.

"Var inte så snabb med att lita på folk, inte innan du vet hur dom är, du kommer bara bli sårad om du ger för mycket av dig själv"
Jo, men jag vill inte ångra, jag blir sån, så fruktansvärt intensiv och blåögd när jag träffar nya människor.

Jag pratar om allt, snabbt och länge,
Jag river ner alla murar omkring mig och blottar mig, helt och mitt allra innersta,
Så det är ju egentligen mitt eget fel om jag blir sviken i slutet.

För dom har ju inte bett mig att öppna upp mig så,
Nej inte har dom sagt något som ens kan missuppfattas på det viset,
Det är jag och bara jag som fått för mig att det är så det kan vara.

Ändå kan jag inte sluta gråta när jag står kvar med hjärtat söndertrasat i handen,
Åh, älskling, jag har förlorat många vänner pga för mycket för snabbt,
Jag blir nästan hög på livet och glädjen när jag träffar någon ny, så jag är rädd att jag kväver gnistan med mig.

"Distans, du måste lära dig att hålla distans"
Jag vet inte vad det är,
Antingen så finns jag där eller så inte.

Jag kan inte mittemellan eller lagom,
Jag kan allt eller inget,
Svart eller vitt, nu eller aldrig, du eller jag, livet eller döden.

but I give myself three days to feel better
or else i swear I'll drive right off a fucking cliff
'cause if I can't learn to make myself feel better
how can I expect anyone else to give a shit?
and say, and lie to me, and say, and lie to me, and say
it's going to be alright 

In letting go I am so proud of what I´ve done

Jag börjar skrämma mig själv på riktigt,
För läkaren sa ju det sist, att det sitter i mitt huvud, det är bara psykiskt och ångest,
Jag kan andas och det är bra, men hjärnan lurar mig och får kroppen att inta försvarsposition.

Finaste, underbaraste Foxxy och jag klev upp tidigt igår och sprang tills lungorna inte orkade mer,
Vi gjorde saker hela dagen, jag gjorde saker för henne,
När kvällen kom med mörkret och månen då orkade inte jag mer.

Jag somnade som under narkos,
Sov tills klockan var 12 och pappa kom hem,
Hem, jag måste hitta ett sånt nu.

Jag måste skaffa jobb och utbildning, ett hem och rutiner.
Jag måste börja sätta samman mitt liv och fixa det här.
Jag känner mig bara så trött hela tiden.

Ibland sover jag hur mycket som helst,
Ibland inget alls,
Min kropp börjar göra uppror.

Allt det jag gör nu kommer jag få betala för när jag blir gammal,
Jag som inte vill dö, som fruktar det mer än något annat, jag gör så mycket som för mig närmre döden för varje steg och andetag.

Jag älskar ju livet!
Det är bara det att jag inte riktigt vet hur man gör med det, hur man gör för att klara av det,
Man behöver inte skära sig för att skada sig själv...

En tjej hon skrev så bra om det där,
Att hon inte knullade 10 killar i veckan, nej inte ens på ett år, men ändå knullade mer än de flesta,
Att när hon var i ett förhållande är hon trogen, always.

Jag skär mig inte längre, jag bränner inte, slår inte,
Jag knullar.
Jag ger all makt, kontroll till någon annan.

Det är ju liksom bara det att en man är ju en man,
Och har han fått den makten och kontrollen, då släpper han inte taget,
Man säger inte nej till en man, herregud nej!

Man gör som han vill, tackar och bockar, nickar, suger, sväljer,
Ja allt det gör man för att slippa vara den som kör för en gångs skull,
Allt det för att slippa känna, för att få lite bekräftelse.

Hur det känns efteråt?
Hur tror du?
Även fast jag själv och medvetet gett honom kontrollen så ångrar jag det,

Skulden, skammen, det lägger sig på mig,
Trycker ner mitt ansikte i skiten och tvingar mig att kräla och be om nåd,
Det går inte längre.

Jag kan inte hålla på såhär längre.
Jag kan inte skada mig själv på det här sättet längre,
För när jag hittar någon som faktiskt VILL och KAN älska mig.

Ja då vill jag kunna älska mig själv också för att kunna älska honom och ge honom allt det som är jag,
Det bra och det dåliga, det vackra och det fula, det gamla och det nya, allt.
Jag är så trött på sex och kärlek.

Varför ska det alltid handla om kuk i fitta?
Eller hjärtan som går i kras för att någon knullar en annan eller inte räcker till?
Varför utsätter vi oss för det gång på gång?

Jag vill inte ångra mitt liv när jag står där framför döden,
Men jag vill heller inte leva ett liv fullt med sådan smärta att jag inte kan kliva upp på morgonen,
I slutet handlar allt ändå om ömsesidig respekt och kärlek.

Vart den finns, ja det undrar jag med
Men tills jag hittar den ska jag leva ett drägligt liv,
Ingen vill knulla en hora.

Ingen vill kyssa en slampa som sugit mer kukar än det finns människor i den här jävla stan.
Man måste vara ren och oskuldsfull,
Fin och söt och liten och skör.

                                                        please forgive me
                                                              for not being pretty
                                                                   or sexy
                                                       but god never blessed me
                                                           here's what you'll find
                                                  next time you undress me...

                                                      

                                                                   naked and disfigured
                                                                          and then he came
                                                                    now sister's not a virgin anymore
                                                                                  her sex is violent...

I would say that I´m doin just fine

Det ekar så tyst,
Hjärnan går på högvarv,
Jag har varit här förut.

Jag vill göra något för att glömma allt som gör ont och tär,
Jag vill bli så full att jag inte kommer ihåg mitt namn eller adress,
Jag vill till ett annat ställe.

"Gör saker för dig"
Jag gjorde ju det, igår, åkte till ön och gick runt runt runt,
Det var så fruktansvärt vackert där att jag kände, ska man dö så kan man dö här.

Men ångesten gnagde,
Det var som att något tomgångskörde inuti mig,
Något som inte ville stanna.

Alla jobbar eller så ska dom flytta eller så ska dom ha en mysiiig hemmakväll med sin herr eller fru,
Och här sitter jag och sitter av tiden tills helgen är slut och jobbet börjar igen,
Jag är ju iaf inte ensam på jobbet.

Jag älskar henne mer än livet själv och kan inte leva utan henne,
Men jag börjar tvivla på det alltmer,
Och det dödar mig att det är såhär.

Det våldtar mig att jag inte klarar av det,
Jag vill ju så mycket och jag älskar som en galning,
Men jag tror inte att det räcker den här gången.

För hon känner att jag inte har orken kvar,
Hon ser på mig att jag inte klarar av vardagen,
Och då kryper hon ihop i mitt knä och bara ligger där, tyst och snäll och ledsen.

Det är mitt fel att hon mår dåligt,
Det är jag som förstört henne,
Men jag kan inte ge upp henne.

Jag kan inte förlora henne.

Men jag vet inte om jag har det som krävs för att ge henne allt det hon behöver och vill ha..

Jag mår illa, det står mig upp i halsen.
Jag borde städa, diska,handla och färga håret, tvätta.
Men allt jag gör är att ligga kvar i sängen med kläderna på och stirra upp i taket.

                                                       It hurts to see you struggle

You so funny man

Var hos terapeuten idag.
Jag måste lära mig att sätta mig före allt annat,
Jag är 20 år och redan utbränd, sönderstressad och deprimerad.

Jag sa att jag känner mig så fucking jävla misslyckad när det gäller Foxxy,
Jag känner mig otillräcklig och dålig som mår dåligt så ofta,
Jag känner mig så jävla dum som inte har mer tid åt henne nu.

Jag har levt på i sådan fart att jag glömt bort mig själv,
Sagt sen sen, aldrig nu,
Jag hinner vila i helgen men det blir aldrig så.

Stressen äter på mig som Pacman,
Ångesten vrålar och slår och jag orkar inte längre stå,
Jag lägger mig och tar sparkar och slag.

Jag mår så illa när jag tänker tillbaka,
Hur kunde jag göra så, mot mig själv?
Va! hur fan kunde jag knulla så bara för att mitt nej inte hördes?

Vad är det för fel på mig?
Varför utsätter jag mig själv för sånt?
Varför varför varför?

Så många frågor,
Så få jävla svar,
Jag kan inte bryta ihop nu.

Nej, bit ihop och skratta, le högre bredare vitare gladare
SKRATTA DÅ FÖR I HELVETE!
Det går inte att sluta orka nu.

Livet har bara börjat och jag är utmattad,
Vem ringer man när man inte orkar mer?
Vem ringer man när man behöver någon som håller ens huvud ovanför ytan en stund?

Ingen.
Alltså jag har ingen att ringa och även om jag hade det så skulle jag aldrig, aldrig..
Man utsätter inte vänner för det, nej det gör man bara inte.

"But you´re neither friend nor foe,
I just cant seem to let you go"
Jag har kniven i en låda på vinden.

Jag vet vart den är,
Jag vet att jag kan hämta den när jag vill,
Jag vet.

Men jag vill inte dit,
Nej inte nu längre,
För det gör inte skiten bättre eller lättare att uthärda.

Jag är frestad,
Ja självklart,
Men jag ger inte upp så lätt.

Inte längre.

Det börjar bli lättare att andas,
Litelite släpper den taget för nu, ångesten,
Kanske behöver den inte mig på ett tag.

Men jag undrar när jag behöver den igen?

And give myself to anyone who wants to take me home

Det har regnat och åskat,
Det passar dagen,
Det känns tungt och grått inuti någonstans.

Det glädjer mig att Ingrid och Andreas ska flytta och plugga,
Jag blir lycklig när jag tänker på Kaisa och Linda som flyttat till Umeå och hittat drömutbildningen,
Ja, när jag får äta middag hos Victoria och Glenn blir jag varm i hjärtat av att se dom.

Det sticker bara till lite ibland, när jag inser att jag inte har gjort ett skit av mitt liv,
Nej jag sitter kvar här, tjock och ful ,en hora som knullar för att glömma och få känna lite närhet,
Jag har fastnat här och vågar inte längre gå utanför lägenheten.

Tänk om dom vet vart jag bor,männen?
Tänk om dom följer efter?
Jag springer med blodsmak i halsen till porten och fumlar med nycklar och lås, springer springer springer men kommer ingenstans.

Jag har bara mig själv att skylla,
Och det är det som gör så ont,
Att jag gör såhär mot mig själv gång på gång.

Jag skär mig inte längre, jag bränner inte, slår eller biter,
Men jag super, slåss, knullar,
Jag kör bil alldeles för fort i mörkret och undrar ibland om jag vågar släppa ratten och bara flyga ner i sjön, ner för berget, in i trädet.

Jag sitter ute i sjön om natten i timmar och bara stirrar,
Det trängs i mig alltihop, livet, ångesten, depressionen, tankarna, känslorna,
Fastän jag är så stor kan jag inte rymma allt det.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen när det blir för mycket,
Jag kan tänka att om livet ska vara såhär, så vet jag inte längre,
Det tär på mig är jag rädd, det sliter och växer, förökar sig något fruktansvärt.

Jag vill ta mig härifrån,
Jag måste orka simma ända in till land utan att sjunka,
Men orken är borta.

Jag vill träna så ofta jag kan men kroppen lyder inte och vill inte kliva upp på morgonen,
Jag släpar oss till jobbet för att låta den falla ihop i stolen,
Jag sliter och skriker åt den att inte somna där, att jobba på, att KÄMPA!

Jag klarar inte av depressionen längre,
den tynger ner mig, trycker mitt huvud under ytan, kväver mig,
Jag är trött på att hångla med Herr Depression och knulla Mr Ångest.

Jag behöver få ta en paus och vara ensam,
Men hur lämnar man något som varit en del av en så länge?
Vågar jag gå ensam och aldrig se mig om?

För det är allt eller inget nu,
Nu eller aldrig,
Framåt eller bakåt.

Går jag nu kommer jag aldrig ta dom tillbaka i mitt liv,
Lämnar jag dom nu kommer jag aldrig mer dela säng med någon,
Smyger jag ut nu kan jag börja leva på riktigt.

Jag tror jag tar en åktur,
Det rensar alltid tankarna,
Att köra, trycka ner kopplingen, växla, gasa, fokusera.

Jag måste få åka så långt jag kan ikväll,
Jag måste få ett försprång,
Jag måste få åka, älskade älskade ni.

                                                       It makes her sick,
                                                       It makes her throw up.
                                                       "I bet, with every inch of his manhood"

Why do good girls like bad guys?

Jag  borde nog ta medicinen som doktorn ordinerat,
Men jag mår ju så jävla bra ändå,
Trodde jag och gick dit, sa ja fast jag menade nej.

Kom hem med en klump i magen och ångest i halsen,
Skrubbade och tvättade kropp, hud, kött, kläder,
Jag spyr på mig själv.

Kom hem från jobbet,
Skakade, kallsvettades, kippade efter andan,
Denna förbannade fucking jävla ångesten som vägrar försvinna!

Det blir så mycket och jag vet inte vart jag ska ta vägen,
Jag skäms, men ibland undrar jag hur det skulle vara att vara inlåst på en klinik,

Där får man vara galen, släppa all kontroll och vråla tills lungorna krampar och läpparna blivit blå,
Där på kliniken finns män och kvinnor i vit uniform som tar hand om mig och smeker min febersvettiga panna,
Där finns det ingen som ser, hör eller dömer när man inte orkar andas ens för sig själv.

Men man måste kämpa för sin överlevnad, inte vara ett offer,
Åh nej inte vill jag vara ett offer heller,
Jag är ju en flicka som är stark..

Speciellt när jag står på balkongen och undrar hur det skulle kännas att flyga inatt,
Eller när jag knullar svettiga gamla män och kukar,
När jag förstör för alla runtom mig och sen kommer hem och gråter över min egen spillra.

Om pappa visste, skulle han aldrig låta mig gå ut ensam igen,
Om pappa visste skulle han få mig tvångsinlagd,
Om pappa visste skulle han gå sönder och gråta precis som den dagen han såg mig på sjukhuset med blodet rinnandes nerför armarna och stygn och bandage.

Finaste lilla pappa som skulle ge mig hela världen om han kunde,
Förlåt mig för allt jag gjort,
Förlåt mig för det jag kommer göra i framtiden.

Hon har blivit smal och vacker och fin och söt,
Man ska inte jämföra sig, men hon har ju faktiskt, förlåt mig, varit fulare än mig så jag har aldrig känt mig sämre,
Förän nu

Kul för henne, verkligen..
Kanske att jag är fulare och tjockare,
Men jag har andra saker hon inte har.

Det börjar vända,
Det går inte fort och jag spenderar mer dagar med mörkret än ljuset,
Men jag vet att jag kan klara det den här gången.

Det finns inte något annat sätt nu,
Jag kan inte falla och försvinna i mörkret,
Jag måste ta mig härifrån.

Det är nu eller aldrig.
Jag är så fruktansvärt jävla trött på att må såhär,
Jag vill inte längre slåss mot demoner och ångest, kukar och knivar.

Nej jag vill börja leva det liv jag förtjänar,
Jag kan göra så mycket, jag är en alldeles fantastisk person om man bara lär känna mig,
Jag ska fixa det den här gången.

Jag förtjänar det.
För att leva såhär, det är inget liv.
Jag har spenderat så många år med att försöka överleva att jag glömt bort hur man lever.

"After she tried to kill herself the first time, Dolores told me she... 
she had an insect living inside her brain. She could feel it clicking across her skull, just... 
pulling the wires, just for fun. 
She told me that. She told me that but I didn't listen. I loved her so much"

Just a little late, you found me

Jag skickade smset, kände att jag behövde det,
Det har gått ett och ett halvt dygn,
Fortfarande inget svar.

Vilket får mig att misstänka allt mer,
Att det är sant det som hon sa min terapeut,
Han använde mig bara som ett redskap för att visa sin tjej vad hon förlorat.

För, om han inte är med henne nu,
Varför svarar han då inte?
Visst han kanske mår dåligt men, man kan väl ändå svara?

Kanske ljög han för mig,
kanske tyckte han att det var enklare att hitta på nåt sånt än att säga sanningen,
Jag vill inte tro på det, men känslan av att det är så börjar krypa sig på.

Jag borde ha vant mig,
Det blir alltid såhär,
Det är aldrig meningen att jag ska få behålla en vän.

Som jag har saknat honom och vår vänskap!
Som jag har längtat efter att få prata med någon som varit med från början,
Som jag väntat på att få förklara och be om ursäkt för allt jag gjort mot honom förut.

Jag har väntat på en ny start, en ny början..

jag kan inte mer.
Jag är värdelös och orkar inte,
Det känns tomt och äckligt.

Förbannat ont och brännande,
fult och snuskigt och jävligt,
Jag vill inte


you found me

I wont feel like this shit

Känner mig som en hycklare,
Som en fet och högblank bankdirektör från överklassen,
Egoistisk, svinig och patetisk.

För det är inte jag som fått det svaret,
Det är inte jag som plötsligt står utan en hjärtevän,
Nej det är inte jag som har blivit av med allt.

Jag kan inte föreställa mig hur det känns för honom,
Jag kan knappt börja förstå hur det är,
Jag hoppas bara att det ordnar sig och blir bra.

Jag förlorade min vän igen,
Jag förstod aldrig att det kunde bli såhär, igen,
Ändå är allt så jävla annorlunda.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen,
Har kört i timmar,
Stannat i skogen och på ön och vandrat från soluppgång till solnedgång.

Jag har legat på paradisdelen av Andersön och bara varit,
Har försökt att inte tänka så mycket,
Utan bara lära mig att det är såhär det blir tillslut.

Om farvälet och okontakten är föralltid och evig,
Det vet jag inte,
Jag hoppashoppas inte att så är fallet.

För jag vill ha min vän tillbaka,
Jag vill vara den starka den här gången,
Jag vill hjälpa honom såsom han hjälpt mig förr.

Jag undrar om han förstår det?
Att jag bara vill hans bästa?
Undrar hur han egentligen mår.

Vad är det han inte vill säga?
Vad är det han är så rädd för?
Varför väljer han att stänga av?

Jag känner igen mig lite,
När jag inte orkar livet,
Då bryter jag kontakten med familj och vänner ett tag.

Det är enklare och bättre att må dåligt i ensamhet,
Då får man ut allt och man lär sig stå på egna ben igen,
Man lär sig att det är man själv som kommer före allt och alla andra.

Jag hoppas du läser det här någon gång,
Och hör av dig när du orkar igen,
För, jag saknar dig, min vän.

Och jag tror att vi skulle vara bra för varandra den här gången.
Jag blir inte sårad längre och skulle aldrig såra dig,
Så, du vet vart jag finns om du någonsin hittar mig i ditt huvud igen.

Jag skulle be för dig varje kväll och morgon om vore jag religiös,
Istället skickar jag helande, positiva tankar till dig och hoppas det hjälper.

Du förtjänar hela världen och kommer göra en underbar flicka väldigt lycklig en dag.

More like the "meet ya take you home and fuck you twice guy"

Jag vill inte ångra det,
Jag vill inte få ångest av det,
Jag ville aldrig att det skulle bli såhär.

Jag förstår att han vill vara ifred och slippa,
Jag förstår om han inte orkar
Tro mig, jag förstår.

Ändå gör det ont inuti och ugglan är här igen och krafsar,
Jag vill inte förlora en vän igen,
Jag klarar inte av att förlora en vän igen.

Jag ska till psykologen på onsdag,
Bra för jag litar inte på mig själv längre,
Jag har hamnat på ett nytt ställe här i landet Depression med huvudstaden Ångest.

Allt står mig upp i halsen,
Jag äter inte längre om jag kan undvika,
Jag orkar inte tugga, svälja.

Bort härifrån har jag alltid varit påväg,
Men nu börjar det bli mer akut,
Jag orkar inte livet här längre.

Jag känner mig ensam här.
Jag trodde jag hade en vän som skulle finnas här,
Men nej.

Jag isolerar mig alltmer,
Från familj och vänner,
Mest familjen.

Jag hoppas att han hör av sig när han mår bättre och orkar med livet igen,
Jag hoppas att vi kan återuppta vår vänskap då,
Jag värdesätter den högt och önskar inget hellre än att vi en dag kan bli vänner igen.

Men hans välmående och lycka går före allt,
Jag är orolig bara, att det här ska knäcka honom,
Han är stark, otroligt stark är han.

Men det här, det får mig att undra om han verkligen kommer mäkta med,
Eller om han kommer duka under i kampen,
Jag hoppas att han tar sig ur det här.

För han förtjänar hela världen,
Han förtjänar all lycka i världen,
Han förtjänar allt.

Nu ska jag åka och självmedicinera,
Lägga mig i skogen någonstans och sova,
Dränka mina sorger i vårskrik.

När vattnet når mig till midjan och omsluter mig,
Då slutar kylan att paralysera mig,
Då blir jag varm och mjuk och följer vattnet ner till Paradiset.

Det lockar mig,
Jag litar inte på mig själv,
Inte nu.

That shit helps when I´m depressed

Allting blir så jävla komplicerat så jävla fort,
Jag fryser långt in i märg och ben,
Jag vill inte komma emellam två fina människor.

Men att jag försvinner från deras liv för gott är det enda sättet,
Då gör jag det utan att tveka,
Vänskap betyder men kärlek och förhållande kommer före.

Jag vet för jag har lärt mig det efter år av misstag,
Och kärlek behöver man mer.

Det var så fruktansvärt jävla länge sen,
Jag förstår inte hur hon kan tro att jag fortfarande vill ha och knullla honom.
Jag vill ha honom som vän, inget annat, inget mer eller mindre.

Om jag fortfarande velat det skulle jag aldrig svarat när han skrev,
Än mindre fortsatt skriva.

Visst hade det varit för några år sedan då hade jag nog försökt få honom tillbaka utan att blinka,
Men det var då jag fortfarande mådde dåligt och inte såg klart,
Jag är en annan människa nu.

Synd att varken hon eller någon annan kan inse det.

Jag hoppas hon kommer till insikt och inte förlorar honom,
Jag hoppas att det ordnar sig för dom,
För det är han värd, det är dom värda.

Jag förstår henne, visst gör jag det,
Men vem är det han älskar av hela sitt hjärta?
Vem är det han varit med de senaste åren?

Inte är det jag i alla fall.
Jag skulle inte vilja ha det så heller.




 "My girlfriend's jealous cause I talk about you 24/7
But she don't know you like I know you Slim, no one does
She don't know what it was like for people like us growin up"


Snart drar jag, det spelar ingen roll vart bara det inte är här,
Om det är mig själv eller skiten här jag vill fly från vet jag inte,
Jag bryr mig inte längre.


Jag kan bara inte stanna kvar här,
Jag mår illa, skakar av köld,
Har inte sovit på 27 timmar.


Jag ville aldrig att det skulle behöva bli såhär igen.


Men borde väl ha lärt mig att det alltid blir så,
Det ordnar sig aldrig när det handlar om mig,
Gud hatar mig, jävla gudjävel.

Stan

Det var kul att få ses,
Efter så många år,
Jag har saknat min vän.

Men det gör ont i hjärtat att få veta att det tagit slut med hans tjej,
Han verkade så lycklig med henne,
Men han ger inte upp så jag hoppas för has skull att det ordnar sig.

För han förtjänar att må bra och vara lycklig,
"Du kan inte tänka så om ett ex"
Men tänk för att jag kan det och gör det!

Visst jag erkänner att hade det varit för ett år sedan så hade jag velat vara med honom igen,
Då mådde jag dåligt och då skulle jag nog mått sämre för att han skulle se mig,
Men nu mår jag bra och blir bara glad av tanken på att vi kan vara vänner och inget mer.

Det är det jag velat och tänkt på länge,
Det känns så fruktansvärt bra att inte få känslor av det romantiska slaget när jag ser honom,
Det pirrar och jag blir glad men det är vänskapspirr och glädje.

Han är en sjukt bra vän och jag hoppas verkligen att vi kan bli bra vänner igen.

I needed to feel

Jag får skylla mig själv antar jag,
För att det blivit såhär,
Jag har bara mig själv att skylla.

Jag släppte allt och orkade inte bry mig om varken ut eller insida,
Jag bara låg ner,
Jag lät kroppen falla samman och täckas av deg.

Borde ta Fru Doktorn på allvar,
Borde ta medicinen enligt instruktionerna,
Men jag har aldrig varit bra på det där ordet "lagom"

Det är allt eller inget,
Svart eller vitt,
Jag är extrem eller osynlig.

Jag mår illa,
Jag såg hans föräldrar på ICA,
Det rörde upp minnen i mig.

Jag har släppt honom,
Men det fick mig att tänka på, ursäkta mig, hur ensam jag är,
Mitt kusinbarn som är 15, hon har en pojkvän.

Den feta äckliga svettiga idioten från gymnasieklassen, hon har en pojkvän,
Jag vet att kärleken inte gör mig hel,
Men jag vill tillhöra något magiskt jag med.

Jag kan inte hålla på såhär längre,
Jag börjar jobba imorgon,
Jag måste sova.

Det gör för ont.
Jag behöver prata,
Men du är inte här.

I'll take one, 'cause I needed to feel it so much

Jag fick för 30 dagar.
Jag började i onsdags.
Nu har jag bara tio kvar.

Jag måste be om ett nytt recept.
Jag känner ingenting såhär,
Jag blir trött och utmattad  javisst.

Men hellre det än att vara så låg att man inte orkar vända sig om i sängen.
Jag skakar och får våldsamma ryckningar och muskelspasmer i armar och ben.
Jag tappar ibland känseln i tungan och känner ingen annan smak än tabletterna.

Jag kallsvettas och orkar inte prata.
Men jag är iaf lycklig.
Jag mår bättre psykiskt såhär.

Jag har inte kunnat svälja tabletter på 3 år,
Utan att känna igen smaken sen alla gånger innan,
Det bubblar i näsan och jag spyr upp allt.

Jag har inte spytt nu.
Jag har inte bubbel i näsan.
Jag är tillbaka.

                                              I'll take one, 'cause I needed to feel it so much
                                                 Maybe I'll take two or three

jag lever med mina minnen

Jag drömde om det inatt igen,
om honom.
Jag vaknade kallsvettig och illamående.

Det var så fruktansvärt verkligt,
Jag kunde känna värmen från hans hud när han stod nära mig,
Jag kunde känna lugnet sprida sig i mig när han sakta kysste min panna och höll om mig.

Jag har fortfarande inte riktigt orkat kliva upp ur sängen.
Klockan är 13.28 och jag har inte klätt på mig, inte duschat, inte sminkat mig, inte borstat tänderna.
Jag är värdelös och hopplös och vet inte hur jag ska fortsätta orka.

Jag vill åka bort någonstans, men jag kan inte komma på om jag vill åka bort härifrån eller från mig själv.

Jag kollade på "Det blir bättre" för några dar sen, det slog mig då,
att de flesta jag läst om, hört på eller pratat med som varit fast i ett mörker,
de har blivit räddade och starka nog att leva tack vare en person som älskar dem.

Då kan jag undra lite såhär:
Hur kommer det sig att man kan älska någon som har en ätstörning, lider av depression eller svår ångest och självmordstankar?
Hur kan man hitta orken att kämpa för sig och själv och för den man älskar?

Och om de har lyckats hitta någon trots den skit de går igenom,
Varför lyckas då inte jag?
Varför finns det ingen som kan älska mig nu när jag behöver det som mest?

Jag kan väl förstå att det inte är så jävla roligt att vara tillsammans med någon som mig alla gånger,
Speciellt inte nu när jag låtit depressionen och ångesten ta över mitt liv,
Jag när självhatet som hela tiden växer sig starkare och starkare,

Jag har ingen ork eller vilja, jag vill ingenting men ändå allt.
Jag må vara jobbig och långt ner på bottnen,
Men jag skadar mig inte lika mycket nu, nej nästan inget alls faktiskt.

Jag orkar helt enkelt inte ta mig ur sängen för att hämta kniven för att karva sönder armar och ben,
Jag kan ju ändå inte göra det lika bra som förut,
Så varför ens försöka?

"Jag skulle inte vara där jag är idag om inte Pelle hjälpt mig upp"
"Jag skulle inte leva om det inte vore för David."
vad roligt för er då...

Min terapeut sa att han inte är intresserad på riktigt.
Det gjorde ont att få höra och jag har inte återhämtat mig än,
För jag trodde att den här gången, ja den här gången så kanske jag kan få en vän eller något mer, men likväl en vän.

Om han inte är intresserad så förstår jag inte varför han skrev alla de där sakerna,
Var det för att han ville vara snäll, eller menade han det verkligen?
Vad vill han? vad tror han?

Varför valde han mig att såra och ljuga för?
Han ser bra ut, han kan få vem fan han vill,
Ändå så sa han allt det där till mig och jag förstår verkligen inte vad han menar eller vill eller tror.

Jag hoppas bara att han kan säga sanningen någon gång,
Förklara vad han menar och vill.
Jag vill inte att han ska gå runt och tro en massa saker om mig eller så.

Jag vill inte att han ska tro att jag förväntar mig ett förhållande eller what ever,
För egentligen förväntar jag mig inget, jag hoppas bara på en vänskap,
ibland har jag lekt med tanken på nåt mer, men mest vill jag bara vara hans vän..

struggled on for so long

jag har skrikit mig hes,
Jag grät sönder allt,
Jag har förlorat allt.

Det gör ont i bröstet,
Det är något som vill ut,
Något som klöser och river och gnager och sliter.

Jag ska inte göra om det,
Jag ska inte berätta om saker som hänt eller hur jag mår för folk som är trevliga och snälla och bara vill hjälpa till,
Nej, jag ska hålla käften.

Blev det bättre när jag berättat?
Ja, jo lite.
Men ångesten kommer ALLTID tillbaka, som en jävla boomerang.

Jag vill inte vara här mer,
Jag vill bort,
Jag MÅSTE bort härifrån.

Jag kvävs här,
Jag dör här,
Jag förintar mig själv här.

Jag har krossat tallrikar och glas,
Sparkat sönder skor och fötter mot tegelväggar,
Mest av allt vill jag krossa mig själv.

                                                           carving hate into my skin

Föll men inte fångade du mig.

Det är stabilt ett tag och sen,
sen rasar, faller allt samman i en rasande fart,
Fort och hårt och kallt och blodigt.

jag kan inte andas,
tårarna rinner och faller,
jag orkar inte, vill inte mer.

det gör så ontontont,
det liksom krasar sönder och vrider och klöser,
jag vill inte

whats a woman when a man makes her feel like a fool?

Jag är tacksam för att jag får bo här,
tro inget annat,
men att städa en lägenhet där det är banankartonger och gud vet allt överallt är för fan omöjligt!

Och ja jag är trött och jag ger upp.

Det är vår, jag borde vara sprudlande glad och hoppfull,
Istället ligger jag i sängen och försöker få mig själv att kliva upp och klä på mig,
Jag försöker att hitta på saker men orken försvinner och då sitter jag bara där på sängkanten, oförmögen att ens borsta tänderna.


Ja usch och fy fan vad äcklig jag är!
Tro mig, jag är ännu äckligare än du kan föreställa dig.

Jag känner mig som Bridget Jones, första filmen, fast utan det lyckliga slutet.
Jag är tjock, ful, pojkvänslös, kompislös, trött på vardagen,
Jag behöver något annat, något nytt.

Jag vill ha en egen bostad där jag får bestämma och göra som jag vill,
Jag vill kunna välja själv när jag ska göra vad och hur,
Jag vill vara ifred och själv om det ska vara såhär.

Lets face it, inte fan kommer jag få en man,
nej nej nej, varför skulle jag det?
Det är bättre att vara ensam, visst är det?

Solen skiner och det är varmt,
Jag vill sitta nere vid sjön och sola och prata med Ingrid,
Men ingen ringer, ingen frågar om jag vill följa med och hitta på nåt.

Jag känner mig utnyttjad och sviken,
Jag känner mig rotlös och hemlös,
Jag känner mig borttappad.

Jag har inte en jävla aning om vad jag vill läsa till hösten,
Jag vet inte alls om jag hellre vill jobba ett tag eller inte,
Jag vet ingenting annat än att jag vill ha allt annat än det här.

Det är barnsligt och bortskämt att tänka såhär,
Men jag vill också kunna bo hemma, utan kraven att jag måste städa si och så,
Att jag måste gör ditten och datten.

Självklart ska man hjälpa till men då blir det frivilligt och roligare,
nu är det påtvingat och jag vill inte!

Jag vill lägga mig och gråta en stund.

Jag ser på de runtom mig, hur långt de har kommit, hur lyckade de är,
Sen ser jag på mig själv, som ligger här med sminket i ränder på kinderna, med ett liv som går utför i en rasande fart, hur långt bakåt jag har ramlat.

Och då slår det mig,
Varför skulle en framgångsrik människa välja att vara med en sån förtappad människa som mig?

I want to give up my life

Jag dricker alvedon, äter tabletter som jag sparat i månader, år,
Ja, jag har inte ätit mina antidepressiva på tre år nu, har sparat dom till bättre tider,
Och det är nu.

Jag vaknade imorse, bra dag tänkte jag och tog en dusch,
Skrubbade mig ren med stålull, från topp till tå,
smorde in kroppen med lemon body butter.

Sen gick vi på en lång jävla helvetespromenad jag och Foxxy,
Jag fylldes av ilska och hat, fort,
Jag gör det, går från glad till ledsen till förbannad till förlåtande till hatisk till apatisk på sekunder, minuter.

Jag vet inte varför, jag fylldes bara av en lust att utrota hela mänskligheten,
Jag hade ont i huvudet, i kroppen,
Jag bar solglasögon hela dagen.

Det kändes tryggt att bära dom,
Ingen såg mina ögon och då är jag fri, trygg, orörd.
Ingen såg mig.

Sammanbrottet började väl när jag inte fått de filmer jag beställde förra veckan,
ja jag vet, JAG VET, att det är töntigt och bortskämt,
Men jag hade sett framemot en mysig kväll i sängen med Foxxy och filmernas värld.

En kväll ensam i lägenheten då jag kan få göra det jag vill, när jag vill,
Kliva upp när jag vill,
Sminka mig hur länge jag vill och städa som jag vill.

Kraften rann ur mig, allt utom hatet försvann,
Vi skulle handla pappa och jag,
Jag klarade inte av att välja vad jag skulle handla så jag köpte flädersaft.

Åkte hem, satt stilla en stund och stirrade på väggen,
Åkte till tre olika affärer där jag stirrade på maten i en halvtimme,
Lyfte upp, la tillbaka, plockade ner i korgen, ställde upp på hyllan igen.

Jag grät.
Jag stod på färdigmatsavdelningen på Coop och grät,
För att jag inte klarade av att bestämma mig.

För att mat kostar pengar som jag behöver till annat,
För att mat gör mig ful och tjock.
För att jag inte längre orkar.

Jag har nästan inga vänner, ingen pojkvän,
Jag har dödat mitt sociala liv, jag är inte cool eller super varje helg,
Jag är fruktansvärt tjock och ful.

Jag behöver akuten nu,
Jag behöver en ambulanssjukvårdares plastklädda vantar på min panna,
Jag behöver bli fastspänd i sängen i ett rum  med vita väggar i en låst avdelning på Psyket,

För jag klarar inte av det här längre,
Jag är ärlig, förlåt mig,
Men är det såhär det ska vara så säger jag tack men nej tack.

Hon är i ett förhållande skrev hon på Facebook,
Det är ju iofs första april så jag vet inte om jag ska tro det,
Men egentligen varför skulle hon ljuga om nåt sånt?

Om det är sant, förtjänar hon det?
Nej, inte om du frågar mig.
Varför hon och inte jag?

Varför får hon sova bredvid någon,
Varför får hon dela livet med nån, knulla nån,
Vad har hon någonsin gjort för att förtjäna det?

Vad är det för fel på mig?
Varför får inte jag någon att älska när jag verkligen behöver det?
Varför måste jag utkämpa slag och strider ensam?

Vem ska man ringa när man inte längre vill leva? skrev Ann Heberlein,
Ja vem fan ska jag ringa?
Jag har ingen att ringa.

Mina vänner svarar inte i vanliga fall,
Så varför skulle dom svara nu,
Och vilken rätt har jag att lägga den bördan på dom?

Jag ska lägga mig i badkaret inatt,
För att se vad natten för med sig,
Om jag klarar av det, vi får se.

No point in even trying

Jag vet inte varför jag envisas med det här,
Jag har så jävla ont i mage, bröstet ska jag säga dig.
Jag går alldeles sönder inifrån.

Jomen det är sant, det är för fan faktiskt det!
Jag borde intalat mig själv för länge sen att det inte är någon mening med att tro och hoppas,
För sånt där finns inte för mig.

Jag går sönder nu!
Jag skojar inte och jag behöver höra din röst, känna dina armar om mig,
Jag måste få höra att jag duger.

Jag måste få somna och vakna upp bredvid någon som är trygg.

Vuxenpsyk ringde mig idag och ville ha alla detaljer,
Hur mår du, ar du kompisar, festar du, är du singel?
SEN NÄR ÄR DET VIKTIGT ATT VETA OM JAG ÄR SINGEL?!!

Eller vill hon bara trycka ner det i min hals,
Skratta åt att jag är så jävla dålig att jag inte ens kan hitta någon som vill prata med mig,
Håna mig för att jag är så jävla ful att jag inte kan få en nykter man.

Jag vill inte kliva upp imorgon,
Jag vill inte andas imorgon
Jag vill inte leva imorgon.

"get me through the night,
Help me, get me feel alright"

its so erotic when your makeup runs

Jag har sjunkit så jävla långt ner,
Bottnen är nådd,
Jag har insett det nu.

Sedan studenten och när skattkatten dog,
Så har jag släppt allt, verkligen allt,
Jag ser liksom ingen mening med att ens kliva upp på morgonen.

Jag kämpar med att kunna gå över vägen vid ett obevakat övergångsställe,
Jag kan stå i 15 minuter och vänta tills ingen bil är där innan jag springer över,
Varför? Jag vet inte, det känns bara jävligt obehagligt att dom ska stanna och vänta på en, se på en.

Ja det har gått så långt att jag ibland inte vågar gå ut med soporna förän ett på natten för att ingen ska se mig,
Jag duschar i mörker och vågar knappt möta mina egna ögon i reflektionen i fönstret om nätterna,
Jag sminkar mig om och om igen för att försöka ta bort det fula, det fungerar aldrig.

"När jag mår dåligt så äter jag bara len mat, sånt som är snällt  mot mig, kaffe med jättemycket mjölk, kanelbullar" skrev Ann Heberlein,
Jag gör det jag med, jag orkar inte ställ mig och laga mat när jag knappt orkar klä på mig.

När jag inte får skada mig själv så ligger jag på golvet och äter snäll mat, som inte kräver så mycket av mig, som inte hånar mig,
Jag skäms, åh som jag skäms, men det är tyvärr så långt det har gått.

Det är kallt här nu, i sovrummet,
Det har snöat in eftersom att jag inte stängt fönstret,
Men jag trivs i kyla när jag ska sova, det känns tryggare, fräschare.

Jag ska till Vuxenpsyk. tydligen,
Mamma hade ringt för att boka en akut tid eller nåt,
Men jag måste ringa själv, gå dit på en utvärdering och sen vänta i 2 månader på en tid.

När allt jag egentligen behöver är ett eget rum på en avdelning och en tablett med nåt käckt namn lite då och då,
Sen klarar jag mig en stund, ett tag, nåt år, tills livet faller samman igen.

Jag hoppas, jag kämpar för att klara mig den här gången,
Men det krävs så fruktansvärt mycket av mig att jag inte riktigt vet hur jag ska orka med,
Jag vet hur det låter, jag vet det.

Jag känner mig smutsig efter sex,
Egentligen känner jag mig smutsig bara jag tänker på det,
Smutsigsmutsigsmutsig.

Jag har väntat uppe en halvtimme extra,
Men jag är nog inte tillräckligt speciell,
Antar jag, och jag förstår, jovisst gör jag det.

                                                           My hand's on a gun
                                                 And I find the range, God, tempt me
                                                         What did you say
                                                 Think I'm passing out